Rabiesvaccinering av vildlevande djur

De vildlevande djuren vaccineras med beten; en vaccinkapsel inbakad i en massa gjord på fisk. Kapseln innehåller levande, men försvagat virus i vätskeform som är ofarligt för djuren. När ett djur äter betet går kapseln sönder, vaccinvätskan frigörs i munnen och kroppen börjar producera antikroppar mot viruset. Vaccinering av vildlevande djur mot rabies är det enda effektiva sättet att utrota sjukdomen i ett område och förhindra smittspridning. EU stöder vaccineringen mot rabies genom att bidra till kostnaderna för vaccineringen och arbetet med att följa med sjukdomen.

Årliga vaccineringar

Vaccineringarna kan göras en eller två gånger om året. Här i Finland har vi stannat för att göra det en gång om året, med flygspridning av betena i september-oktober.

Vaccineringsområdet är en cirka 50 km bred zon i sydöstra Finland, utmed östgränsen. Flygplanet kör i linjer med cirka 700 till 800 meter emellan och släpper betena med ungefär 60 meters mellanrum. Den som fäller vaccinbetena avbryter fällandet när planet passerar över bebyggelse, hus och vattendrag.

Hösten den bästa tiden

Vaccineringen med beten ska göras på hösten, men sammanfaller då med jakten. I sommarvärmen håller inte betena tillräckligt länge. För att fungera måste viruset nå in i djurets kropp levande och i tillräcklig mängd. Om temperaturen är hög så förstörs viruset snabbare eftersom betesmassan kring kapseln smälter, och vaccinet utsätts för värme och UV-strålning.

På vintern ligger mårdhundarna i vila och är aktiva bara emellanåt. På våren är ungarna för unga för att äta betena medan honorna knappt alls lämnar boet. På hösten är mårdhunds- och rävstammarna som störst, djuren är tillräckligt gamla och väderleken är gynnsam för vaccinbetena.

Låt betena ligga

Den som får syn på ett vaccinbete ska låta det ligga utan att röra vid det; lukten av människa kan skrämma djuren så de inte äter betet. Om du ändå råkar vidröra ett bete och får vaccin i ögonen eller en skråma i huden ska du tvätta huden med tvål och vatten och desinficera. Skölj ögonen med rikligt med vatten och kontakta för säkerhets skull hälsocentralen.

Ofarligt för hundar

Betet med rabiesvaccin är ofarligt för både små rovdjur och hundar. Livsmedelsverket och Säkerhets- och utvecklingscentret för läkemedelsområdet (Fimea) har fått in enstaka anmälningar om symptom hos jakthundar som har ätit ett vaccinbete. Hundarna har enligt rapporterna varit ledsna, kräkts och varit ovilliga att arbeta. Troligen handlar symptomen om en irritation orsakad av kapseln. Symptomen har oftast gått över av sig själv, men några hundar har varit tvungna att uppsöka veterinär. Den som misstänker att symptomen beror på ett rabiesvaccinbete ska göra en anmälan till Fimea.

Även om hunden skulle ha ätit ett rabiesvaccinbete ska rabiesvaccineringarna skötas som vanligt.

På populationsnivå verkar de vilda djuren inte lida av att äta vaccinbeten. Tvärtom har populationerna kunnat växa när dödligheten i rabies har fallit bort. I vårt land är mårdhunds- och rävstammarna i vaccineringszonen livskraftiga.

Jägarna följer med läget och skickar in prover

Här i Finland följer vi fortlöpande med rabiesläget för de vildlevande djuren. På Livsmedelsverket undersöker vi varje år drygt 500 djur med avseende på rabies. Den största delen av proverna kommer från räv och mårdhund. Dessutom rabiesundersöker vi alla misstänkta fall och djur som beter sig avvikande. Vi tar också gärna emot blodprov av räv och mårdhund inom vaccineringszonen och undersöker förekomsten av antikroppar som har bildats av rabiesvaccinet. På det viset ser vi hur väl vaccineringen lyckas. Betesmassan innehåller en liten mängd tetracyklin som signalämne som visar om djuret har ätit ett vaccinbete.

Proverna som jägarna skickar in är oerhört viktiga för vårt arbete med att följa med hur vaccineringarna lyckas och sjukdomsläget. Vi på Livsmedelsverket tackar er alla som har skickat in prover och hoppas på en god fortsättning på samarbetet!

Vad är rabies?

Rabies (förr kallad hundgalenskap och vattuskräck) är en virussjukdom i det centrala nervsystemet som kan smitta alla däggdjur, även människor. Sjukdomen sprids vanligen genom bett av ett sjukt djur. De huvudsakliga smittspridarna är vilda rovdjur såsom räv och mårdhund, och husdjuren hund och katt.

Rabiesviruset hör till släktet Lyssavirus. Rabies förekommer också hos fladdermöss, även i länder som är rabiesfria, som Finland. Då symtom har brutit ut leder sjukdomen alltid till döden för både människor och djur, men lyckligtvis finns det vaccin mot sjukdomen.

Det är obligatoriskt att vaccinera jakthundar och hundar med myndighetsuppdrag, men Livsmedelsverket rekommenderar att alla hundar och katter vaccineras.