Mera utrymme för den europeiska bävern

I vårt land förekommer som känt två bäverarter; den ursprungliga europeiska och den från Nordamerika införda kanadensiska. En gång i tiden planterades båda ut i vårt land utan att vi kände till att det handlade om två olika arter.

Vår nuvarande europeiska bäverstam klassas som nära hotad medan den kanadensiska förekommer i ett större antal. Förekomstområdena är fortfarande i stort sett skilda från varandra.

Förvaltningen av våra två bäverstammar innebär således en balansgång. För den kanadensiska har det på EU-nivå gjorts en riskbedömning och det har föreslagits att arten ska överföras till EU-listan över skadliga främmande arter. Men något beslut på EU-nivå har ännu inte blivit fattat.

Bägge bävrarna är nyttiga för naturen

Bägge bäverarterna ökar mångfalden i naturen genom att kraftigt bearbeta sin närmiljö. Detta gynnar många andra djurarter eftersom tillgången på föda ökar tack vare de nya gynnsamma strukturella dragen i den förändrade miljön, i synnerhet bäverdammarna.

Översvämningarna som bävern åstadkommer ökar antalet arter eftersom det uppstår olika livsmiljöer i landskapet. Svämlanden utgör utmärkta miljöer för sjöfåglar att häcka och beta i. Även hjortdjuren gynnas av uppslagen av lövträd som bäverdammarna ger upphov till. Under lövträden uppstår näringsrika ängar med örter, lövträd och lövbuskar.

Livsutrymme för den europeiska bävern

Den publicerade planen består av ett skötselprogram för den europeiska bävern och ett förvaltningsprogram för att begränsa den kanadensiska artens utbredning. Programmen innehåller ett antal planerade åtgärder för de båda arterna.

Det främsta syftet är att lyfta vår stam av europeisk bäver till en gynnsam skyddsnivå och på det viset stärka artens livskraft och göra den mera jakttålig. För att nå målet ingår ett antal åtgärdsförslag i planen för att begränsa den kanadensiska bäverns utbredning. För skötseln av den europeiska bävern ingår forskning, inventeringar, organiseringen av jakten och informationsspridning.

Elimineringen

Enligt förslagen ska de kanadensiska bävrarna elimineras i västra Lappland och i mån av möjlighet också i övriga Lappland. Kring områdena med europeisk bäver i sydväst ska det skapas kanadensarfria buffertzoner för att göra det lättare för de europeiska bävrarna att sprida sig. Före elimineringen ska de båda arternas exakta utbredningsområden kartläggas.

För uppgiften att begränsa kanadensaren och hindra vidare utbredning kommer vi att behöva hjälp av jägarna. Vi kommer även att behöva ett samarbete med Sverige och Norge för att hindra kanadensarna från att sprida sig dit. Till Ryssland har arten redan spritt sig och där uppgår stammen till uppskattningsvis 15 000 individer.

Helst utbredning på naturlig väg

Beträffande skötseln av den europeiska bävern är plan A den, att vi ska hjälpa arten att sprida sig på naturlig väg. Utsättningarna kommer som plan B och med den metoden kan vi fylla i luckor i utbredningen. Vi ska också utreda möjligheterna att grunda nya förekomster, bland annat i de vidsträckta skyddsområdena i Lappland.

Åtgärderna i skötselprogrammet innebär också satsningar på forskning och effektivare inventeringar. Vi behöver exakt information om utbredningen och effektivare bäverräkningar som omfattar hela landet.

Vi behöver genetisk forskning och vi behöver veta om det finns ett behov av att förstärka stammen med individer från andra populationer. Dessutom finns det ett behov att undersöka de sociala och ekonomiska konsekvenserna om vi börjar eliminera kanadabävrar och flytta europeiska. Detta för att kunna lösa eventuella konflikter som åtgärderna kan ge upphov till.

Beträffande skötseln och förvaltningen av de båda bäverstammarna siktar vi på att den europeiska efter hand ska ersätta den kanadensiska. Processen kommer sannolikt att ta årtionden. Vi kommer alltså i långa tider att få leva med en bäverpolitik som omfattar två bäverarter.

Från ord till handling

På våren kommer Finlands viltcentral att förbereda implementeringen av skötselplanen på fältet. Utredningen av bäverarternas utbredning och verkställandet av elimineringarna kommer att kräva samarbete med jägarna.

Vi kommer att behöva jägarnas hjälp när vi börjar skapa buffertzoner som är fria från kanadensiska bävrar. Sannolikt kommer vi också att behöva effektiverad jakt på proffsnivå. Vi kommer också att behöva tålamod eftersom bägge arterna skapar en avsevärd mångfaldsnytta och det kommer att ta decennier att verkställa planen.