Jaakko Mattila som är ordförande för jaktföreningen Länsi-Orimattilan Metsästäjät ry vid den blivande våtmarken.

Jaktföreningen som motor i landsbygd med mångfald

Det goda samarbetet mellan jaktföreningen och markägarna utgör den stabila grunden för det frivilliga arbetet för livsmiljöerna.

Text och bild Elina Sorvali

Publicerad10.1.2022

I Luhtikylä i Orimattila som ligger vid Borgå å möts vi av idel glada miner. Ett stort arbete är rott i land. Styrelsen för jaktföreningen Länsi-Orimattilan Metsästäjät ry hade en vision: att skapa en våtmark för sjöfåglar på en låglänt och svämbenägen strandäng. Nu är ängen planerad och spaden kan sättas i marken.

I enlighet med föreningens strategi grävde föreningens energiska ordförande Jaakko Mattila fram information om hur man anlägger en våtmark och hittade projektet Sotka-våtmarker som bistår vid anläggandet av våtmarker på olika håll i landet. Ett absolut kriterium för anläggandet av en våtmark är att samtliga berörda markägare godkänner projektet. Det föll på Mattila att ordna detta.

Han lade ner avsevärda mängder tid på att diskutera med markägarna, jaktföreningen och byborna. Han berättade om projektet och fick grönt ljus från de fem berörda markägarna för våtmarken som jaktföreningen skulle anlägga.

Diskussioner och kompromisser

Det krävdes morot och tankemodellen där våtmarken skulle liva upp byn när Mattila utverkade godkännandet för våtmarken av markägarna.

– Det är alltför kortsynt att tänka i ”andstekar” när vi talar om våtmarker. Ute i byarna är det ofta jaktföreningen som förenar byborna. Den gemensamma nämnaren kan vara ökad mångfald i naturen. Det här upplägget ger hela byn ett rejält lyft, berättar Mattila om jägarnas funderingar kring våtmarken.

Presenterandet av våtmarksidén, planeringen och undertecknandet av avtalet krävde enligt Mattila fingertoppskänsla, lyhördhet samt sansat lugn. Samtliga parter hördes och gavs möjlighet att påverka utfallet.

Hur engagera markägarna?

Hur får man då markägarna att överlåta mark till en våtmark? Våtmarken är ju inte berättigad till stöd. Några ersättningar för förluster efter torrläggningen betalas inte heller. Jarmo Keskevaari äger drygt hälften av den planerade våtmarkens areal. Det här är hans barndomslandskap; hemgårdens kvigor betade på ängen vid ån.

– I min ungdom ingick det i programmet på lördagskvällarna att vänta och se om kvigorna skulle rymma och söka sig upp till huset. I såfall blev det att valla dem tillbaka till betet i stället för att hänga i byn. Han minns också kosläppet på våren då boskapen släpptes ut på bete. Hela byn var på benen för att lotsa kvigorna till ängen.

De varma minnena från det traditionella beteslandskapet fick Keskevaari att ställa sig positivt till den planerade våtmarken.

– Jag känner mig väldigt engagerad för det här våtmarksprojektet. Det tidigare så öppna landskapet har slyat igen och blivit fult. Jag vill vara med och öka mångfalden i naturen och återuppliva landskapet här på landsbygden, fortsätter Keskevaari.

En omskött jordbruksmiljö med mångfald skapar en positiv bild av landsbygden och jordbrukarna och fungerar som ett visitkort för jordbruket.

– Förberedelserna för projektet innebar ett rejält lass för jaktföreningen och Mattila att dra. De är förtjänta av ett stort tack.

Mattila tackar för tacket:

– För oss utgick våtmarken från det gemensamma goda som vi inte kunde uppnå utan samarbete. Sjöfåglarna som vimlar i den iståndsatta våtmarken ska pigga upp landskapet kring byn.

Utmärkt samarbete mellan jägarna och fågelskådarna

Fågelskådarföreningen på orten har anmält intresse för att bygga ett fågeltorn.

– Det finns plats för samtliga parter här i trakten, både jägarna och fågelvännerna. Här i Luhtikylä har det inte funnits någon orsak till motsättningar. Genom att komma överens om gemensamma spelregler, som exempelvis bilparkerandet, kan vi friktionsfritt ta hänsyn till samtliga parter. Det viktigaste är att vi respekterar varandra, konstaterar Mattila.

Jaktföreningen jobbar för att skydda och stöda sjöfåglarna med negativ utveckling. Medlemmarna förbinder sig till att jaga hållbart, sköta våtmarken och aktivt jaga de små rovdjuren.

Frivilligt är trumf

Våtmarksprojektet Sotka handlar om ett frivilligt och nära arbete med markägarna. Det ökar intresset för naturvårdsarbetet som markägarna och jaktföreningarna uträttar.

– Det att ingen utomstående bestämmer var ett trumfkort när jag presenterade projektet och nyttan av det för byborna, berättar Mattila.

Natur- och viltvården på landsbygden kräver öga för spelet och ett bra sätt att presentera projektets värde.

0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit
Svämängarna skapar en utmärkt livsmiljö för krävande och utsatta arter. Bild Jaakko Vähämäki.

De sanka ängarna återfår sin glans

Sedan Mattila tänt bybornas intresse för idén presenterade han objektet för Sotka-projektet våren 2020. Under våren gjorde projektets planerare en besiktning av ängen. De noterade de utmärkta möjligheterna till en fördämning och objektet godkändes till planering.

Under det följande året gjordes planen och i våras undertecknades våtmarksavtalet. I höstas begärdes anbud för maskinarbetena. Fördämningarna ska byggas i sommar. Våren därpå läggs ängen under vatten för att skapa en livsmiljö för sjöfågelkullarna.