Det ska vara gott att bo i norr

Kärleken till viltet får oss att grubbla över jaktens djupaste värden. Vilka val gör vi för jaktens och viltets bästa? Vårdar vi jaktens hållbarhet och de värdefulla särdragen hos vår jaktkultur?

Bilder Marko Svensberg

Publicerad30.8.2022

Människans jaktinstinkt har utvecklats under miljoner år och har inte försvunnit någonstans, men dagens jägare måste vara ansvarsfulla och även vårda jaktens framtid. Här krävs förnuftiga gärningar; att jägaren följer med ”sina” viltstammar och förstår vilka förändringar som pågår. Klarar en viss art jakt och hur mycket i så fall?

Jakten väcker känslor – både för och emot. Kunskap och ansvar är jägarens trumfkort, men ska inte betraktas som självklarheter.

Respekt och uppmärksamhet

Kärlek är det när jägaren respekterar viltet som hen jagar – det är då som gärningarna avgör. Skjut bara när arten är med säkerhet igenkänd, på säkert avstånd och med eftertanke. Gör allt du kan och förmår för att hitta ett skadskjutet vilt. Använd alltid hund när en sådan finns tillgänglig.

Ta hänsyn till viltstammens storlek. Åren med god produktion av ungar öppnar möjligheter medan de svaga åren kräver omdöme, sans och besinning.

Tänk på de kommande årens produktion av ungar och skjut hellre unga individer. Låt bli duvor som flyger ensamma. På hönsjakt sparar vi de viktigaste – de stolta tupparna och de bästa hönorna. Men de bästa orrtupparna blir ofta fällda på spelplatser trots att det är oklokt att jaga på sådana.

Låt bli de försvagade arterna

På sjöfågeljakt låter vi bli de försvagade arterna och koncentrerar oss på de starka: gräsand, knipa och kricka. Vi sköter livsmiljöerna och ger fåglarna häckningsfrid genom att jaga mink och mårdhund. Även utfodringen av sjöfåglar inger betänkligheter. Den som ändå gör det ska utfodra med måtta och fundera på om han fäller för många.

I dessa tider ska vi ta ett särskilt ansvar för sjöfåglarna. Det går inte särskilt bra för dem och därför bör vi tänka på helheten och framtiden. Hur ska vi göra för att det åter igen ska vara gott för fåglarna att bo här i norr?

Sädgåsen är ett utmärkt exempel på en art som kommer igen. I det här fallet blev gåsen jaktbar på nytt. Bakom nedgången låg en alltför kraftigt beskattning och därav kan vi lära oss. Försiktighet är av nöden samt kvoter och exakta data om avskjutningen. Detta är numera vår skyldighet gentemot ett flertal arter – dessutom är det enkelt att göra fällningsanmälningen i Oma riista.

Starka viltstammar skänker glädje och gott humör, för somliga till och med själsfrid. När stammarna är starka kan vi jaga med gott samvete. Uppskatta viltet och ta vara på det med omsorg. Av kärlek till viltet.

Kärlek är att låta bli att jaga de försvagade sjöfåglarna:

stjärtand, sothöna, vigg, årta, skedand och bläsand.

Mera om samma ämne