Brott och straff

Utan jaktlicens för vuxen älg – fällande dom

Bild Antti Yrjölä

Publicerad17.11.2022

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies på advokatbyrån Applex.


 

Vid eftersöket på en skadskjuten älgkalv hade en jägare dessutom fällt kalvens mor. När jakten inleddes hade jaktföreningen kvar en enda licens, för en kalv. Åklagaren yrkade på böter för jaktbrott, licensavgiften för en vuxen älg samt att intäkterna från försäljningen av köttet från den fällda älgen skulle gå till staten. Dessutom krävde åklagaren att jägaren skulle meddelas ett årslångt jaktförbud.

Jägaren hade alltså deltagit i en älgjakt där jaktlaget inte hade fler jaktlicenser än en enda, för en kalv. Jägaren hade skjutit på kalven, men bara skadat den. En hund ställde kalven och kon, och när jägaren fick syn på dem stod kalven framför sin mor.

Älgarna hade därefter varit skymda en stund och jägaren sköt det fällande skottet när en av älgarna visade sig. Han hade antagit att det var den skadade kalven, men den fällda älgen visade sig vara den fullvuxna älgkon som hade gått framför sin kalv. Jägaren hade således jagat lagstridigt utan licens för den fällda älgkon.

Jägaren bestred inte gärningen

Jägaren samtyckte till rättslig behandling utan någon huvudförhandling, men begärde att jaktförbudet för ett år skulle upphävas. Som skäl angav han att han hade erkänt och att det inte fanns skäl att betvivla sanningshalten i det han berättat. Jägaren hade enligt gärningsbeskrivningen visat uppenbar likgiltighet för jaktlagens bestämmelser. Tingsrätten godtog åklagarens yrkanden och betraktade gärningen som grov oaktsamhet.

Jägaren överklagade till hovrätten

Jägaren överklagade tingsrättens dom till hovrätten. Han ansåg sig skyldig till jaktförseelse och yrkade på att åtalet för jaktbrott skulle förkastas. Därtill yrkade han på att straffet skulle sänkas till dagsböter. Jägaren motiverade sitt yrkande med att gärningen inte varit uppsåtlig eller grovt oaktsam, utan enbart enkel oaktsamhet. Kon och kalven var ungefär lika stora och kunde ha bytt plats med varandra medan de var skymda.

Hovrätten förklarade att en jägare måste vara absolut säker på sitt mål innan han skjuter. Tingsrätten vägde dessutom in att det handlade om en erfaren jägare som var medveten om att hjortdjur har för vana att sinsemellan byta plats. Således kunde han absolut inte veta vilketdera djuret som skulle visa sig först. Hovrätten betraktade således jägarens handling som grovt oaktsam och att han därmed hade gjort sig skyldig till ett jaktbrott. Tingsrättens dom stod alltså fast.

Hovrättens ledamöter var dock inte alldeles eniga. Ett hovrättsråd med avvikande åsikt bedömde gärningen som en jaktförseelse med motiveringen att det inte handlade om en normal jaktsituation utan om att jägaren avsåg att avliva ett skadat djur. Han skulle ha betraktat förväxlingen som enkel oaktsamhet och därmed som en jaktförseelse, inte ett jaktbrott.