Fällde rådjur lutad mot bilen

I spalten Brott och straff behandlar tidningen Jägaren aktuella rättsfall med anknytning till viltet, jakten, föreningsverksamheten och vapnen. Fallen har sammanställts av juristen Panu Hiidenmies på advokatbyrån Applex.

Jägare som rör sig med bil gör klokt i att tänka sig för. I det här fallet hade jägaren befunnig sig vid bilen när han fällde ett rådjur. Dessutom fanns det ett hus i närheten. 

I tingsrätten yrkade åklagaren på att gärningsmannen skulle dömas för jaktbrott. Enligt åklagaren hade jägaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet jagat i strid med jaktlagens bestämmelser om jakt vid ett motordrivet fordon. Han hade, medan han körde, fått syn på ett rådjur på en åker, parkerat bilen och inifrån eller i skydd av bilen skjutit rådjuret. 

Dessutom yrkade åklagaren på straff för vållande av fara eftersom jägaren hade skjutit i riktning mot huset. Jägaren hade skjutit med ett jaktgevär som har en räckvidd på hundratals meter. Även på det avståndet skulle en kula vara livsfarlig för en människa. Därmed vållade skytten allvarlig fara för liv och hälsa för utomstående. 

Jägaren bestrider

Jägaren bestred samtliga åtal. Han hade enbart använt bilen som stöd för geväret. Enligt jägaren stödde jaktlagens formulering inte åklagarens synsätt, att ett skott med fordonet som stöd skulle vara det samma som ett skott i skydd av fordonet. Den här slutsatsen stöddes av faktumet att användningen av bilen som stöd för geväret inte hade gjort det svårare för rådjuret att upptäcka jägaren. Inte heller hade användningen av bilen som stöd på något sätt påskyndat händelseförloppet för jägaren. Dessutom bestred jägaren att han skulle ha orsakat fara med skottet. 

Tingsrätten förkastade åtalet

Tingsrätten fastställde att ett skott avlossat med ett fordon som stöd inte var det samma som i skydd av fordonet. Den här slutsatsen stöddes av faktumet att användningen av bilen som stöd för geväret inte hade gjort det svårare för rådjuret att upptäcka jägaren. Inte heller hade användningen av fordonet som stöd på något sätt påskyndat händelseförloppet för jägaren. Åtalet för jaktbrott förkastades av dessa skäl. 

Dessutom fastställde tingsrätten att ett vållande av fara ska vara konkret. Vid en bedömning av huruvida ett vållande av fara är ringa eller grovt handlar det dels om sannoliheten för konsekvenser och hur allvarliga konsekvenserna kan bli. Även åtalet för vållande av fara förkastades och staten ålades att betala jägarens rättegångskostnader. 

Åklagaren överklagade till hovrätten

Hovrätten ansåg att jägaren hade skjutit rådjuret med bilen som stöd och därmed också i skydd av bilen. Eftersom det i lagen uttryckligen är förbjudet att skjuta inifrån eller i skydd av ett fordon hade jägaren gjort sig skyldig till jaktbrott. Åtalet om vållande av fara blev däremot förkastat. Jägaren dömdes till böter och jaktförbud i ett år. Även rättegångskostnaderna föll på honom.