Framtiden tillhör de nya jägarna

Alla minns vi våra första jakter och de första fällningarna. Kanske kan du ur minnets gömslen plocka fram var du sköt din första and, duva, hare eller orre. Eller gången då du fick hänga med på storviltsjakt. Vad som nu råkade bli den första för just dig. På viltkanten var det lite grann som att få jobba som en vuxen med de vuxna – oavsett om det handlade om upprustning av älgbanan eller föreningstalko.

Men världen och attityderna var annorlunda i min ungdom för decennier sedan. Alla sysslor var inte öppna för juniorer. Inte gick det heller för sig att öppna munnen när och hur som helst, om man ville fortsätta hänga med.

Lyckligtvis har världen förändrats och enligt mångas mening till det bättre, även om tiden tenderar att förgylla minnen. Numera är ungdomarna i mångt och mycket mognare än min egen generation var. Trots att dagens unga inte alltid har möjligheter att prova på praktiska färdigheter från förr, sådana som vi äldre växte upp med.

Den jaktliga framtiden hör som alltid ungdomen till. Eller snarare till de nya jägarna. Nuförtiden är det inte ovanligt att folk blir jaktintresserade först i mogen ålder. Även om de här personerna har fler levnadsår bakom sig så är entusiasmen i början av jägarbanan den samma.

Jag har följt med utvecklingen och kan konstatera att det är alldeles utomordentliga nya jägare i samtliga åldersgrupper som söker sig till jakten. Till all lycka undergår också attityderna en förändring. Förhoppningsvis begriper vi grånande veteraner att ge plats åt nya tankar och seder, och dela med oss av våra erfarenheter som ett uppmuntrande stöd.

I sådana här banor har tankarna ofta gått när jag har haft tillfälle att följa med hur vår ungdomsredaktion jobbar. Ansvarsfulla ungdomar, entusiastiska för vår sak! I ett par års tid har vi fått läsa om era tankar och erfarenheter i tidningen Jägaren. Förhoppningsvis kommer era vassa pennor och moderna ord att inspirera också andra, både ungdomar och vuxna, att ansluta sig till oss.

För oss äldre återgår tankarna till flydda decennier och känslor som vi trodde var glömda.