Finländarna jagar och försvarar landet

I Finland har vi allmän värnplikt som är obligatorisk för män och frivillig för kvinnor.

Försvarsviljan står i en klass för sig i jämförelse med vilket annat land som helst. Vi har drygt 900 000 utbildade reservister och försvarsmaktens krigstida styrka uppgår till 280 000 soldater. Finländarna har drygt 1,5 miljoner licensbelagda skjutvapen fördelade på cirka 600 000 personer. Därtill kommer drygt 300 000 jägare som har löst jaktkort. Sammantaget är detta imponerande siffror som berättar någonting fundamentalt om vårt samhälle och sänder en tydlig signal utåt. Finländarna är ett praktiskt folk som prioriterar säkerheten i samhället. Men trots den stora mängden vapen är det sällsynt med vapenolyckor och missbruk av vapen.  

En majoritet av finländarna godkänner jakten och förstår vad den innebär. Den frivilliga storviltsassistansen är ett bevis på jägarnas beredskap att dela med sig av sin tid och sitt kunnande för samhällets bästa. Samma anda av frivillighet ser vi också i landsförsvaret. Det frivilliga landsförsvaret har alltid utgjort ett betydande tillskott till utbildningen som försvarsmakten ger. Efter det ryska anfallet har antalet sökande till den frivilliga utbildningen ökat explosionsartat. Det finns fler sökande till kurserna än platser. Även reservistorganisationerna har noterat en stark tillströmning av nya medlemmar. I allt detta ser vi finländarnas ofta omtalade pragmatism och vilja att kavla upp ärmarna när läget så kräver.  

Unga jägare och tävlingsskyttar är goda skyttar redan när de rycker in för att göra sin militärtjänst. Det visar sig säkerligen sedan på skjutbanan, både på vapenhanteringen och resultatet, när utbildningen börjar. De som börjar jaga senare i livet har under militärtjänsten fått en grundlig utbildning om vapen och skytte som hjälper dem att komma i gång som jägare. Den säkra vapenhanteringen utgör grunden för både försvarsmakten och jakten. Årlig skytteträning stärker kunnandet och ger vana att hantera olika situationer. 

I vår inhemska jaktkultur ingår färdigheter som att röra sig i naturen, göra upp eld och hålla sig torr och varm. Det här kunnandet ingår också i den militära utbildningen. Att klara sig i varierande situationer och förhållanden är de facto någonting som alla bör kunna, oavsett om det rör sig om långa elavbrott eller naturkatastrofer. Inlärda och övade färdigheter hjälper en att överleva. Vi ska samarbeta, för ensam är inte stark. Den här gemenskapen och utvecklandet av den sociala förmågan är viktig både i militären och för sällskap som jagar.

Hur står det då till med förmågan att leda? Försvarsmaktens ledarskapsutbildning är uppskattad i vårt samhälle och ger lärdomar som är användbara i ett flertal situationer. Vid en sällskapsjakt spelar ledarskapet en avgörande roll. Med tydliga instruktioner och en bra plan kan jakten bli både lyckad och säker. Var och en vet sin uppgift och plats i gruppen. 

I militära sammanhang talar vi om den finländska modellen, där kärnan består av hög försvarsvilja, allmän värnplikt, en stor reserv, spetskompetens och internationellt samarbete. Utan tvekan kan vi tala om en finländsk modell också för jaktens del. Där skulle väl kärnan bestå av gemenskap, uthållighet, säkerhet och jaktliga färdigheter?