Vattenhund och spanielraserna som rovdjurshundar

Jukka Kirjavainen har tagit sin wachtelhund Riffi med på klövdjursjakt och småviltsjakt, men Riiffi har också utmärkt sig som en duktig ställande mårdhundsjägare.

– Riiffi apporterar kråkfåglar, sjöfåglar, duvor och skogshöns. Det var jakten på små rovdjur som jag i början tänkte på när jag valde ras, och jag har aldrig ångrat mitt val. På klövdjursjakt har jag fällt älgar, vitsvanshjortar, rådjur, mufflonfår och en dovhjort för Riiffi, berättar Kirjavainen.

På frågan om rovdjursarbetet har försvagat hundens jakt- och provresultat upplyser Kirjavainen att det förhåller sig precis tvärtom. Riiffi är den framgångsrikaste wachtelhunden på finska fastlandet, mätt i provresultat.

– Rovdjurjakten har enbart förbättrat vårt samarbete och det samma gäller för proven. Rovdjursjakten gör det möjligt för mig att jaga med Riiffi året om och inte bara på höstarna. Den ställande nattjakten efter mårdhund utvidgar dessutom jagandet till vardagen eftersom jag kan göra det efter jobbet.

Riiffi växte upp till en kunnig mårdhundsjägare

Beträffande rovdjursinstinkten är wachtelhundarna individer. Riiffi har inte någon utpräglad instinkt för rovdjur, men har ändå lärt sig och blivit en utmärkt mårdhundsjägare. Kirjavainen började med att visa honom en mårdhund avlivad i fälla. När Riiffi var halvtannat år letade jag med ficklampa efter en mårdhund i en glänta och släppte Riiffi på spåret. Jakten lyckades på första försöket och mårdhunden blev fälld.

Riiffi är nu sex år gammal och vet precis vad det handlar om när vi ger oss iväg på natten. Då begriper Riiffi att lägga klövdjuren åt sidan.

Andelen lyckade jakter är hög och jag har inte en enda gång behövt åka till veterinären för att lappa ihop henne efter en mårdhundsjakt, berömmer Kirjavainen.

Ställande hund på äldre dagar

Den engelska springer spanieln Bruno är skribentens egen fågelhund som används vid kråkjakt och ställande av mårdhund.

När Bruno var ung hände det på höstarna att vi stötte på unga mårdhundar. Som nioåring hade Bruno sina bästa år på fågeljakt och prov bakom så jag började använda honom vid mårdhundsjakt. I början utgick jag från åtlar och även från mårdhundar jag lokaliserat med drönare. Resultaten lät inte vänta på sig.

Hos Bruno sätter jag mest värde på att han är så mångsidig. Den egenskapen har varit till stor hjälp också vid nattliga eftersök på skjutna hjortar, rådjur och gäss. Mårdhundsjakten försämrade inte Bruno som fågelhund och apporterna sker fortsättningsvis med ett mjukt grepp även om han kan vara skarp när hanställer mårdhundar.

I början var Bruno utbildad till snäva, rastypiska sökfigurer och det tog tid för honom att komma loss för att följa mårdhundar. Efter hand lärde han sig att hinna fatt mårdhundar inom en radie på några hundra meter. Men det snäva och snabba arbetssättet är enbart till fördel i bebyggelse och täta vassruggar, och senare när vargarna blev fler. Att följa gamla eller långa spår ligger fortfarande inte för Bruno, men en engelsk springer spaniel är ju inte avlad för sådant heller.

Jag vill vara säker på att mitt jaktintresse gynnar fågellivet mer än jag tar. Tillsammans med Bruno har jag fällt flera kråkfåglar och mårdhundar än ätbart fågelvilt. Fågelviltet har alldeles säkert gått på plus tack vare Bruno och mig.

Vattenhundraserna är mångsidiga

Severi Kukkonens hund Savu är en treårig barbet, en fransk vattenhund.

Kukkonen har från tidigare erfarenhet av en spansk vattenhund. Eftersom det finns hundallergi i familjen blev han intresserad av vattenhundarna som ofta anses vara mindre allergiframkallande än övriga hundraser.

– Jag stannade för en barbet eftersom den sannolikt har den starkaste jaktinstinkten bland vattenhundarna. Men visst, ursprungligen har samtliga vattenhundsraser varit jakthundar, berättar Kukkonen.

Trots sin unga ålder har Savu redan ett mångsidigt arbetsfält bakom sig bland annat som apportör på kråk-, duv- och andjakt. Hon jobbar även som stötande hund på skogshönsjakt, nära jägaren.

I Sievi, som är Kukkonens hemtrakt, finns mängder av kråkor.

– Savu debuterade som kråkapportör innan hon hade fyllt ett, och vi ägnar oss ofta åt kråkjakt. För egen del är det främst den viltvårdande nyttan som driver mig. Dessutom är det en utmärkt jaktform för hunden och den njuter av det.

I södra Finland finns det flera barbeter som har visat sig vara utmärkta mårdhundsställare. Här i Sievi är det glest med mårdhundar, men Kukkonen tänker prova på mårdhundsjakt med Savu.