Vaktjakt vid hjortstigar

En betydande del av vitsvanshjortarna som fälls i vårt land skjuts vid utfodringsplatser. Men Taneli Sinisalo som bor i Egentliga Finland har i åratal jagat hjort genom att vakta vid stigarna som hjortarna följer och platserna där de betar.

Text Antti Saarenmaa Bilder Taneli Sinisalo

Publicerad17.11.2022

Enligt Sinisalo, som producerar You Tube-serien Peuran Jäljillä, kretsar hjortarnas liv kring platserna där de vilar och där de betar.

– Jag strövar med kikare och spanar vid gläntor och åkrar. Jag kollar var hjortarna betar och sedan börjar jag leta efter stigarna som de följer mellan legorna och betena. Hjortarna följer de här stigarna varje dag, berättar Sinisalo.

Utmed kanterna på nästan alla gläntor och åkrar löper en stig innanför skogsbrynet som leder ut till maten. Hjortarna kliver nämligen sällan direkt ut på en åker. I regel följer de åkerkanten en bit och stannar emellanåt för att spana efter faror innan de vågar sig ut på öppen mark.

– Under brunsten är trafiken tät på stigarna eftersom bockarna vandrar utmed åkerkanten för att fånga doften av hindar, fortsätter Sinisalo.

När Sinisalo har hittat en stig i aktiv användning börjar han vakta nära legan eller betet, beroende på tiden på dygnet. Om två stigar korsar varandra väljer han kanske att vakta vid korsningen. Det krävs observationer och rekognoscering för att hitta de bästa stigarna, så Sinisalo använder också viltkameror som hjälp.

Sinisalo ställer upp en viltkamera för att bevaka hjortstigen utmed granarna bakom honom.

Vid legan eller betet?

Enligt Sinisalo har hjorten utpräglat regelbundna matvanor. Vid daglegan betar den litet grand runt omkring för att mot kvällen vandra till det primära betet. Där betar den i skymningen och några gånger under natten. I gryningen återvänder den till daglegan.

– Skymningsbetet är alltså dagens huvudmåltid, förklarar Sinisalo.

Vid dåligt väder håller sig hjorten borta från gläntor och åkrar medan det blåser och regnar som värst för att senare ta igen skadan. Men blåsten och regnet hjälper jägaren att hålla sig dold så det är idé att hålla sig nära kvällsbetet.

Sinisalo har noterat att hjorten betar aktivt före en kallfront drar in och under den första kalla kvällen.

– Jag brukar välja passet efter årstiden och i förhållande till brunsten. I normala fall gillar jag inte att vakta på morgonen, men under brunsten vaktar jag på morgnarna vid hjortstigarna nära legorna och på kvällarna där de betar, berättar Sinisalo.

Det är bäst att tajma jakten så, att jägaren möter hjorten i stället för att försöka smyga sig dit där hjortarna redan befinner sig.

Den som vaktar vid en hjortstig kan ofta skjuta det fällande skottet i gott dagsljus eftersom hjortarna brukar förflyttar sig medan det är ljust.

Ute i god tid på passet

Sinisalo ägnar sig inte åt morgonjakter nära nattlegorna utanför brunsten. Det är inte lika produktivt som att vakta nära betena, anser han. Men under brunsten lockar ändå utsikterna till en bock honom upp och ut i gryningen. Det händer att en bock tillbringar hela dagen med att leta efter en lämplig hind.

– Under brunsten tar jag vara på hela dagen, berättar Sinisalo.

Sinisalo tar sig till morgonpasset och gör sig klar innan det ljusnar. Nära legorna dyker hjortarna ofta upp först när det har ljusnat. Men Sinisalo tar det lugnt och låter skogen runt omkring bli stilla.

Till kvällspasset går han ofta så tidigt att han är klar ett par timmar innan solen går ner. Hjortarna är aktivast i skymningen, men ibland aktiverar de sig tidigare. En annan viktig sak är den, att jägaren ska placera sig så, att hjortarna kommer med vinden bakifrån.

Handkikaren ett måste

Oftast jagar Sinisalo med jaktbåge uppifrån ett trädpass. Uppifrån ett träd går det också bra med gevär eftersom jägaren skjuter neråt. Kojor använder han när han vaktar vid en åker där hjortarna betar. Han brukar ställa upp kojan vid åkerkanten minst en vecka före jakten så hjortarna hinner vänja sig vid den.

En handkikare av hög kvalitet är det viktigaste i utrustningen, nämner Sinisalo. Det gäller att få syn på hjorten innan den får syn på jägaren. Dessutom gör kikaren det möjligt att jaga selektivt.

Utsikten från trädpasset nära hjortlegorna en novemberdag under brunsten.
Sinisalo ställer upp en viltkamera för att bevaka hjortstigen utmed granarna bakom honom.

Fördelarna med att jaga vid hjortens stigar

Den som jagar vid hjortens stigar kan ofta skjuta i dagsljus och på korta avstånd. Men det går också att jaga i sämre väder då hjortarna inte söker sig till gläntor och åkrar.

– Hjorten är ofta vaksam när den kommer till betet, men på stigarna och i synnerhet nära legorna är de inte lika skygga. Dessutom lär man sig mera om hjortarna i skogen än om man enbart observerar dem när de betar, påpekar Sinisalo.


Om det blir förbjudet att vakta vid åtel?

Ett förbud mot hjortjakt med foder som lockbete skulle förändra dagens jakt på vitsvanshjort. Många tror att det skulle göra jakten svårare, men Sinisalo tror inte på några klara och tydliga följder.


Hjorten är inget matvrak. Om den på kvällsbetet behöver föda motsvarande ett ämbar, hur länge skulle det då ta för den att beta ihop den mängden föda på ett naturbete jämfört med att få allt serverat på ett och samma ställe? Nordamerikanska undersökningar visar att utfodring ökar hjortens nattliga aktivitet eftersom den senarelägger middagen. Om vi till ekvationen lägger ett punktformat jakttryck vid foderplatsen så tvingar det hjortarna att gång på gång senarelägga sin aktiva tid till nattmörkare timmar.

– Jag är övertygad om att ett förbud mot jakt med foder som lockbete skulle förändra jakten på vitsvanshjort radikalt, men det skulle göra hjortarna aktivare på dagen och mildra problemen med kraftig utfodring, funderar Sinisalo.

Sinisalo misstänker att ett förbud mot vaktande vid en foderplats skulle kräva anpassning och förändringar, men att det till slut kanske till och med skulle göra hjortjakten lättare.

En fälld hjortkalv.