Jag känner dem från förut, gevären som jag skaffade. 2016 fick jag första gången provskjuta med dem, med min gudmor som instruktör.
Ungdomsredaktionen

Vägen till vapenägare

I synnerhet för ungdomar är skaffandet av ett eget gevär en spännande upplevelse. Min väg till vapenägare började med att jag bokade tid hos polisens tillståndstjänster som sköter vapenlicens­ärenden. Jag fick en tid på min födelsedag i mars.

Text och bilder Siiri Niskala

Publicerad5.9.2023

Motiveringsblanketten för ansökningen om vapenlicens. Före den bokade tiden skulle jag på polisens webbplats fylla i en motiveringsblankett för licensansökningen. Där fyllde jag koncentrerat i var jag jagar, vilka arter jag tänker jaga med gevären och mina erfarenheter av jakt.

Ansökningen om vapenlicens i tillståndstjänsten

Det blev min tur i kön att stiga in i det lilla rummet där en tjänsteman ställde frågor om gevären; hur de förvarades och vad jag skulle använda dem till. Han ville veta vilka gevär jag hade planer på att köpa och antecknade i licensansökningen uppgifter som kalibern. Om jag var osäker på någonting skrev han in flera alternativ på punkten. Där skulle jag kruxa för det rätta senare. 

Tjänstemannen sade att jag var ute i god tid med licenserna och att handläggningen skulle ta ett par veckor. Han berättade att handläggningstiden för vapenlicenser var längst på sommaren och hösten före jaktsäsongen. Och mycket riktigt, vapenlicenserna kom med posten någon vecka senare. Den som tänker köpa flera gevär gör klokt i att lämna in ansökningarna samtidigt. Det blir billigare på det viset. 

Att fylla i licenspappren

När licenspappren hade kommit i posten fyllde jag i dem tillsammans med gevärens ägare under påsken. För varje gevär ska man fylla i fyra kopior av anskaffningstillståndet. Gevärens tidigare ägare; min farfar, pappa och gudmor, fyllde i uppgifterna för sina gevär och jag undertecknade varje kopia. En av de fyra kopiorna går till den som säljer geväret, det vill säga att pappa, farfar och gudmor fick var sin kopia som intyg på försäljningen. De övriga kopiorna tog jag med mig till polisstationen.

Kom ihåg att du ska visa vapnen på polisstationen 30 dagar efter överlåtelsedagen. Jag bokade tid för vapenvisning på polisstationen så fort pappren var ifyllda för att säkert inte överskrida tiden. 

Visa vapnen på polisstationen

När licenspappren är ifyllda och vapnen överlåtna åt mig är nästa steg att visa dem på polisstationen. Där granskar man att gevären är säkra att använda, stämmer med licenserna och är lagliga för användningssyftet som jag har angett. Ägarbytet antecknas och de gamla innehavstillstånden makuleras. 

Att visa gevären var den mest spännande delen av proceduren. På polisstationen fanns ett ljudisolerat rum med ett tjockt glasfönster och en högtalare. Där fanns också ett vapenskåp som jag skulle ställa gevären i, med alla papper och intyg. På andra sidan fönstret fanns en person som granskade gevären och skrev in på datorn markeringarna på gevären. Granskningen tog ungefär en halv timme. 

Slutligen gav granskaren ett av pappren tillbaka; det skulle fungera som temporärt innehavstillstånd tills korten kom i posten.

Polisstationen i Rovaniemi har en ny lokal för vapengranskningen som är avskild från själva stationen.
Genom fönstret kunde jag följa med vad granskaren gjorde. Han ställde frågor och pratade med mig genom den vita högtalaren på bilden.
Rummet för vapengranskning har ett vapenskåp med två dörrar. Granskaren bad mig ställa in gevären och intygen. Det går bara att öppna en dörr i taget.
Inspektör ville också veta hur jag transporterade gevären till polisstationen. De får inte vara laddade men får gärna ha avtryckarlås på.

Tillstånden kommer med posten

Granskaren sade att de egentliga tillstånden skulle komma någon vecka senare, vilket de också gjorde. Ungefär tre veckor senare fick jag tre kuvert med polisstationens stämpel på. De innehöll tre gulaktiga kort; innehavstillstånden för mina gevär!

Mera om samma ämne