Skjutbanorna i medvind

Här i landet finns det vidsträckta områden där det knappt alls finns några skjutbanor, och för vissa skyttegrenar inga alls. Avstånden till banorna är allt för långa eftersom antalet skjutbanor har minskat med cirka 70 procent sedan 90-talet till dagens 670 skjutbanor.

Detta har skett trots att skjutbanorna är av stor samhällelig betydelse. Skjutbanorna används inte bara av jägare, sportskyttar, reservister och hobbyskyttar utan dessutom också av polisen, tullen, gränsbevakningen, brottspåföljdsmyndigheten och djurbekämpningen på flygfälten. Det ryska anfallet på Ukraina lyfte skytteträningens betydelse för landsförsvaret och det med rätta, men som försvarsministeriet och försvarsmakten har konstaterat så stöder all skytteträning landets försvar.

Statsrådets utredning om skjutbanor

Ett konkret förslag med anledning av de förändrade förhållandena var målsättningen som försvarsutskottet publicerade i juni i fjol; att det ska finnas 1000 utomhusbanor för skytte. Det här innebär ett tillskott på minst 330 skjutbanor utöver dem som redan finns genom att ta i bruk nedlagda banor och bygga nya.

När försvarsutskottet hade lagt fram sitt förslag gav riksdagen statsrådet i uppgift att utreda tillståndet för skjutbanorna i vårt land och hur vi kan öka antalet skjutbanor.

Ansvaret för skjutbaneutredningen vilade på försvarsministeriet, som beredde utredningen i samarbete med övriga ministerier samt miljötillståndsprojektet som koordineras av Finlands skyttesportförbund.

Rörig och föråldrad lagstiftning försvårar

I den förtjänstfullt verkställda utredningen identifierades faktorerna som försvårar skjutbaneverksamhetens fortsatta existens och utveckling. Där framlades också åtgärder för att eliminera dessa faktorer.

Innan miljötillståndsprojektet för skjutbanor inleddes lät miljöförvaltningen förstå att den svaga kvaliteten på tillståndsansökningarna utgör ett bekymmer. Under projektets gång har det klarnat att inte heller välgjorda tillståndsansökningar löser alla problem eftersom regelverket är rörigt och ger myndigheter möjligheter att överskrida sina prövningsbefogenheter. Myndigheternas verksamhet borde styras av principerna för ändamål, objektivitet och proportionalitet. Dessutom finns det i lagstiftningen så kallade giljotinparagrafer med vilka en myndighet kan förbjuda en verksamhet.

Som en första åtgärd bör lagstiftningen för miljötillståndsprocessen för skjutbanor uppdateras. Miljösynpunkterna bör beaktas riskbaserat och motiveras med verklighetsbaserade vetenskapliga argument. Dessutom ska vi vara uppmärksamma på att tillståndsärendena handläggs objektivt och att både de som gör ansökningen och de som fattar tillståndsbesluten ska vara väl insatta i ämnet.

Regelverket för skjutbanor är i detta nu fördelat på inrikes- och miljöministeriet. En ändring i det här avseendet skulle göra tillståndsgivningen klart transparentare och snabbare.

Kommissionens strävanden bör hejdas

På EU-nivån bör Finland tillsammans med de övriga medlemsländerna verka för att skjutbanorna helt och hållet lämnas utanför förslaget till begränsning av blyhaltig ammunition. Om kommissionens förslag till begränsningar och förbud blir verklighet skulle det avsevärt försvaga den militära försvarsförmågan och försörjningssäkerheten i hela EU. Konsekvenserna för produktionen av och tillgången till ammunition skulle bli förödande.

På skjutbanorna går det inte att påverka begränsningsförslagets syfte att skydda flyttfåglarna och hålla viltköttet rent, men begränsningens konsekvenser för verksamheten på skjutbanorna skulle bli väldigt negativa. Trixande med undantag för vissa grupper av skyttar skulle inte hjälpa, även om undantagen skulle se ut som lockande snabbvinster.

Hur ser framtiden ut?

Framtiden för skjutbanorna ser ljusare ut än den har gjort på årtionden. För att trygga verksamheten i dagens nätverk av skjutbanor och göra det lättare och snabbare att anlägga nya banor krävs det förändringar som måste införas å det snaraste. Nu är det frågan om beslutsfattarna har modet att införa tillräckliga förändringar och om de olika grupperna av skyttar förmår hålla en fortsatt enad front.