Rävarna på Utö
Ögruppen Utö som ligger långt ute i havet är ett mekka för fågelvänner. Varje år anländer skaror av intresserade till ön för att skåda på de flyttande fåglarna. Och visst har det funnits fåglar på Utö, men under de senaste åren har de häckande paren till stor del försvunnit.
Det krympande fågelbeståndet på Utö torde ha flera bakomliggande skäl. Östersjöns hälsa, som fortlöpande blir sämre, leder bland annat till att ejderns huvudsakliga föda, blåmusslan, dör ut. Havsörnen har ökat kraftigt och ejdern lider av predationen eftersom örnarna tar ådorna i boet och plockar ungarna ur vattnet.
Turisterna blir fler och stör fåglarna som häckar på den lilla ön, trots förbudsskyltarna som begränsar. Å andra sidan ger den mänskliga närvaron ett visst skydd för de ruvande ejderhonorna mot havsörnens härjningar. Det finns exempel på detta också på andra håll i skärgården.
2011 nådde räven öarna kring Utö. Rävarna har förökat sig där och simmar också till andra, närbelägna öar. De raskade sannolikt över isen från Jurmo, där det tidigare fanns en stor rävpopulation. Sedan dess har räven utrotats på Jurmo på Forststyrelsens försorg. På Utö har man däremot inte blivit kvitt rävarna.
När vi läser amatörornitologen Jorma Tenovuos observationer av fågelförlusterna på Utö ser vi att flera arter försvann när rävarna hade dykt upp. Flera av de försvunna arterna lider inte lika svårt av havsörnens predation som ejdern, men de häckar på marken och är därför oerhört utsatta för jagande rävar.
Inte ens på de omgivande holmarna och skären får fåglarna häcka i fred eftersom rävarna lätt tar sig dit simmande.
Rävelimineringen på Utö
Elimineringen av markrovdjuren är det enda snabba sättet att hejda förlusterna av häckande fåglar.
På Forststyrelsens försorg har rävarna eliminerats på öarna kring Utö, och rävar har blivit fällda nästan varje år, men rävpopulationen på huvudön har vi inte rått på.
De ständiga bekymren med rävarna ledde till ett behov av att ingripa i rävpopulationen på huvudön och jobbet inleddes i januari 2022. Föreningen för att vårda och skydda skärgårdsnaturen (SLHSY) åtog sig ansvaret för det praktiska, och har tillsammans med Forststyrelsen en komplett uppsättning avtal för skyddsjakten i skärgården.
Elimineringen av räv ska göras på vintern, i januari och februari. På de omgivande öarna finns häckande berguvar, vilket betyder att skyddsjakten måste göras innan berguven häckar. Bortsett från det kan rävar jagas på våren med hundar och dispens av Finlands viltcentral.
Ett krävande objekt
Försvarsmakten har en mängd byggnader där rävarna kan gömma sig. Det finns stora blockfält som skapar gömslen där rävarna kan trycka i flera dagar. Favoritstället där rävarna helst håller till finns på den västra sidan av ön; ett område med stängsel omkring som tillhör försvarsmakten. Skärgårdsföreningen har skaffat tillstånd för att röra sig på området.
Skyddsjakten har skötts med drivande hundar. Ön är liten och hundarna har, när de jobbar, också rört sig mitt i byn, vilket alla bybor inte har gillat. Enligt jaktlagen får arbetande hundar tillbringa 30 minuter på ”främmande mark”. Eftersom byn på Utö är väldigt liten så korsar hundarna den på några minuter. Någon konkret olägenhet har hundarna inte ställt till med, men i början visade sig ett visst motstånd mot att döda rävarna.
Markägarna på Utö och jaktföreningen har deltagit i jakterna och dessa har genomförts enligt lagens bokstav och med tillstånd av markägarna.
Innovationer, teknik och dispenser
Området kartlades och jagades två gånger, i januari i fjol och i år. Jakten med hundar begränsades till några dagar för att minimera störningen för byn. Flera rävar blev fällda, men jaktområdet blev inte tömt.
De ovannämnda blockfälten skyddade rävarna som flytt dit och vi insåg att problemet inte kunde lösas med hundar. Verktygsbacken behövde alltså en komplettering.
Vi skaffade en fjärrstyrd utfodringsstation som övervakas med en fjärrstyrd kamera.
Stationen ställdes på plats i januari i år.
I skrivande stund har stationen varit i gång i drygt två månader. Varje kväll sprider den under några sekunder torrfoder omkring sig med en radie på flera meter. När vi märkte att rävarna tittade in varje natt för att äta så inledde vi jakten.
Jakten bedrivs som vaktjakt från en koja med ett hagelgevär med nattsikte. På det viset går det att skjuta hela natten. Finlands viltcentral har beviljat dispens för nattsiktet.
I skrivande stund har fyra rävar fällts i mars. Utan nattsikten hade det inte gått att identifiera rävarna och skjuta dem.
Upplägget verkar fungera. Rävarna blir inte skrämda och gömmer sig i blockfältet, skyttet är riskfritt och effektivt, och hundarna stör inte byborna.
Arrangemanget verkar inte ha andra nackdelar än investeringen i början, men utrustningen är långlivad. Projektet fick bidrag av Forststyrelsen och Jord- och skogsbruksministeriets projekt KovaVipe, som är en fortsättning på Sotkaprojektet i skärgården. Modellen skapar möjligheter för intresserade att realisera kostnadseffektivt naturvårdsarbete på hemmaplan.
Utöjägarna fällde de sista rävarna och i skrivande stund har inga rävar uppenbarat sig vid utfodringsstationen. Läget ljusnar alltså för fågellivet. Kanske lyckades vi äntligen fälla den sista räven på Utö!
Naturförluster för Utöfåglarna
Amatörornitologen Jorma Tenovuo, som bor på Utö och följer noga med utvecklingen, har antecknat följande:
- Ejdern backar överallt i Skärgårdshavet, men på Utö har arten så gott som helt försvunnit från den häckande fågelfaunan. Under toppåren producerade Utöskärgården massor av ejderungar; så sent som 2008-2010 kläcktes 800-1000 ungar. Produktionen av ungar har minskat år för år och året 2022 såg jag bara sex ungar.
- Mellan åren 2000 och 2010 häckade årligen 8-12 par svärtor. Arten har försvunnit och den senaste kullen på Utö fick Tenovuo syn på 2017.
- Ett fåtal storskrakar häckade på Utö så sent som 2010, under båthus och andra byggnader i hamnen. Den sista bekräftade kullen siktades 2019.
- Småskraken häckade på Utö ännu i början av 2010-talet, men sedan 2020 är arten försvunnen från den häckande fågelfaunan.
Samma öde har också de andra häckande sjöfåglar gått till mötes. Småskraken, gräsanden, krickan, skedanden och snatteranden, liksom även vadarna, har minskat drastiskt. Fiskmåsarna och silvertärnorna har försvunnit nästan helt från den häckande fågelfaunan.
För de häckande fåglarna har utvecklingen gått stadigt utför, och det går inte längre att tala om fluktuationer i populationerna. Det är snarare fråga om storskaliga naturförluster i regional omfattning. En liknande utveckling pågår i de övriga delarna av skärgården, men på Utö har den drivits till sin spets. Utvecklingen blir särskilt tydlig eftersom fågelfaunan i området observeras yrkesmässigt.
Kommer fågellivet att återhämta sig?
På andra håll i skärgården finns det flera exempel på att fågelfaunan återhämtar sig när markrovdjuren elimineras. Artikelförfattaren tror att det samma också kommer att hända på Utö.
För ejdern är läget dock ytterst kritiskt. På Utö finns det bara ett par honor kvar som häckar och om de faller bort blir återhämtningen en långsam process. En så här marginaliserad art tål inte en enda räv. Hur fågellivet reagerar får vi veta först när den sista räven har stupat.
