Nuförtiden skyddar vi ofta planteringarna på villatomten med nät eller gula plastband eftersom tätortsträdgårdarna bjuder viltet på läckerheter.

Rådjuren är som galna i blommande växter och fälthararna gnagar barken av de nyplanterade träden. Äppelträdens frukter är särskilt eftertraktade, i synnerhet bland rådjuren och hjortarna. Fågelfrön är så uppskattade att det ofta är rådjuren som länsar lågt placerade fågelbord.

Den mänskliga närvaron skapar trygghet mot rovdjur eftersom rådjurets ärkefiende lodjuret är människoskyggt och vantrivs nära bebyggelse. Men visst, efter hand som rådjuren blir fler i tätorterna så ökar också observationerna av lodjur där, men på grund av människan är risken stor för att lodjurets jaktförsök misslyckas. Detta skapar trygghet för rådjuren, men uppvägs å andra sidan av att trafiken är livlig och innebär risker för olyckor.

Ordna det juridiska innan jakten börjar

Den som jagar i en tätort ska följa jaktlagen precis som vid en vanlig jakt. Enligt jaktlagen får ett djur inte skjutas närmare än 150 meter från ett bebott hus utan tillstånd av byggnadens ägare eller den som bor där. Det är inte heller tillåtet att leta efter ett vilt på en tomt eller i en trädgård utan tillstånd av ägaren eller innehavaren. Det är också förbjudet att i jaktsyfte röra sig i odlingar före skörden bärgas eller samlas in.

I praktiken innebär det här att jägaren ska be om tillstånd, åtminstone muntligt, av samtliga inom den lagstadgade 150 meters radien. Om rådjuren har härjat i rabatterna i flera trädgårdar går det i regel rätt så lätt att få tillstånd bara man lägger fram ärendet på ett konstruktivt sätt. Ofta händer det även att villaägarna vänder sig till jaktföreningen på orten för att lösa bekymret.

Kom ihåg att det räcker med att en enda person inom 150 meters radien sätter sig på tvären så får jägaren planera om sitt projekt så att kravet på 150 meter blir uppfyllt.

Planera med omsorg

I tätorter går det inte att satsa för mycket på säkerheten. Bland hus är det högprioriterat att skjutsektorerna är riskfria.

Om jakten äger rum på en plats med tät bebyggelse är vaktjakt den enda möjliga metoden. Skjutsektorerna ska vara exakt avgränsade för att eliminera riskerna för farliga situationer. På grund av räckvidden är det oftast otänkbart att använda kulvapen, så jägaren jagar med pilbåge eller hagelgevär.

Jaktbågen är tyst och nästan riskfri, och är därför ett utmärkt vapen för ändamålet. Det farliga området bakom viltet är litet jämfört med skjutvapen och risken för rikoschetter obefintlig. Av den här anledningen är det ofta bågjägarna som spelar rollen som aktiva problemlösare vid jakt i bebyggelse. Jaktbågen är dessutom i det närmaste ljudlös och är därför överlägset bäst i urban miljö eftersom knallen från ett gevär kan leda till fler bekymmer trots att samtliga lagparagrafer är uppfyllda och jakten genomförs riskfritt.

Riskfria fällande skott med lockande foder

Det enklaste sättet att styra djuren till en önskad skjutsektor är att i liten skala locka dem med foder till en plats där skottet inte vållar någon fara för utomstående. Exempelvis spannmål, morötter och äpplen lockar bombsäkert rådjuren och fälthararna som rör sig trakten till en gratis middag. Djuren har vant sig vid den mänskliga närvaron och följer ofta en väldigt regelbunden tidtabell.

Själv fällde jag under den senaste jaktsäsongen med jaktbåge tre rådjur av en grupp på drygt tio; detta dessutom på min egen tomt och på grannarnas begäran och med tillstånd av dem. Den första fällde jag efter en tjugo meters promenad från bakdörren till terrassen; en råget med två kid som smaskade på utlagda morötter.

Jakten är egentligen inte särskilt krävande. Djuren är vana vid människoljud, människolukt och människans närvaro, vilket betyder att jägaren kan begå flera fel utan att det straffar sig. Ett skottläge av det här slaget vore omöjligt med djur som inte har vant sig vid människor.

Skadskjutningar kräver yttersta försiktighet

Som alla jägare vet så händer det missöden med skottet och skytten kan bli tvungen att söka efter det skadade djuret. I närheten av hus krävs det därför särskild försiktighet i synnerhet som eftersöket oftast sker i mörker.

Skytten måste försäkra sig om att inga utomstående utsätts för fara. Dessutom är det förnuftigt att informera grannskapet för att exempelvis kunna be folk hålla sig inomhus.

En kartapp som visar ens position är en utmärkt hjälp vid eftersöket, i synnerhet om appen också visar vartåt du står vänd i förhållande till omgivningen. Detta är ju ofta väldigt svårt att uppfatta i mörker. Om möjligt ha en kamrat med vid eftersöket

Rätt utförd jakt ger tack

När jägaren har beaktat samtliga ovannämnda faktorer och jakten har avlöpt som den ska får han eller hon ofta tack för jobbet. Till och med personer som inte gillar jakt brukar vara tacksamma. Det känns nämligen bra att få hjälp när ens egna möjligher inte räcker till för att hejda förödelsen i trädgården.

Även om djuren som lever i och invid bebyggelse är vana vid människor så får det jakttrycket dem ofta att flytta längre bort. I synnerhet rådjuren flyttar när de märker att det börjar saknas medlemmar i flocken.

För min egen del räckte det med att jag plockade tre rådjur ur flocken på drygt tio för att det efter den femtonde februari knappt alls skulle finnas några rådjur kvar i grannskapet.

Om jägaren dessutom donerar värdefullt rådjurskött till de berörda grannarna så får de bokstavligen en god eftersmak av jakten! På det här viset blir också viltköttet mera uppskattat bland folk som inte jagar själva.