Ungdomsredaktionen

Lärorikt med jakt- och fiskeklubb för ungdomar

De senaste två åren har jag fungerat som ledare för jakt- och fiskeklubben i Tuulos, som ordnas av 4H-föreningen i Tavastehus. Nu lider min tid som ledare mot sitt slut och det är tid att sammanfatta vad allt vi har hunnit göra under den här tiden.

Text och bilder Karlo Ruotsalainen

Publicerad29.6.2022

Vi har drivit klubben i samarbete med Finlands Jägarförbund. Den har ett tiotal medlemmar, ivriga ungdomar som är intresserade av jakt och fiske och naturen. Vi brukar samlas en gång i veckan och hålla på i halvannan timme, men nu och då har vi hållit längre möten eller flyttat mötet till veckoslutet. Klubben har stått på tre ben; jakt, fiske och ut i naturen. Vi har också samarbetat med jaktföreningar på orten, jaktvårdsföreningar och fiskare.

En hög med klubbtillverkade rör för änderna som vi har gjort, klara för start till Sammalistonsuo i Riihimäki där de ska bli bon.

Från skogen till middagsbordet

Jakt är lite knepigare att ordna i en klubb, men vi har kunnat prova på andjakt, vaktjakt på hjort och grytjakt. De här dagarna var särskilt uppskattade av klubbmedlemmarna. För de flesta var det första gången som de fick nosa på de här jaktformerna. Men till jakten hör en hel del annat kring själva jagandet och det var sådant som vi gjorde mest. Vi har övat på hagelbana, kånkat ut slickstenar och – tillsammans med Jägarförbundet – gjort andbon av rör.

Vi har också utfodrat viltet. Fjolhöstens specialare var en hjortkropp som vi fick som donation. Vi styckade den tillsammans och lagade mat av köttbitarna under året. En del av köttet vidareförädlade vi till korv.

I höstas ordnade vi en förberedande kurs för jägarexamen och ett riktigt examenstillfälle tillsammans med jv-föreningen.

I vintras fick vi hänga med på grytjakt. Trist blev det inte eftersom det fanns grävjobb mer än nog och barnen hjälpte ivrigt till.

Konsten att narra fisk

Själv är jag ingen fiskare, så jag lärde mig en hel del på våra fiskefärder. Vi var flera gånger och pilkade och metade, men fick också prova på nätfiske och att ljustra fisk. Några gånger lagade vi mat av fiskarna. Dessutom gjorde vi fiskeredskap själva, som pilkar och metspön, som vi sedan fiskade med.

Varje klubb­medlem gör en egen pilk och får så småningom prova den i praktiken.

Skogsutfärder med bär och svamp

Vi gjorde ofta utfärder till olika ställen i trakten med brasplatser, som friluftsområdet i Evois. Ibland nöjde vi oss med att grilla korv och ströva i skogen. Andra gånger stekte vi plättar, gräddade bröd på pinne, ytterfile av hjort eller något annat som vi hittade på.

I skogen plockade vi också bär och svamp, grillade ännu mera korv och lekte traditionella lekar som kurragömma – en favorit bland barnen!

Lärorikt

Som ledare lärde jag mig förstås mycket nytt om jakt och fiske, och fick massor av värdefulla erfarenheter av klubbverksamheten. Jag gillade att jobba med barnen och de gillade också (åtminstone oftast) klubben. Bredden på verksamheten överraskade positivt; aldrig hade jag trott att jag skulle få uppleva så mycket nytt! 

Jag uppmanar därför andra intresserade att engagera sig i barn- och ungdomsverksamheten. Dessutom bidrar det ju till att trygga framtiden för jakten!

Jakt- och fiskeklubbarna

Det finns en handfull jakt- och fiskeklubbar här i landet. Somliga hör till en 4H-förening, men utöver det kan organisatören vara en jaktförening eller en ungdomsförening. Klubben kan hålla möten fortlöpande under året eller ordna läger för barn och ungdomar. Lägren ordnas i regel under sommarlovet.

Vad tycker du om tidningen Jägaren på nätet?



Årets sista nummer av Jägaren var ett engångsförsök som gavs ut enbart på nätet.

Svara på enkäten senast den sista december och delta i utlottningen av en viltkamera!