Jakt och sportskytte
– likt och olikt
Både jägare och sportskyttar använder vapen, kulor och patroner, och prestationen hänger enbart på skytten själv. För jägaren kan belöningen bestå
av kött och en festmiddag medan sportskytten kan vinna en medalj i en tävling.
I båda hobbyerna gäller det att ha koll på nerverna, det vill säga att lita på sig själv utan att låta sig påverkas av yttre faktorer. Om du tvivlar på din förmåga när rådjuret stannar på perfekt avstånd på en perfekt plats så kan det efter några sekunder upptäcka dig och stänka iväg. På samma sätt kan för sportskytten ett skott förvandlas från 10,6 till 9,8. På 10 meter med luftgevär är diametern på tian 0,5 mm, så skillnaderna är hårfina, men trots det avgörande för placeringen i tävlingen.
Övertro på sin egen förmåga är lika illa. För den som skjuter utan en realistisk chans till dödande träff kan resultatet bli en total bom eller ännu värre, en skadskjutning. En lindrig skottskada lämnar inte nödvändigtvis ens blodspår.
Stöder varandra
Själv började jag jaga redan som liten. Därifrån gick jag vidare till sportskytte. En av mina första upplevelser som sportskytt kom faktiskt via en jaktförening. Vi var en grupp som övade hagelskytte på en skeetbana. Även om skeet inte alls var min gren så gav det erfarenheter av sportskytte. För mig har gevärsskytte alltid varit skojigt och intressant, så numera tävlar jag i luftgevär 10 meter på nationell nivå. På Finska sportskytteförbundets webbplats finns videopresentationer av skyttegrenar och en lista på skytteföreningar för den som tycker att sportskytte låter intressant.
Enligt min erfarenhet är det rätt lätt att bygga ut jakten till sportskytte eftersom skytteträningen är oerhört viktig både före jaktsäsongen och efter. Det är givande att fila på tekniken, avtrycket, psyket och flera aspekter till. För tävlingsinriktade personer är sportskyttet en bra hobby jämsides med jakten. Också där får man uppleva framgångar och hitta nya vänner.
