Hmm, vilka var det nu igen som skulle räknas?
Ungdomsredaktionen

Hälsningar från en vinterinventering

Vintervädret den här februari­dagen log mot oss skidlöpare i Lylykylä i Puolanka när min jakt­förening avverkade 2023 års triangel­inventering av spår i snön.

Text och bilder Suvi Seppänen

Publicerad11.1.2024

Medan den klara köldmorgonen ljusnade sammanstrålade vi på samlingsplatsen för att lägga upp dagens arbete. En vilttriangel är liksidig med fyra kilometer långa sidor. Vanligen krävs det flera personer för varje triangelsida, men vi var inte tillräckligt många i gänget. Dessutom skulle några fungera som snöskoterförare i den djupa snön för att föra ut skidlöparna till triangel-hörnen. Så vi beslöt att varje skidlöpare skidar sin etapp på egen hand.

Den här gången hörde jag till dem som skulle skida. Jag fick en karta och en penna för att anteckna observationerna, och sedan blev vi utkörda till våra startplatser.

Själva skidandet avlöpte utan bekymmer, bortsett från att skidorna var bakhala.  Solen sken och även om jag inte fick syn på något enda vilt så hittade jag med jämna mellanrum spår i snön. Jag hittade spår efter räv, älg, skogshare och ripa. Att känna igen spåren var inte svårt, men emellanåt var det knepigt att avgöra åldern på dem. Allt för gamla spår ska nämligen inte räknas.

Knepigt var det också där som flera harar hade skuttat ihop spåren till ett nystan; det var omöjligt att avgöra om hararna hade varit en, två eller tre. Dessutom glömde jag att pricka in observationerna på kartan, men det var kanske lika så bra; i den här kylan hade jag hastigt fått djupfrysta fingrar.

Samling vid vindskyddet

Efter inventeringen åkte vi snöskoter till jaktföreningens vindskydd. Medan vi grillade korv och pratade om hur inventeringen hade gått så antecknade ansvarspersonen dagens observationer, som han sedan skulle överföra till Naturresursinstitutets databas. Inventeringsinformationen används sedan bland annat till att bestämma storleken på avskjutningen och viltstammarna. Dessutom samlar inventeringarna ihop oss jägarna till någonting annat än jagandet.

Sammanlagt fick vi syn på tre ripor, en tjäder och en hare, och vi såg spår efter räv, älg, hare, ripa och hermelin. Vi var överens om att dagen hade varit väldigt lyckad. Trots att vi var så få och att skidorna var bakhala så baxade vi triangelinventeringen i mål med hedern i behåll. 

Efter inventeringen samlades vi för att sammanställa dagens observationer.

För mera information om triangelinventeringarna, se oma.riistakolmiot.fi > svenska.

Inventeringen är ett viktigt arbete

  • Vilttrianglarna är fasta inventeringsrutter som har anlagts i terrängen för uppskattning av storleken på skogsviltets stammar. Trianglarnas placering påverkas inte av exempelvis avverkningar.   
  • Varje sida i en vilttriangel är 4 km lång; den sammanlagda längden på inventeringsrutten är alltså 12 km.
  • Varje år deltar 7000-8000 jägare och naturvänner i inventeringen av vilttrianglar.
  • På sommarinventeringen räknar vi hönsfåglarna och på vintern spåren efter de jaktbara däggdjuren. Men ibland räcker inte snön eller deltagarna till för att en triangel ska bli räknad.

Mera om samma ämne