Det fällande skottet innebär ett ansvar
Den ansvarskännande sjöfågeljägaren eftersträvar alltid ett felfritt fällande skott. Ändå inträffar det skadskjutningar emellanåt.
Till en jägares grundläggande färdigheter hör förmågan att bedöma om en skottchans är sådan att hans skicklighet räcker till för ett skott som dödar genast. Men trots att jägaren är försiktig och har tränat så händer det ibland att fågeln inte faller direkt utan en bit längre bort.
När du skjuter ska du alltid och i princip betrakta skottet som en träff. Vilket betyder att du följer fågeln med blicken så länge den finns inom synhåll. Det händer att en fågel till synes oskadd flyger vidare och faller lite senare, död, eller fortsätter flykten till fots.
Lägg märke till tecken på träff
Följ fågeln med blicken och håll ögonen öppna efter tecken på träff. Om fågeln faller som ett bylte var träffen god och den är sannolikt död när du hittar den.
Om fågeln däremot vinglar innan den faller så tog träffen sannolikt i ena vingen. I sådana fall försöker fågeln fortsätta flykten till fots. En vingskadad fågel som faller i vattnet dyker däremot omedelbart. En hönsfågel som har blivit träffad i ena vingen löper fort iväg och gömmer sig. Vid vingträff ska jägaren därför genast följa upp med ett andra skott.
Om fågeln efter skottet långsamt tappar höjd eller stiger innan den faller så har träffen varit dålig. Följ omedelbart upp med ett andra skott.
Lägg på minnet var fågeln föll
Den som jagar ensam och utan hund ska notera var fågeln föll och dessutom markera platsen där han stod när han sköt, exempelvis genom att ställa ryggsäcken där. Ta därefter ut den exakta riktningen till platsen där fågeln föll. Orienteringen blir enklare om du utser ett landmärke intill nedslagsplatsen för att uppskatta avståndet. Promenera därefter raskt till den sannolika platsen och stå stilla en stund. Får du inte genast syn på fågeln så lyssna efter ljud som uppstår när den skadade fågeln rör sig.
Om ni är två som jagar tillsammans så tar båda ut riktningen till platsen där fågeln föll. Den ena börjar gå i riktning mot nedslagsplatsen medan den andra stannar och håller koll på kursen. Med två kurser brukar fågeln påträffas i skärningspunkten med några meters noggrannhet.
Om fågeln ändå inte blir hittad så markerar du nedslagsplatsen synligt i terrängen och ringer efter en apporterande hund. Om det inte går att få tag på någon hund så fortsätter du letandet på det sättet att du lugnt promenerar kring nedslagsplatsen och lyssnar efter ljud som avslöjar fågeln.
Använd hund!
Bäst är det att alltid jaga med hund. De flesta hundar är mycket bättre än en människa på att hitta vilt, även om de inte skulle apportera djuret till föraren. Om varken du eller någon av jaktkamraterna har hund så ta före jaktsäsongen reda på var det finns tillgängliga hundar, för den händelse att du inte hittar den fällda fågeln. Kom ihåg att en jägare inte lämnar någon möda ospard för att hitta en skadskjuten fågel! Det samma gäller förstås också för döda fällda fåglar.
För att underlätta hundens arbete ska den inleda sökandet under vinden eftersom det då går lättare att få korn på fågeln. Låt därefter hunden arbeta i fred eftersom fågeln kan ha fortsatt i en riktning som för jägaren känns otänkbar. I vatten kan en skadad fågel trycka så att bara hjässan syns över ytan. En sjöfågel som har fallit i vatten försöker ta sig till strandkanten eller torra land.
Om det har funnits flera hundlösa jägare på en plats så är det en god idé att följande morgon promenera längs stränderna med en apporterande hund. På det viset blir de ohittade fåglarna – både de levande och de döda – bärgade.
Att gå i kedja utmed stränderna är ett effektivt sätt att hitta skadskjutna fåglar. Hundföraren följer vattenbrynet medan en annan jägare ror utanför, på öppet vatten, och hunden söker efter fåglar mellan de båda jägarna. Fåglarna som hunden inte får tag på simmar ofta utåt öppet vatten och då kan jägaren som ror avliva dem med ett skott. Men de som letar på det här sättet ska vara särskilt uppmärksamma så att roddaren inte skjuter mot hunden eller hundföraren!
Den som har ett fast pass ska lägga skjutriktningen så, att de fällda fåglarna faller i öppet vatten. Eller, om skjutsektorn går över land, så klipper du ner växtligheten där som fåglarna sannolikt faller.
