Den första tjädertuppen

Text Arto Särkelä  teckning Antti Yrjölä

Teksti Arto Särkelä  piirros Antti Yrjölä

Publicerad11.3.2021

I januari 1960 fyllde jag 15 år och började prata med pappa om jakt och att köpa ett eget gevär. Till en början var han absolut emot, men gav slutligen efter. Det första geväret som jag köpte var ett ryskt miniatyrgevär.

Det var kallt den där dagen, träden var snöklädda och det låg bortåt 20 cm snö på marken när jag körde hemåt med traktorn. Då flög två orrtuppar över landsvägen framför mig. Jaktinstinkten vaknade och väl hemma beslöt jag att hämta miniatyrgeväret och leta rätt på tjädrarna. Till min förargelse hade jag bara två patroner kvar, men trots det drog jag på mig den vita snödräkten och skidade iväg i riktningen som tjädrarna flugit.

När jag hade skidat en dryg kilometer fick jag faktiskt syn på tjädrarna. De satt i var sin talltopp och sträckte på halsen och såg väldigt skärpta ut. Av allt att döma hade de upptäckt mig.

Avståndet till tjädrarna var alldeles för stort så jag tog av skidorna och började smyga mig närmare i skydd av träden. När avståndet krympt till strax under 100 meter tog jag stöd av ett stort träd. På det här avståndet hade jag ofta skjutit förut. Kalla kårar löpte utmed ryggen på mig där jag låg och siktade på mitt livs första tjädertupp!

Skottet gick och jag hörde hur kulan pep till som om den studsat mot någonting. Kanske hade den snuddat vid fågelns vänstra vinge eftersom den rättade till vingen. Den flög ändå inte iväg så jag antog att kulan hade gått aningen förbi på höger sida. Nu hade jag en enda patron kvar och tjädern satt fortfarande i talltoppen så jag siktade en aning till vänster, men efter skottet satt tjädern oberörd kvar i talltoppen. Ni kan inte tro hur det förargade mig att inte ens den sista patronen hade fällt fågeln!

Nu började tjädern liksom räta på halsen och ruskade häftigt på huvudet. Hoppet tändes hos mig att kulan kanske ändå hade träffat eftersom den betedde sig så underligt. Efter en stunds ruskande trillade den till marken. Jag sprang med raska steg fram för att kolla. Ett stycke från trädet stod den, en storväxt tjäder som fick fart på benen när den såg mig. Efter en tuff kapplöpning hann jag fatt och dängde ihjäl den. Tjädern var min första fällda hönsfågel och jag var både lycklig och rörd.

Medan jag bar den funderade jag att det här måste vara en riktig gammeltupp så som den väger. Väl hemma stannade vågen på 4,6 kg.

När jag plockade fågeln klarnade det att kulan hade gått igenom halsen nertill. En lång tid efteråt grubblade jag på tjäderns beteende och hur det hela hängde ihop.

0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit

Vad tycker du om tidningen Jägaren på nätet?



Årets sista nummer av Jägaren var ett engångsförsök som gavs ut enbart på nätet.

Svara på enkäten senast den sista december och delta i utlottningen av en viltkamera!