Ett utvecklingsprojekt för uppskattningen av hjort- och rådjursstammen

Metoderna för uppskattning av rådjurs- och hjortstammens storlek och struktur utvecklas genom ett försök med tre nya vetenskapliga metoder. Den uppskattning av vitsvansviltets stam som Naturresursinstitutet publicerade i början av året byggde på tillgängliga avskjutningsdata, jägarnas uppskattningar av den kvarstående stammen och statistiken för viltolyckor i trafiken. Vid beräkningen av produktiviteten användes det material med okulära observationer som samlades in i Satakunta i början av 00-talet.

textEerojuhani LaineBild Mari Tanninen /Vastavalo
Publicerad1.12.2017

Syftet med projektet är att skapa en riksomfattande metod för insamling av data. Jägarna ska efter bästa förmåga uppskatta hur många rådjur och hjortar som finns i deras eget område i kvarstående stam. Det problematiska är att metoderna skiljer sig åt. Varje förening kommer fram till sin uppskattning på sitt eget vis och vid en riksomfattande uppskattning går det inte att bygga på så oenhetlig information.

 

Nya metoder provas ut

I Loimaa i Egentliga Finland testas olika metoder för uppskattning av rådjurs- och hjortstammen i landsomfattande skala och jägarna på orten ställer upp och hjälper till.

Det är inte nödvändigt att uppfinna hjulet på nytt; okulär observation är en metod för att ta fram data som stöder uppskattningen av stammen. För älgen togs det elektroniska älgobskortet i bruk på hösten i fjol. Nu är det dags att testa om elektronisk bokföring av observationer är en framkomlig väg också för vitsvansviltet.

 

Okulära observationer bokförs

Utan jägarnas hjälp är det omöjligt att samla in information. I Loimaa är det fyra jaktföreningar och drygt hundra jägare som under pågående jaktsäsong bokför sina okulära observationer av vitsvansvilt varje gång de jagar. Vid bokföringen av okulära observationer är det viktigt att

observationerna också är knutna till tidsåtgången då observationerna gjordes. Därför fyller jägarna också i kringdata som tidsåtgången, jaktformen, snöläget och antalet (eventuella) hundar. Med den här informationen kan vi beräkna arbetsmängden för observationerna och uppskatta antalet djur. Av den insamlade informationen gör Naturresursinstitutet en uppskattning av stammens storlek och struktur för forskningsområdet. Resultatet av det här pilotprojektet avgör i sin tur om metoden kan tas i bruk i större omfattning.

I samma område i Loimaa har vi under två års tid samlat in observationer från 36 viltkameror i ett område som mäter 1,5 km x 1,5 km. Sammanlagt har vi fått in drygt 30 000 bilder. I provområdet har vi också samlat in nästan 1300 spillningsprover av vitsvansvilt för DNA-analys. För att kunna driva projektet var det nödvändigt med tillstånd av de berörda markägarna.

 

Exaktaste möjliga siffror på stammen

Informationen som vi har samlat in om vitsvansviltet är annorlunda; med DNA:t kan vi med säkerhet identifiera enskilda individer och med bilderna från viltkamerorna kommer vi åt åldersfördelningen. Utifrån materialet klarlägger vi stammens täthet, könsfördelning, åldersfördelning, storleken på djurens levnadsområde och valet av livsmiljö. I det här skedet testar vi flera metoder för att få fram den bästa. Målet är att få fram så exakta siffror som möjligt på vitsvansviltets stam.

 

Uppskattningen bildar underlag för hållbar jakt

Grunden för hållbar jakt är grundlig kännedom om det vilt som jagas. Det räcker inte med att känna till antalet djur utan vi måste också ha siffror på köns- och åldersfördelningen och produktionen av ungar.

Med god kännedom om en djurstam kan vi ställa upp målsättningar för stammens storlek och struktur. De här målsättningarna kan vara väldigt varierande. Vi kan öka på antalet fullvuxna hanar i stammen, minska på stammens storlek eller ändra på förhållandet mellan hanar och honor. Målsättningarna beror på utgångsläget och vilka externa intressen som riktar sig mot stammen. Krav på en minskning av stammen kan uppstå på grund av viltolyckor i trafiken och skador som arten vållar näringsidkare. Å andra sidan finns det positiva faktorer som talar för en större stam, exempelvis jaktens välfärdseffekter och jaktbruket som näring.

När målet för en stam är fastställt så anpassas jakten så att den leder till målet. Det är viktigt att kunna mäta om åtgärderna räcker till eller över huvudtaget fungerar. För att vi ska kunna följa med de förändringar som sker så behöver vi åter igen tillförlitliga siffror på stammen.


Vilka jobbar med projektet?

  • Finlands viltcentral fungerar som styrande organisation för projektet
    • Specialplanerare Mikael Wikström och planerare Eerojuhani Laine
  • Åbo universitet svarar för utvecklandet av DNA- och viltkamerametoderna
    • Biträdande professor Jon Brommer och doktorand Jenni Poutanen
  • Naturresursinstitutet svarar för utvecklandet av metoden för okulär observation
    • Specialforskare Jyrki Pusenius och forskare Tuomas Kukko
  • Projektet finansieras av jord- och skogsbruksministeriet

Eerojuhani Laine, planerare Finlands viltcentralen

0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit