Uppföljningen av vargstammen behöver DNA
Förvaltningen av vargstammen ska bygga på tillförlitlig och uppdaterad information om stammens storlek. Med ett komplett genetiskt material får vi den säkraste kunskapen.
Jord- och skogsbruksministeriet införde målsättningen minst 25 familjeflockar i förvaltningsplanen för vargstammen som publicerades i fjol. Men individerna strövar över vida områden, vilket försvårar uppföljningen. Vargparen bildar dock revir, vilket förenklar uppgiften eftersom vargar som lever i par inte tolererar främmande vargar i sina marker.
Som en flocks revir tolkas området där det rätt permanent uppehåller sig minst tre vargar som håller ihop. Det är dock svårt att identifiera en familjeflock enbart utifrån observationer. Om det finns flera observationer av två vargar, men bara någon enstaka av tre så är det svårt att avgöra revirets status. Om vi har tillräckligt mycket DNA-prover och kan koppla dem till observationsmaterialet ökar slutsatsernas säkerhet beträffande både antalet individer och revirets status. Som familjeflock räknas en flock där det utöver paret som förökar sig finns minst en årsunge.
Det genetiska materialet har tre särskilt starka sidor
DNA:t klarlägger antalet revir i ett område: I bland annat Sydvästra Finland, Österbotten, Norra Savolax, Kajanaland och Norra Karelen finns det flera revir som gränsar till varandra, men beträffande deras areal finns det avsevärda variationer. Inom samma landskap kan något revir vara hela tre gånger större än ett annat. Varje vargindivid har sitt specifika DNA och med hjälp av DNA:t hos individer som påträffas tillsammans kan vi identifiera medlemmarna i en flock. En komplett insamling av prover från olika revir är därför det säkraste sättet att fastställa flockar och par.
DNA:t visar om ett par får ungar: Att årligen fastställa om vargpar får ungar utgör en viktig del av arbetet med att följa med totalläget för vargstmmen i landet. Om vi har fjolårets genetiska profiler när vi undersöker ett revir så kan följande års prover bekräfta att en ny kull har fötts.
DNA:t avslöjar korsningar mellan varg och hund: Förvaltningen av stammen syftar till att hålla vargstammen så renrasig som möjligt och därför bör korsningar identifieras effektivt. Rutinanalysen som används vid uppföljningen identifierar tillförlitligt valpar efter varg och hund. Här i landet inträffar korsningar lyckligtvis sällan; sedan 2010 har inga påträffats.
Tassen-observationerna spelar en viktig roll
Avföringsproverna som samlas in för genetisk analys har sedan vintern 2016-2017 spelat en framträdande roll för uppföljningen av vår vargstam. Insamlingen omfattade då hälften av de kända reviren. Sedan dess har andelen vuxit; vintern 2019-2020 samlades prover in i drygt 70 procent av reviren.
Mängden prover ska vara tillräcklig för att den genetiska uppföljningen ska lyckas. Efter hand som analysapparaterna utvecklas kan vi bedöma behovet av kompletterande prover medan insamlingen fortfarande pågår.
Kontaktpersonerna för stora rovdjur har en viktig roll när den DNA-baserade uppföljningen effektiveras. En betydande del av provinsamlarna och de insamlingsansvariga kommer troligen att höra till nätverket av rovdjurskontaktpersoner. De färska vargobservationer som skrivs in i systemet Tassen ger oss kunskap om var det lönar sig att leta efter avföring och hjälper oss att beräkna hur mycket prover som behövs. Ett exempel: om det i en trakt görs upprepade observationer av två vargar så behövs det inte tiotals prover. Ett revirs status (par, flock) bekräftas med 10-15 prover, men för att bestämma det exakta antalet vargar i flocken krävs fler prover än så.
Tassen-observationerna och den DNA-baserade uppföljningen är båda oumbärliga verktyg, men i sin nuvarande omfattning och var för sig otillräckliga. I kombination kompletterar de varandra och preciserar siffrorna på vargstammen och ger oss exaktare data om reviren, revirgränserna och de fruktsamma individerna.
Luke utbildar varje år frivilliga för provinsamlingsnätverket som koordineras av Finlands viltcentral. Nätverket består av frivilliga naturvänner, både jägare och andra friluftsmänniskor.
Ytterligare informaton om insamlingen av prover: www.riistahavainnot.fi.
DNA-uppföljningen utvecklas av projektet VargLIFE som drivs av Naturresursinstitutet, Finlands viltcentral, Forststyrelsen, Polisinrättningen i östra Finland samt Finlands naturskyddsförbunds Nylandsdistrikt.
