Kvotjakten på varg blev en framgång

Av kvoten var 26 stycken riktade till områden där Naturresursinstitutets DNA-analyser hade visat att det fanns hybrider. Jakten pågick från den första januari till den tionde februari och resulterade i 81 vargar och fyra hybrider.

Syftet med kvotjakten

Syftet med kvotjakten var att skära ner den nuvarande vargstammen och förebygga vargattacker, och samtidigt svara på allmänhetens oro för sin säkerhet och attacker.

Som en konsekvens av att vargarna har blivit fler ser vi en ökad oro för säkerheten, fler attacker på husdjur och mera rovdjursuppdrag för polisen. Även om vi har satsat på förebyggande åtgärder så måste vi också reglera stammen genom jakt.

Enligt naturresursinstitutets (Luke) uppskattning har vår vargstam vuxit med cirka 46 procent från 2024 till 2025. I mars i fjol fanns det beräkningsvis cirka 430 vargar (enligt konfidensintervallet 413-465). Av dem befann sig 394 (379–413) individer utanför renskötselområdet. I november i fjol förutspåddes vargarna uppgå till 557 individer (enligt konfidensintervallet 476-669).

Syftet med dimensioneringen av kvoten var att minska vargstammen, men storleken fick inte sjunka under referensvärdet 273 vargar för den gynnsamma skyddsnivån som fastställdes i höstas. Syftet med dimensioneringen av kvoten och styrningen av jakten var att säkerställa förutsättningarna för en hållbar och långsiktig kvotjakt. Vi följer med förändringarna hos stammens storlek utifrån institutets uppskattning.

Riktad jakt

Vi riktade jakten genom begränsningar på revirnivå och i första hand till hela flockar. Jakten på flockar är förutsägbar och effektiv, och effekterna på vargstammen går att förutsäga med stor precision. I Sverige har man redan använt samma modell i många år. Jakten riktades till trakter där vargarna har varit särskilt problematiska. Tyngdpunkten för kvotområdena låg i sydvästra Finland där det finns gott om vargrevir och antalet revir har ökat hastigt.

Områdena valdes främst utifrån säkerhetsaspekterna och vargattackerna. Tyngdpunkten låg på trakter där det har förekommit mycket vargattacker eller stark oro för säkerheten. Dessutom riktades jakten till trakter med skogsren och till vargflockar där institutet har noterat varghybrider eller inavel.

Valet av kvotområden byggde på ett stort antal olika informationskällor som skadestatistik, observationsdata, DNA-material, SRVA-statistik och dispensdata.

Avsikten var att dimensionera kvoterna per vargrevir så, att hela flocken kunde fällas, eller samtliga individer i en trakt med hybrider. Om vi hade tillgång till observationsdata om antalet individer så lade vi till det i kvotunderlaget. I övriga fall använde vi den vetenskapligt grundade mallen med sex individer.

Jakten utföll väl

Många vargar fälldes direkt i början av jaktsäsongen. I stora delar av landet fick vi vid årsskiftet ett lagom djupt snötäcke, vilket gjorde det möjligt att leta efter spår. Under de tre första jaktdagarna fälldes drygt hälften av det totala antalet fällningar. Efter den tionde jaktdagen fällde jägarna inte mer än några enstaka individer.

Före vargjakten ordnade Finlands viltcentral utbildningar för jaktledarna. Där gick deltagarna igenom bestämmelserna för jakten, ansvarsfrågorna och säkerheten, hur jägarna skulle organisera sig, jaktredskapen och jaktmetoderna.

När jakten inleddes hade jägarna organiserat sig inom kvotområdena för jakten och spelreglerna för jakten och kommunikationerna var avtalade.

En lämplig mängd jägare anslöt sig till jakten och motivationen för jaktförberedelserna och vargjakten var hög. I en stor del av kvotområdena bedrevs jakten med hundar. Hundar och hundförare ställde upp på alla håll i landet. I några områden använde jägarna också flagglinor.

Enligt informationen som nådde viltcentralen verkställdes jakten på ett säkert sätt. Även massmedierna förhöll sig sansat trots att allmänhetens intresse för jakten var stort. Medierna publicerade en stor mängd nyheter om jakten. I några kvotområden noterades störande aktiviteter, men ingenting som gick till överdrift.

Bedömningen av jaktens konsekvenser

Efter jakten skickade viltcentralen ut en enkät till jaktledarna. Med den får vi veta hur väl jakten och organiserandet av den har lyckats. Svaren kommer också att användas för att vidareutveckla vargjakten.

Information om hur jakten riktades och konsekvenserna för vargstammen får vi när institutet publicerar sin uppskattning av stammen. Under den gångna vintern har rovdjurskontaktpersonerna antecknat ett stort antal vargobservationer, vilket hjälper oss att följa med konsekvenserna av kvotjakten och uppskattningens tillförlitlighet.

Enligt observationsmaterialet har det i somliga kvotområden gjorts ett stort antal vargobservationer också efter kvotjakten medan det i andra har gjorts väldigt få observationer efter jakten. Om det kring ett avjagat vargrevir finns andra revir så kan det, enligt svenska erfarenheter, väldigt fort vandra in nya individer.

Vi har också varit aktiva med att samla in avföringsprover av varg. DNA-materialet är viktigt för arbetet med att följa vargstammen och för bedömningen av kvotjaktens konsekvenser.

Med olika statistiska metoder följer vi med hur jakten inverkar på vargattackerna och de övriga svårigheterna som vargen orsakar,

Kvotjaktens framtid

Det är jord- och skogsbruksministeriet som leder arbetet med att uppdatera förvaltningsplanen för vår vargstam. Samtidigt bedömer man på ministeriet hur väl kvotjakten har utfallit och planerar för jaktens framtid. Utkastet till förvaltningsplan ska enligt planerna skickas ut på remiss i sommar.

Uppskattningen av vargstammen publiceras i juni och utgör en milstolpe för bedömningen av hur väl jakten har lyckats. Den har en avgörande betydelse för följande kvotjakt i vinter.