Smidig sakkunskap för viltet

Den lagstadgade viltförvaltningen grundades 1962 med den då nya jaktlagen. Jägarnas Centralorganisation inledde sin verksamhet på riksnivå tillsammans med jaktvårdsdistrikten som följde länsindelningen. På lokal nivå hade det redan på många orter funnits jaktvårdsföreningar som följde kommungränserna, men efter lagförnyelsen grundades jaktvårdsföreningar i samtliga kommuner.

En föregångare

Viltet och jakten har i alla tider haft en viktig roll i vårt land. 1962 års lagförnyelse ledde till lanseringen av en lagstadgad jägarexamen och här hörde Finland till de första länderna i världen.

När beviljandet av jaktlicenser för 30 år sedan överfördes från länsstyrelserna till jaktvårdsdistrikten innebar även detta ett rejält språng. Innan dess, i slutet av 80-talet, hade inventeringen av vilttrianglar i stor skala inletts i samarbete med viltforskningen. Trianglarna ersatte linjetaxeringarna som hade pågått i decennier. På det här viset lades en stark grund för de frivilliga jägarnas arbete med att ta fram tillförlitliga viltdata.

Grundlagen förnyades

Grundlagen förnyades vid millennieskiftet och detta krävde en omvärdering av ett flertal av viltförvaltningens förordningar och befogenheter. I mitten av millenniets första decennium blev det uppenbart att en omfattande förnyelse av förvaltningen var förestående. Nu inleddes den såkallade Gustavelundseran.

Under Jord- och skogsbruksministeriets ledning samlades berörda parter två gånger om året på Gustavelund i Tusby för att genomgripande diskutera viltbranschens framtid; visioner, hotbilder och möjligheter. Den såkallade Gustavelundsandan som uppstod på mötena ledde 1.3.2011 till den nya viltförvaltningslagen där den gamla lagstadgade viltförvaltningens enheter, det vill säga Jägarnas Centralorganisation och jaktvårdsdistrikten, fusionerades till en enda organisation, Finlands viltcentral. Jaktvårdsföreningarnas verksamhet fortsatte som förut.

Ett digitalt språng till nästa årtionde

Finlands viltcentral fick en flygande start. De offentliga förvaltningsuppgifterna placerades bakom en brandvägg för att vara oberoende av den övriga verksamheten och dit överfördes jaktlicenserna, dispenserna och jägarregistret. De offentliga förvaltningsuppgifternas oberoende har prövats oräkneliga gånger i förvaltningsrätter och har klarat prövningen.

Samtidigt inleddes utvecklandet av tjänsten Oma riista, som sedermera placerade sig på andra plats vid en jämförelse mellan den offentliga förvaltningens digitala tjänster. Oma riista utvecklas fortlöpande och i skrivande stund går det att ansöka om samtliga jaktlicenser och de flesta dispenser i tjänsten. Dessutom kan varje jägare ha jaktkortet och skjutprovsuppgifterna i tjänsten, som redan används av 190 000 jägare; det är svindlande många!

Tillförlitliga viltdata utgör grunden för allting

Under innevarande årtionde har insamlingen av viltdata stigit till en ny nivå beträffande både mängden och kvaliteten. Den topptrimmade regleringsmekanismen för skogshönsens jakttider utgör ett gott exempel: resultaten av vilttrianglarna, som inventeras vid månadsskiftet juli-augusti, förädlas på tre veckor till jakttiderna för följande säsong. Som ett resultat av mekanismen kan vi efter nästan 40 års paus igen njuta av toppjakt i januari. Jakttiderna för skogshönsen utgör en strålande prestation av de frivilliga triangelinventerarna, viltcentralens team för förberedelser och skogsbruksministeriets förvaltningsmaskineri. Om detta och andra prestationer kan du läsa i kommande nummer av tidningen Jägaren.