Hundjakt på holme

Innan man släpper hunden på en holme är det klokt att ta reda på hur holmen ser ut. Finns det smala ställen där man kan ställa sig på pass eller berg som djuren brukar följa? Den som känner naturen på ön kan också sluta sig till var viltet brukar hålla till. Harar håller gärna till i täta enesnår och under granar, och undviker öppen terräng på grund av havsörnarna. Även på en ö är det avgörande att veta hur både hunden och viltet tänker.

På en ö går det rätt enkelt att kalla in hunden eftersom området är begränsat – om den inte simmar därifrån förstås. Om det finns smala ställen på ön så går det inte att ta sig runt dem, så det är bra platser att koppla hunden.

Intressant höst utlovas

Jag har jagat i åratal med hund på öar av varierande storlek och form. En hunds hela levnad har jag fått uppleva, från valp till slutet. Utbildandet av unga hundar visar hur olika hundar tänker och fungerar.

Vår finska stövare (Lady, 2008-2020) var lugn som en filbunke hemma, men slarvade i ungdomen när hon skulle nosa igenom enesnår eftersom hon var så uppskruvad. Men hon blev klokare med åren och lärde sig att hararna brukar sitta precis där. Om det inte fanns harar på holmen så återvände hon och förväntade sig att vi skulle fortsätta någon annanstans.

Vår drever är av en helt annan sort. Klinga (2020-) är uppspelt hemma, men när vi har övat att följa blodspår så koncentrerar hon sig hundra procent och håller med tanke på sin ålder nosen duktigt i marken.

I skrivande stund har vi ännu inte jagat, men vi tränar viktiga färdigheter som att följa blodspår och apportera i vatten. Tanken är att utbilda Klinga till en allsidig jakthund som driver allt från rådjur till hare och apporterar sjöfågel i havet. Det sistnämnda övade vi genom att kasta käppar i vattnet för henne att hämta, men nu har vi övergått till gamla knipvingar, för att hon ska få känna på fjädrarna och knipdoften. Återstår för Klinga att begripa att hon ska komma tillbaka med knipvingen och inte tugga den i sig…