Förordningen om stamvårdande jakt på varg skickades på remiss
Jord- och skogsbruksministeriet har skickat en förordning på remiss som skulle tillåta stamvårdande jakt på varg i vinter. Kvoten föreslås uppgå till 20 vargar utanför renskötselområdet. Jakten får riktas mot högst fyra flockar eller par med revir för att inte äventyra den gynnsamma skyddsnivån för arten.
I 2019 års förvaltningsplan för vargstammen ingick den stamförvaltande jakten som en av flera åtgärder för att hålla vargkonflikten under kontroll. Tidigare saknade ministeriet befogenheter att tillåta jakt eftersom EU-domstolens förhandsavgörande som berörde den stamvårdande jakten 2015 och 2016 innebar strama begränsningar för jakten.
För att lösa de här villkoren för jakten tillsatte ministeriet 2020 en styr- och en beredningsgrupp. Arbetsgrupperna presenterade sin rapport i somras. En av de viktigaste faktorerna som framkom vid beredningen var vikten av att fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen. Dispenser för vargjakt kan beviljas enbart om det går att påvisa att jakten inte försvagar utsikterna att nå en gynnsam skyddsnivå.
Jord- och skogsbruksministeriet gav Naturresursinstitutet (Luke) i uppdrag att ta fram ett referensvärde för den gynnsamma skyddsnivån för vargen, som ska användas som stöd när beslutet fattas. Referensvärdet beskriver den storlek på populationen som krävs för att vi ska nå och på lång sikt bevara en gynnsam skyddsnivå för vargen. Arbetet med att fastställa referensvärdet blir klart 2022, men Luke publicerade den andra september en mellanrapport som ministeriet kunde använda vid beredningen av förordningen. I mellanrapporten fanns tre olika sätt att bestämma referensvärdet och ministeriet valde modellen som bygger på vargens demografi.
Med Lukes metod ska den som fattar beslut bedöma storleken på den risk som kan accepteras för att populationen ska sjunka under den minsta livskraftiga nivån. För den minsta livskraftiga vargstammen valdes en tioprocentig risk för att vargen ska dö ut i vårt land under de följande hundra åren. Den internationella naturskyddsunionen IUCN använder samma risknivå vid sin bedömning av hotnivån. Därefter valde ministeriet en enprocentig risk för att vargstammen skulle falla under nivån för minsta livskraftiga population under de följande hundra åren. Med de här värdena beräknade Luke ett demografiskt referensvärde på 24 familjeflockar för den gynnsamma skyddsnivån.
Enligt Lukes uppskattning av stammen fanns det här i landet 28 familjeflockar i mars, det vill säga att vargstammen befann sig på en gynnsam skyddsnivå. Utöver flockarna fanns det i mars dessutom 20 vargpar med revir. Vargungarna föds i april-maj, vilket betyder att stammen är mycket större i slutet av året än i mars. I Lukes uppskattning ingår en prognosmodell som beskriver förändringarna i stammen efter mars. I november innevarande år finns det här i landet med 90 procents sannolikhet 36-51 flockar och 70-84 revir.
Eftersom vargstammen i mars innevarande år befann sig ovanför referensvärdet för gynnsam skyddsnivå hade ministeriet möjligheter att tillåta jakt i begränsad omfattning i vinter. Prognosmodellen hjälper ministeriet och viltcentralen att visa att den förelagda kvoten inte äventyrar skyddsnivån.
För många kommer den föreslagna kvoten och begränsningen till bara fyra flockar säkert som en besvikelse, men ministeriet följer principen att skapa en hållbar grund för jakten. Ingen gynnas av att dispenserna skulle beläggas med ett verkställandeförbud.
