Stamvårdande jakten på björn – tiden får utvisa

Under ett par decennier, ända till 2021, jagade vi björn med stamvårdande dispenser. Jakten stödde sig på målsättningarna i förvaltningsplanen för björnstammen och bedrevs i praktiken i hela området där björnstammen förökade sig.

På grund av överklaganden blev den juridiska praxisen stramare, vilket till en början styrde jakten till de tätaste björnmarkerna och ledde till kvantitativa begränsningar.

Slutligen ledde den juridiska praxisen till att den stamvårdande jakten upphörde i fjol. Då beviljade Finlands viltcentral inalles 129 dispenser för björnjakt för det östra stamförvaltningsområdet. Dessa riktades till Norra Karelen, Sydöstra Finland och Norra Savolax. Men naturskyddsföreningen Tapiolas lokalföreningar överklagade besluten, vilket ledde till att Östra Finlands förvaltningsdomstol belade samtliga dispenser med verkställighetsförbud. Det hela slutade med att viltcentralens beviljande beslut förkastades av förvaltningsdomstolen i januari i år.

HFD bedömer skälen för dispensen

Finlands viltcentral ansökte hos högsta förvaltningsdomstolen (HFD) om prövningstillstånd för att kunna överklaga Joensuus ekonomiska regions beslut om fällandet av femton björnar. HFD beviljade tillståndet och viltcentralen gjorde en utredning av förutsättningarna för beviljandet av de här dispenserna.

Viltcentralens utredning fastslog att det främsta syftet med de beviljade dispenserna hade varit att lindra de socioekonomiska konsekvenserna av den allt tätare björnstammen och att göra björnarna skyggare för människor. Det här ville viltcentralen uppnå genom att påverka björnbeståndets storlek, tillväxthastighet och regionala täthet.

I utredningen fastställde viltcentralen också att, som en konsekvens av björnstammens tillväxt, faran för möten mellan människor och björnar hade ökat i området som avsågs i dispensbeslutet.

HFD bedömde att dispensen var lagenlig

HFD fattade sitt beslut den första juni. Där fastställde HFD att viltcentralens dispens inte var lagstridig enligt skälen i överklagandet till förvaltningsdomstolen. HFD förkastade förvaltningsdomstolens beslut. Enligt HFD uppfylldes skälen för beviljande av dispens enligt jaktlagen och EU:s naturdirektiv.

HFD fastställde att syftet med dispenserna som viltcentralen hade beviljat var att förebygga och minska sannolikheten för möten mellan människor och björnar. Detta skulle göras genom att glesa ut koncentrationer i dispensområdet och begränsa tillväxten. Björnobservationerna som hade blivit gjorda i ansökningsområdet och i närheten av bebyggelse hade mer än femfaldigats och där hade fattats flera beslut om avskräckning och avlivning. Under den föregående treårsperioden hade det i ansökningsområdet förekommit nio SRVA-uppdrag där polisen och jaktvårdsföreningen samarbetade. I området fanns med andra ord en tät och växande björnstam. Ortsborna hade utan att lyckas försökt lösa problemen med andra metoder.

Enligt HFD:s beslut var det bevisat att det i dispensområdet fanns ett problem i enlighet med naturdirektivet som krävde ett ingripande. Eliminerandet av problemet kunde betraktas som ett godtagbart mål som kunde uppnås genom stamvårdande jakt enligt direktivets 16 artikel, 1 punkt och underpunkt e.

För att nå målet fanns det enligt HFD ingen annan tillfredsställande lösning – det skulle inte gå att förhindra möten i tillräckligt hög grad genom att enbart eliminera björnindivider som orsakar skador eller hotar säkerheten.

Förhandsavgörandet anger riktningen för dispenspraxisen

HFD:s förhandsavgörande innebär att stamvårdande björnjakt är möjligt och tillåtet i vissa situationer.

Förhandsavgörandet grundade sig på de stamvårdande dispenserna som hade beviljats för ett område med tät björnstam. I området fanns ett flertal faktiska och konkreta problem och händelser som innebar hot mot säkerheten. Det står klart att det även framledes är befogat att bevilja dispens i motsvarande situationer.

Det är dock beklagligt att vi fortfarande inte vet i hur hög grad övriga tänkbara björnproblem med tillhörande utredningar räcker till för att möjliggöra stamvårdande jakt. Det här klarnar i sinom tid om lagligheten hos besluten som viltcentralen fattar ska bedömas via överklaganden i domstol.