Bakgrunden till vargdispenserna

Beviljandet av vargdispenser har väckt förundran, och det finns mycket felaktig information i omlopp. Sauli Härkönen, chef för offentliga förvaltningsuppgifter, förklarar bakgrunden till besluten.

Text Sauli Härkönen Bilder Mari Tikkunen och Jaakko Alalantela

Publicerad7.3.2022

Vargstammen i Finland har under de senaste åren uppvisat en tydlig tillväxt. Jord- och skogsbruksministeriet fastställde i december en förordning som möjliggjorde stamvårdande jakt på varg. Förordningen gällde 20 individer, från fyra flockar eller par. Finlands viltcentral mottog 33 ansökningar, av vilka fyra fick positivt beslut.

Ett positivt beslut per storområde

Finlands viltcentral granskade utifrån Naturresursinstitutets stamuppskattning i vilka områden vargrevir och vargpar förekommer och fastställde fyra storområden i Finland där vargtätheten är högre än normalt. De fyra positiva besluten gällde följande storområden:

  • Viltcentralsregionerna Kajanaland, Norra Karelen och Norra Savolax (åtta vargar i Saunajärviflocken i Kuhmo)
  • Viltcentralsregionen Uleåborg (två vargar i Revonlahtiparets flock i Liminka-Lumijoki
  • Viltcentralsregionerna Österbotten, Kust-Österbotten och norra delen av Satakunta (fem vargar i Lauhanvuoriflocken i Kauhajoki-Karviaområdet)
  • Viltcentralsregionerna Egentliga Finland, södra delen av Satakunta, Nyland och Södra Tavastland (tre vargar i Somerniemiflocken i Somero-, Nummi-Pusula- och Tammelaområdet).

 

Spåret efter en vargtass i snön.

Hur beviljades dispenserna?

Det demografiskt fastställda referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen i Finland ligger på 28 familjeflockar inom landets gränser och utanför renskötselområdet. Referensvärdet baseras på Naturresursinstitutets forskning, som jord- och skogsbruksministeriet har använt sig av vid utfärdandet av förordningen. Vid fastställandet av referensvärdet har gränsflockar och etablerade par inte beaktats. Referensvärdet ska emellertid inte förväxlas med begreppet gynnsam skyddsnivå, i vilket naturligtvis alla vargar ingår – oberoende om de lever i flock, par eller som ensamma strövargar i Finland.

Beslutsprövningen resulterade i att dispens beviljades för en gränsflock i östra Finland och ett vargpar i viltcentralsregionen Uleåborg. I de övriga storområdena ansöktes inte om dispens för vargpar. Dispenserna beviljades således för de flockar i storområdena där det uppskattade antalet individer vid tidpunkten för beslutsfattandet var minst.

Finlands viltcentral ansåg i sin beslutsprövning att avlägsnandet av en eller två vargar i en flock kunde inverka negativt på de kvarvarande individernas beteende, i synnerhet om det är flockens alfaindivid som fälls. Därför beviljade Finlands viltcentral samma antal dispenser för flockarna som det enligt uppskattningarna fanns individer i flockarna vid tidpunkten för beslutet.

Med den ovan beskrivna lösningen hade konsekvenserna för vargstammen i Finland blivit så små som möjligt, och bevarandet eller uppnåendet av en gynnsam skyddsnivå hade inte äventyrats.

Eftersom dispenserna för närvarande omfattas av verkställighetsbeslut utfärdade av förvaltningsdomstolarna kunde verksamheten inte genomföras i enlighet med planerna.

Bakgrund

Jord- och skogsbruksministeriet fastställde den 14 december 2021 en förordning som tillät stamvårdande jakt på varg. Enligt förordningen var den största tillåtna bytesmängden 20 vargar utanför renskötselområdet. Dessutom avgränsades inriktningen av fångsten på så vis att de beviljade dispenserna fick riktas mot högst fyra flockar eller par som markerar revir.

Till grund för förordningen låg bland annat förvaltningsplanen för vargstammen, Naturresursinstitutets halvtidsrapport om fastställandet av referensvärden för en gynnsam bevarandestatus samt en arbetsgruppsrapport om plan för jakt på varg i stamvårdande syfte.

Ramvillkor för beslutsprövningen

  • Dispenser för stamvårdande jakt kan beviljas endast för jakt på områden med livskraftig vargstam.
  • Beslutsfattandet styrs av habitatdirektivet, EU-domstolens förhandsavgöranden och domar, nationella domstolsbeslut och jaktlagen.
  • EU:s medlemsstater ska ange en motivering, dvs. ett tydligt mål, till att undantag från skyddet av varg tillåts. Dessutom ska medlemsstater visa att det inte finns någon annan tillfredsställande lösning för att nå de mål som man har angivit som motivering till undantaget. En dispens får inte skada bevarandet av en gynnsam skyddsnivå på artens naturliga förekomstområde eller orsaka avsevärt äventyrande av populationens struktur.
  • Undantag är möjligt även om skyddsnivån för en art inte är gynnsam.
  • Stamvårdande jakt, dvs. reglering av vargstammen, används som metod för att främja bevarandet eller återställandet av en gynnsam skyddsnivå för vargstammen.
  • Avsikten med de positiva besluten var inte att begränsa vargstammen eller dess tillväxt, utan att reglera stammen systematiskt, baserat på vetenskapliga rön och förvaltningsplanen för vargstammen, på ett sådant sätt att en gynnsam skyddsnivå för vargstammen bevaras eller uppnås.

Beslutsfattaren bär bevisbördan

  • Trots att de som ansöker om dispens framlägger sin egen synpunkt på motiveringar till ansökningarna, ligger bevisbördan på uppfyllandet av dispensvillkoren hos Finlands viltcentral.
  • Besluten grundar sig inte på skador på boskap, jakthundar, älgar och skogsrenar orsakade av varg, vilka de sökande ofta anger som motiveringar.
  • Underpunkterna i Artikel 16 punkt 1 kan inte användas överlappande som allmän grund för besluten. Som grund för besluten har man för varje enskilt fall samlat in all väsentlig information som behövs endast i de situationer beträffande stamvårdande jakt som avses i artikel 16 punkt 1 underpunkt e på det sätt som förutsätts enligt EU-domstolens förhandsavgörande.

Oberoende beslutsfattande

  • Finlands viltcentral är en självständig offentligrättslig inrättning, och oberoende beslut fattas efter föredragning. Utomstående aktörer eller personer deltar inte i beslutsfattandet.
  • Ägarförhållanden beträffande dispensområdenas landområden är inte av betydelse vid beslutsprövningen, utan dispenshavarna ansvarar för att de har jakträtt på de områden där jakten skulle bedrivas.

Lyssna också på decemberavsnittet av podcasten Sorkkia ja sarvia, om beviljandet av dispenser för stamvårdande jakt på varg.