Inled och avsluta vinterutfodringen stegvis. För rådjuret kan nämligen en plötslig ändring i dieten ge bekymmer med matsmältningen.

Duka ett vackert julbord också för skogens djur

Julhelgen är en bra tid för att vårda viltet och även de andra djuren under de lediga dagarna från jobbet.

Bilder Tero Salmela, Markus Varesvuo
Publicerad28.12.2023

Vinterutfodringen hör sedan gammalt till viltvården för att djuren ska ha tillräckligt med mat under de strängaste vintermånaderna. Börja med att tänka efter vilka arter du vänder dig till och var det är bäst att placera maten. För att utfodringen ska nå sin målgrupp ska oönskade arter samtidigt hindras. Utfodringen får inte heller orsaka fara i trafiken eller öka risken för sjukdomar.

Några tips för olika djurarter

  • Rapphönan är en karaktärsfågel i det jordbruksdominerade landskapet, men förändringarna i åkerstrukturerna och odlingskulturen har försvårat livet för arten. Vintertid är rapphönorna dessutom väldigt utsatta för bland annat jagande duvhökar. Placera gärna utfodringen på en viltåker eller vid ett videsnår eller en lada invid ett dike. Det ska finnas fri sikt runt omkring och skydd mot rovdjur alldeles nära. Rapphönorna gillar bland annat havre och vete.
  • Skogsharen hör till arterna som lider av klimatförändringen. Den vita vinterpälsen ger allt sämre skydd mot rovdjur när snön lägger sig allt senare, samtidigt som konkurrenten fältharen breder ut sig allt mer. För skogsharen kan du fälla aspar och bjuda på ängshö. Lämpliga platser hittar du vid kanten på ett kalhygge, vid en sjöstrand och i zonen mellan åker och skog.
  • Hjortar och rådjur utfodrar vi vanligen under hela vintern, i synnerhet i trakter där de blir jagade. Rådjuret förekommer numera i större delen av landet medan hjorten så sakta sprider sig till nya områden. I de nyaste förekomstområdena är utfodrandet sällan regelbundet. Du kan bjuda hjortarna på exempelvis spannmål, hö, lövkärvar och rotfrukter. Med tanke på säkerheten i trafiken ska utfodringarna vara så placerade att de inte lockar djuren att korsa livligt trafikerade vägar. Åkrar och kalhyggen är lämpliga platser med god sikt över omgivningen.
  • Den som utfodrar viltet ska komma ihåg att utfodringen också lockar andra arter än den tilltänkta. Mårdhunden besöker gärna platser där det bjuds på säd. Placera i såfall fodret på ett foderbord eller liknande där mårdhunden inte når upp. Om fodret ligger på marken kan det dessutom bidra till att sprida sjukdomar.
  • Viltet ska inte leva enbart på givet foder utan fodret ska utgöra ett komplement. Lägg alltså inte ut mer än måttliga mängder foder. Att driva flera utfodringsplatser med måttliga fodermängder är ofta förnuftigare än en enda plats med enormt mycket viltmat. På det viset når också mindre och svagare individer fram till fodret om de starka individerna har för vana att sjasa undan de svagare.
  • Inled och avsluta utfodringen stegvis. En plötslig förändring i dieten kan, i synnerhet för idisslare, ställa till med bekymmer för matsmältningen.
  • Börja med att fråga markägaren om lov för att utfodra viltet.
Fodret för rapphönorna ska läggas på en plats med fri sikt.