Jägaren- gässens sommar
Tidningen Jägarens grågäss som försågs med GPS-sändare överlevde vintern och återvände till sina häckningsområden i våras. Under sommaren lyckades en av fåglarna med häckningen medan de andra misslyckades. De gäss som misslyckades med häckningen gav intressant information om grågässens ruggningsområden.
Hila (F32) återvände efter vårflytten i början av mars till förra sommarens häckningsområde i Kyrkslätt. Den tankade ungefär en månad inför häckningen, byggde bo på en liten trädbevuxen ö och började ruva i början av april. Hila lyckades med ruvningen och ungarna kläcktes i början av maj, efter 29 dagars ruvning. Eftersom det inte finns tecken på att ungarna skulle ha gått förlorade, har de antagligen klarat sig till flygfärdig ålder. Hila tog sina första flygturer efter ruggningen den 8 juli och började beta på åkrarna några dagar senare.
Kuuminainen, Pukholma och Uolio misslyckades med häckningen
Både Kuuminainen (F29) och Pukholma (F34) byggde sina bon på små holmar och började ruva i början av april. Kuuminainens häckning misslyckades redan efter en veckas ruvning, och Pukholmas bo förstördes bara några dagar innan ungarna skulle kläckas. Efter den misslyckade häckningen höll sig fåglarna några veckor på sina häckningsområden. Pukholma flyttade sig i slutet av maj drygt tio kilometer för ruggningen och återfick flygförmågan i början av juli. Kuuminainen började ruggningen och återfick flygförmågan ungefär två veckor senare.
Uolio (F42) är den enda sändarförsedda gåsen av hankön. Det är svårare att avgöra datumen för häckningen och hur den lyckas utifrån hanens rörelser, eftersom gåshannarna inte ruvar äggen och lokaliseringen därför inte avslöjar äggläggning, ruvning och boets plats. Uolio återvände till sitt häckningsområde i östra Finska viken före mitten av mars och började röra sig frekvent runt en viss ö ungefär den 19 april. Det tyder på att den vakade över sin hona som ruvade på samma ö.
Uolio gav sig av från området runt ön ungefär en månad senare. Den rörde sig emellertid mycket genom att flyga, vilket tyder på att häckningen skulle ha misslyckats i slutskedet av ruvningen eller att ungarna omkom som nykläckta. Det går inte att utifrån lokaliseringen med säkerhet fastställa vad som har hänt. Uolio började ruggningen i början av juni och återfick sin flygförmåga första veckan i juli. Också den tidiga ruggningen tyder på en misslyckad häckning.
Rahja hoppade över häckningen
Rahja (F36), som häckar i Kalajoki, anlände till sitt häckningsområde den andra veckan i april, men försökte inte häcka alls i år. Förklaringarna till den uteblivna häckningen kan man bara gissa sig till. Fågeln rörde sig inom fjolårets häckningsområde fram till början av juni, då den tog en sväng i yttre skärgården utanför Karleby, förmodligen för att granska ruggningsområdet. Den återvände till samma område i Karleby några dagar senare och tillbringade ruggningstiden där. Den andra veckan i juli återvände Rahja till Kalajoki.
Fåglar som inte häckar ruggar nära häckningsområdet
Särskilt intressant gällande grågäss som misslyckas med häckningen är att se var de tillbringar ruggningsperioden. Hos många gåsarter kan fåglar som inte häckar eller som misslyckas med häckningen flyga långa vägar från sina födelseplatser och häckningsområden för ruggningen. Ett bra exempel på ruggningsflytt är den finländska taigasädgåsen, som inför ruggningen flyttar till ön Novaja Zemlja i Ishavet (Jägaren 6/2019). Det finns ingen information om de finländska grågässens eventuella ruggningsfärder – eller avsaknaden av sådana.
Jägaren-gässen gav sig inte iväg på långa ruggningsfärder. Av de gäss som misslyckades med ruggningen flyttade sig Pukholma till den yttre skärgården för ruggning, ungefär tio kilometer från sitt häckningsområde, och Rahja till Karlebys yttre skärgård, ungefär 50 kilometer från häckningsområdet. Kuuminainen och Uolio ruggade däremot på sina häckningsområden. Hila, som lyckades med häckningen, ruggade som förväntat i det område där hon rörde sig med sin kull före ruggningen.
Vi samarbetar:
