Med ömsesidigheten som drivkraft
Viltkoncernens vision är välmående av naturen – och för naturen. Ömsesidigheten är mycket riktigt typisk för jägare och fiskare; det hållbara nyttjandet av det som naturen ger förutsätter också vilt- och naturvård i gengäld.
Beträffande de förnybara naturresurserna är vårt land en stormakt. Vi har gott om skogar och vattendrag som samtidigt utgör livsmiljöer för ett flertal arter. Men att fortlöpande följa med naturresurserna och arterna som är spridda över väldiga arealer är svårare för Finland än för ett land med mindre areal och större befolkning. Tack vare frivilligarbetet har vårt land åstadkommit – trots utmaningarna – en internationellt sett imponerande långtidsserie över skogsviltets variationer.
Frivilligarbetet har långa traditioner
Finland är känt som en föregångare för frivilligt naturskydd och naturvård. I Helmiprogrammet för livsmiljöer som har fungerat sedan 2021 finns 40 åtgärder för att sätta fart på iståndsättandet, skötseln och skyddandet av livsmiljöer. Viltcentralen koordinerar det mångnyttiga projektet Sotka-våtmarker som syftar till att höja kvaliteten på naturen, vattendragen och luften. Markägare, jägare och andra intresserade har ställt upp för det praktiska arbetet på talko eller med sponsorfinansiering. Med Helmiprojektet mot de främmande rovdjuren som löper parallellt utvecklar vi metoder för att befria naturen från mink och mårdhund. Utöver fångstgrupperna som är specialiserade på att jaga små rovdjur och yrkesjägarna deltar i samarbetet också jaktvårdsföreningarna och jaktföreningarna, och för skärgårdens del Föreningen för att sköta och skydda skärgårdsnaturen, och Natur- och viltvårdsstiftelsen.
I en utredning som publicerades 2010 (Forsman et al) uppskattades frivilligarbetet under det här året så här: de nationella viltuppföljningarna 89 års-verken, storviltsassistansen 1 800 årsverken och det övriga frivilligarbetet 290 årsverken.
De frivilliga deltog inte bara i vilt- och naturvården utan också i upprätthållandet av den totala säkerheten, bland annat genom att ordna skjutprov och ta hand om viltolyckor med älgar och situationer med stora rovdjur. I runda slängar uppskattades cirka 40 000 jägare ha ställt upp för frivilligarbetet.
Ett behov av kostnadseffektivt iståndsättningsarbete
Finland bereder en nationell plan i enlighet med EU:s iståndsättningsförordning för att öka naturens välmående. Enligt Naturresursinstitutets förhandsberäkning skulle iståndsättningen av naturtyper beröra mellan två och sex miljoner hektar och kosta mellan 13 och 19 miljarder euro under åren fram till 2050. Våtmarkerna, skogarna och insjöarna utgör naturtyperna som står för de största behoven av iståndsättning. Med tanke på utmaningens väldiga dimensioner vore det viktigt att ta fram kostnadseffektiva metoder och att ta vara på frivilligarbetet och de privata finansieringsmöjligheterna. Vilthushållningens helhet, det vill säga jägarna, jaktvårdsföreningarna och Finlands viltcentral, erbjuder tillsammans en möjlighet att spara på kostnaderna för samhället och skattebetalarna.
Drivkrafterna bakom frivilligarbetet
På landsbygden uppfattar folk ofta frivilligarbetet som en livsstil och en medborgerlig skyldighet. I vårt allt mer urbaniserade samhälle är det därför viktigt att identifiera vad som driver de frivilliga och hur vi kan motivera folk att ställa upp. Utöver viljan att hjälpa till finner vi bland de vanliga motiven bland annat upplevelsen att vara till nytta och ha betydelse, möjligheten att lära sig någonting nytt, en god gruppanda och sättet på vilket verksamheten är organiserad. Viltcentralen och jaktvårdsföreningarna kan förstärka motivationen genom att erbjuda jägarna tjänster och delaktighet i beslutsfattandet. Ömsesidigheten är den bästa motivatorn!
