Orrarnas vårspel pågår – rackelhanarna blandar sig i spelet

Det är början av april i norra Savolax. På en plats där orrarna spelar råder det i gryningen fortfarande en fridfull stämning. Tranorna, sångsvanarna och tofsviporna ropar och sånglärkan slår i skyn sin drill. Orrtupparna är långsamma och anländer till spelplatsen först när solen går upp. Men före dem har två andra fåglar hunnit dyka upp på arenan; de är större än orrarna och ser litet speciella men ändå bekanta ut; rackelhanar.

En rackelhane väger nästan dubbelt mer än en orrtupp och respekterar inte revirgränserna som började ta form redan under höstspelet. De aggressiva rackelhanarna avhyser under vårmorgonen den ena orrtuppen efter den andra från sitt revir och verkar inte begripa sig på spelets regler. Orrhönorna som har tittat in på spelplatsen håller i tidens anda ett säkerhetsavstånd till de här bråkstakarna.

Under påsken fanns det ändå kvar 20 orrtuppar med revir på spelplatsen, så tydligen hann de två rackelhanarna inte fördärva samtliga parningar. Parningstiden infaller i början av maj beroende på hur våren framskrider. Då är det redan ett helt annat hålligång på spelplatsen och orrtupparna anländer redan i kolmörker för att försvara sina revir.

Vårspelet indikerar orrstammens storlek

Orrhönorna föredrar spelplatser där det finns gott om tuppar med revir. Dessutom stannar de ofta för att häcka i närheten av spelplatsen där de parade sig. Storleken på spelplatsen, det vill säga antalet tuppar med revir, har med andra ord en stor betydelse för orrstammens storlek. Den som räknar tupparna på spelplatserna i sitt område kan uppskatta storleken på den orrpopulation som har överlevt vintern och fortplantar sig på våren.

Tupparna mutar in sina revir på en spelplats redan på hösten när jakten pågår. Det är förnuftigt att freda höstspelen från jakt för att inte äventyra vårspelen.