Det viltvänliga skogsbruket kräver nytt tänkesätt

Stunden då ett skogshöns flyger upp är en enastående upplevelse. Det är inte ovanligt att skogsägare känner stolthet då de strövar i sin skog. Skogsskötseln har lyckats om skogshönsen godkänner skogen som sin livsmiljö. Det viltvänliga skogsbruket ger oss verktygen för att visa vår kärlek till barrskogarnas högt värderade bevingade invånare.

I de viltvänliga skogarna handlar kärleken till viltet om små vardagliga gärningar.

Sådana som man gör medan man bedriver sitt normala skogsbruk. Ofta passerar de omärkligt i vardagen. Men det är de små valen, detaljerna som man lämnar ogjorda, som åstadkommer den stora effekten.

Även om kärlek helst inte ska mätas i pengar så går det att vara kärleksfull utan nämnvärda ekonomiska uppoffringar. I den viltvänliga skogen gäller att litet är vackert; vi lämnar kvar viltsnår, tar det lugnt med röjsågen och gynnar blandskog.

Vi utplånar inga träslag helt och hållet.

Vi betraktar det gamla med nya ögon

Det viltvänliga skogsbruket handlar om att rucka på invanda tankebanor och se skogen med hönsfåglarnas ögon. Tjädrarna, orrarna och järparna behöver mat och gömslen för att kunna bilda familj. Det här betyder snår, täta mattor med ris och varierande träslag.

I en viltvänlig skog är sikten vågrätt sett i genomsnitt 20 till 70 meter. Inte mer. Vi lämnar alltid fyra-fem viltsnår per hektar och storleken varierar från en klunga med några få träd till två ar. I den viltvänliga skogen behöver allting inte vara välstädat in i minsta vrå, utan här låter vi kärleken blomma.

I den viltvänliga skogen ser inte kärleken till ålder eller ideologi. Vi kan ta hänsyn till viltet vid samtliga gallringar och avverkningar under beståndets hela omloppstid. Inte heller är kärleken till viltet bunden till skogsodlingsmetoden, utan passar i både jämnåriga bestånd och kontinuerligt skogsbruk.

Göm inte lyckan under skäppan

Även om det viltvänliga skogsbruket handlar om enkla saker och att en liten insats ger en stor utdelning, så får man gärna slå på stora trumman. Det är fritt fram att skryta med sina bedrifter och uppmana övriga markägare att haka på. Skogshönsen håller till i ekonomiskogen och vi påverkar deras livsmiljö genom att införa ändringar i skogsbruket på stora arealer. Ju fler skogsägare som tar hänsyn till viltet i sitt skogsbruk, desto större blir den sammanlagda effekten.

De viltvänliga metoderna är frivilliga och okomplicerade. Tröskeln för att komma igång är låg. Gjorda undersökningar visar att skogsägarna har en mycket positiv inställning till att beakta skogshönsen i sin skog.

Alla vinner i det viltvänliga skogsbruket

Även om de karismatiska skogshönsen ofta utgör impulsen till att införa viltvänligheten i ens skogsbruk så gynnar metoden även många fåglar, djur och insekter. Bland vinnarna hittar vi bland andra skogsharen, rådjuret, hjorten och älgen.

Utöver viltet gynnar viltvänligheten också många bärätare och arter som behöver blandskog. Hit hör exempelvis lavskrikan, trastarna och pollinerarna av olika slag, som de stora surrande bina, humlorna och getingarna. Artrikedomen skapar mångfald och hälsa i skogen. Blandskogen innebär också en beredskap inför framtiden eftersom den har större resiliens.

Anvisningarna för det viltvänliga skogsbruket har utvecklats i samråd med skogsfackmän för att fungera i praktiken. Principerna för den här formen av skogsbruk försvårar inte virkesproduktionen. Inte heller innebär de några ökade kostnader för skogsägaren.