Arrendering av vattenområden för jakt på hjortdjur

I enskilda vattenområden är det i allmänhet ett delägarlag som har jakträtten och fattar beslutet om utarrendering av ett samfällt mark- eller vattenområde för jakt på hjortdjur. Beslutet fattas i enlighet med lagen om samfälligheter. 

Samma, det vill säga överlappande, privata vattenområden får inte förekomma i olika ansökningar om jaktlicens för hjortdjur. Inte heller har en enskild person i ett delägarlag rätt att införa delägarlagets vattenområden i en ansökan om jaktlicens utan att delägarlaget och den ansökande har sinsemellan träffat avtal om jakttillstånd eller arrende.

Den rekommenderade lösningen är att delägarlaget delar vattenområdet mellan dem som ansöker om licens, så att varje sökande tilldelas ett eget vattenområde som förenar landområdena och avgränsas på kartan. För det här ger delägarlaget tillstånd till jakt på hjortdjur för en viss tid eller    arrenderar ut jakträtten för jakt på hjortdjur.

Om en sökande har vattenområden som är oklara i fråga om jakträtten lämnas dessa obeaktade i licensövervägandet. I sådana fall förenar vattenområdet inte den sökandes markområden med varandra, varvid kravet på ett enhetligt område på över 1000 hektar eller 500 hektar (övriga hjortdjur) inte nödvändigtvis blir uppfyllt.

I sådana här fall måste Finlands viltcentral utesluta områdena i fråga från licensövervägandet och området där licenserna får användas. Områdena beaktas inte heller som en ackumulerande faktor för antalet licenser som beräknas utifrån markarealen.

Viltcentralen beaktar enbart de områden där den sökande har jakträtt eller jaktlicens för ifrågavarande hjortdjur under hela jaktsäsongen. Arrendeavtalet behöver inte gälla vid tidpunkten för ansökningen (30.4), men avtalet om arrende måste vara gjort senast den 30 april.

I skärgården kan undantag beviljas från kravet på enhetlighet

Ett vattendrags inverkan på jaktområdets enhetlighet utreds alltid från fall till fall i licensövervägandet. I regel betraktas ett område som enhetligt om den sökande har jakträtt också på den andra sidan av ett smalt vattendrag. Smala åar, diken och bäckar anses inte vara vattenområden som skiljer markområden från varandra. 

Om jakten på hjortdjur äger rum på en ö som är mindre än 1000 hektar så måste ön i regel vara förbunden via jaktområdet med ett jaktområde på fastlandet eller en annan ö för att arealkravet ska uppfyllas. Finlands viltcentral kan dock avvika från kraven på ett områdes landareal eller enhetlighet och från fredningstiden för hjortdjur som är jaktlicensbelagda enligt 37 §, om området är en ö eller om det omfattas av något annat motsvarande särskilt skäl.

Vattenområdenas areal räknas inte in i den totala areal som den sökande uppger. Inte heller beaktas arealen som en ackumulerande faktor vid licensövervägandet.

Ordna arrendet i tid

Finlands viltcentral rekommenderar att de som ansöker om jaktlicens gör det elektroniskt och att samtliga avtal om jaktarrende görs skriftligt. Det är förnuftigt att vara ute i god tid för att arrendeärendet ska finnas med i delägarlagets kallelse till årsmötet och ärendet behandlas på mötet.