När jag för tolv år sedan blev medlem i min nuvarande jaktförening var drevjakten på klövdjur någonting alldeles nytt för mig. Tidigare hade rådjuren och hjortarna fällts på vaktjakt och älgarna för skällande älghund.

I min nya förening finns det bara några få vaktjaktskojor och de används för att decimera de små rovdjuren. Älgarna, rådjuren och hjortarna jagas med jaktlag och taxens skall klingar i skogen. Jakterna har ett högre tempo, de är sociala och på sitt sätt demokratiska. Utifrån de senaste årens erfarenheter vågar jag därför rekommendera jaktsättet för tidningens läsare.

Drevjaktens roller

Jaktledaren har många uppgifter och ansvaret är stort. Han eller hon bestämmer vad som får skjutas och bekräftar passen och drevet. I somliga föreningar bestämmer jaktledaren också vem som sitter på vilket pass, men i regel lottas passen ut bland skyttarna. En auktoritär jaktledare blir sällan långvarig på posten. Ofta blir det hans uppgift att bekräfta planen som sällskapet har gjort upp tillsammans och han har det sista ordet om det skulle uppstå oenighet. Vilket kräver ledaregenskaper eftersom det sällan råder brist på åsikter.

Skyttarnas uppgift är enkel; att fälla det avtalade viltet så effektivt som möjligt, var och en efter sin förmåga.

Hundförarens uppgifter är däremot mångsidigare än mången kanske inser. Han stöder hunden och fungerar som kommunikationschef för drevet. I allmänhet är det bara erfarna hundförare som bär gevär, sådana som känner markerna och passen väl. De kan i sin tur stödas av drevkarlar och medhjälpare som har i uppgift att kalla in hunden om den till exempel närmar sig en livligt trafikerad väg.

Säkerheten kan inte nog betonas

Ladda och plundra geväret på passet, varken tidigare eller senare. En passkytt lämnar inte sitt pass utan tillstånd av jaktledaren, exempelvis för att hjälpa hundföraren. Eller när drevet avslutas. Ingenting är farligare än en jägare som har lämnat sitt pass utan att meddela de andra.

I allmänhet kan en erfaren hundförare som känner markerna och passen bära vapen. En hundförare som deltar i en jakt i främmande marker bör däremot tänka sig för innan han tar geväret med sig.

Uppgifterna som föregår jakten ökar också säkerheten. Jakttornen gör det, liksom de tydligt utmärkta passen med likaså tydligt utmärkta skjutsektorer. Klövdjuren brukar av gammal vana följa samma stigar, vilket betyder att det blir enklare att placera passen efter hand som erfarenheten växer.

Radiotystnad ökar däremot inte säkerheten. En hundförare som kan sin sak håller fortlöpande skyttarna underrättade om hur hunden avancerar, vartåt drevet går och var han själv befinner sig med mera av relevans. Detta gynnar samtliga deltagare. Det samma gäller för skyttarna: den som har gjort en användbar observation ska informera kamraterna.

Drevet framskrider och passen placeras

Eftersom en drivande hund som följer lagens bokstav är långsam, spårnoga och i regel väldigt liten så rör sig det drivna viltet i normala fall lugnt. Djuret kan göra ett ryck på cirka 100 till 200 meter för att fortsätta lugnt tills hunden som segt knogar på hinner fatt.

Djuren har sina invanda rutter som de följer. Konsten att kunna placera passen utmed de här rutterna bygger på erfarenhet. Det är inte förnuftigt att täcka stora områden med pass eftersom mindre såtar brukar ge den bästa avkastningen.

Hur jägarna tar sig till passen och vad de gör där är avgörande för hur jakten lyckas. Det gäller att vara tyst och på förhand tänka igenom vägvalet till sitt pass.

Det fällande skottet

”Låt bli att skjuta om djuret går i pass i hög fart med stora språng,” rådde mig min läromästare för mer än tio år sedan. Det är ett utmärkt råd som är väl värt att följa.

Det går enkelt att för ett ögonblick hejda en hjort eller en älg eller ett rådjur som går lugnt i pass genom att exempelvis vissla och då kunna skjuta ett välplacerat fällande skott. Ett vilt som rör sig i hög fart är ett svårträffat mål med flera variabler i ekvationen, som terrängens former.

Försök alltid få till ett säkert, okomplicerat och enkelt skott. Skott i halsen hör inte hemma på en drevjakt!

Bestäm på förhand vid vilken punkt i terrängen du kan skjuta och var det inte går att göra det. Det är vanligt att man i jaktföreningar märker ut passens skjutsektorer, vilket underlättar för skyttarna. Det viktigaste är ändå att skytten är medveten om sina begränsningar. Mer än en skadskjutning har börjat på det viset att det första skottet har skjutits på för långt håll, i buskar eller på annat sätt förhastat.

På drevjakt inträffar förr eller senare en skadskjutning. Då ska jägaren omedelbart göra en anmälan på radion; ett hurudant djur och vartåt det försvann. Berätta också din egen uppfattning om var kulan tog. Märk ut platsen där djuret träffades med exempelvis band.

När anmälningen är gjord ska jägaren invänta eftersökshunden och därefter inleda eftersöket. Om så krävs kan jaktledaren placera ut passkyttarna på nytt för att fälla djuret så snabbt som möjligt. En bra eftersökshund är en ovärderlig hjälp.

Utrustningen för drevjakt

I synnerhet i slutet av säsongen ska jägaren rusta sig så han eller hon inte börjar frysa. Händerna och fötterna är de mest utsatta kroppsdelarna så satsa på att hålla dem varma. Ett köldstyvt avtryckarfinger ökar inte precisionen i skottet! Somliga jägare använder en kombination av tumvantar och torgvantar, och tar av tumvantarna när drevet närmar sig. Andra håller skjuthanden i fickan och stöder geväret med ett skjutstöd. Hundföraren håller sig däremot i rörelse och blir svettig; han ska i stället kunna ta av och på klädlager.

Nere på kontinenten föredrar jägarna dubbelstudsare, halvautomatiska gevär och rakrepeterande. Här i vårt land klarar vi oss fint med normala cylinderlås bara jägaren kan sitt vapen. Jägaren bör dock tänka mera på riktmedlen än på geväret. Eftersom skjutavståndet ofta är kort så är ett rödpunktssikte eller ett så kallat drevjaktskikarsikte med måttlig förstoring ett bra val. Drevjakter äger rum på dagen och därför bör skytten tänka mer på kikarsiktets mekaniska hållfasthet än på optiken.

I allmänhet är en medelgrov kaliber mellan 6,5 och 9,3 mm ett säkert val. Rekylen är hanterlig och patronutbudet stort. Prioritera kvaliteten när du väljer patron. Kvalitetskulor fäller viltet hastigt och effektivt, vilket höjer värdet på bytet i slaktskjulet.

Hagelgevär med slug används i viss utsträckning, med både slätborrade och räfflade pipor. Tack vare den korta räckvidden lämpar sig sådana för väldigt små såtar. Före jakten bör du omsorgsfullt testskjuta ditt hagelgevär med slug.

Ett trebent skjutstöd avlastar händerna och ökar precisionen i skyttet. Geväret är färdigt höjt till skott så du slipper den stora anläggningsrörelsen som djuret kan uppfatta.

Trevligt men kräver disciplin

En välorganiserad drevjakt är trevlig och säker. Och ger i regel också fällningar. På en välarrangerad drevjakt är i praktiken jobbet gjort innan det första skallet klingar i skogen. Önskar er god jaktlycka!