Tips för effektiv minkfångst med fällor och saxar
Publicerad8.3.2022Fredrikshamnsbon Ismo Andrejev är specialiserad på minkfångst. Hans tips för fångst i skärgården och på fastlandet i Sydöstra Finland har bara under de fyra senaste åren resulterat i ett sammanlagt byte på cirka 200 minkar.
Utifrån exemplen nedan kan varje fångstperson variera sina fällor och metoder enligt de förhållanden som råder.
Fällmodell
Ismo Andrejevs favoritfångstanordning är en egenhändigt gjord fälla med vippbräda, i vilken slagjärnet är i rostfritt stål. Materialvalet gör fällan långlivad och lätt.
– Vippfällan har varit favoritmodell bland fångstexperter i årtionden. Man vet inte med säkerhet vad det är som gör att minken lockas till fällan. Det kan vara den smala, stigande ingången som gör att minken inte kan se varifrån den intressanta doften kommer, och därför måste gå längre in. När brädan vippar springer minken in i slagjärnet och dör omedelbart.
Slagjärn som tillägg till den traditionella vippfällan ökar fångsteffekten avsevärt, eftersom man kan ha flera fällor gillrade utan dagliga kontroller. Till exempel skärgårdsfångst skulle i praktiken vara omöjlig att genomföra utan slagjärn.
Fällmodellen är planerad så att den är så liten som möjligt, eftersom den flyttas ofta, och fungerar i alla olika väderförhållanden.
Bete
Under den varma årstiden räcker det med endast doftmedel i en vippfälla med slagjärn. Bete skulle då snabbt få en avskräckande effekt, eftersom minken inte rör skämd föda. Bästa doftmedlet har visat sig vara minkens egen doft, dvs. man gnider en minks bakdel mot fällans botten. För detta ändamål samlar man byte i frysen, och söker hela tiden en fungerande kommersiell produkt på marknaden som kunde underlätta användningen av doftmedel.
– Vid köldgrader, när doftmedel fungerar sämre, kan fällan effektiveras med hjälp av bete. Som bete fungerar nästan vad som helst ur djurriket, såsom fisk, fiskolja, viltslaktavfall och blod. I trädgrenarna ovanför fällorna kan man hänga små bitar av bete för att sprida dofterna.
Fångstplatser
Vid utplaceringen av fällorna lönar det sig att använda naturliga formationer i terrängen, till exempel klippskrevor, som styr minkens rörelser. Vid behov kan man bygga styrhinder av sten, träd och liknande.
– Minken rör sig gärna längs bäckar, och en fungerande metod är att placera slanor, plankor eller brädor över en bäck, på vilka man placerar en fälla av genomgångstyp som fångar bytet från båda riktningarna. En sådan fälla kan man göra själv, och den kan användas med många olika typer av slagjärn. En traditionell conibear-fälla blir effektivare när man ersätter utlösningsmekanismerna med trampplatta. Då behöver minken inte trycka med ansiktet på en utlösare i metall.
De bästa platserna för fällor i skärgården är där det är kortast väg för minkarna att simma över från en holme eller ett skär till nästa. I synnerhet smala uddar har visat sig vara bra fångstplatser.
– Båtskjul, stugor, bodar och vågbrytare är platser där minkar trivs. Minken orsakar extra renoveringskostnader på byggnader.
Fångst under alla årstider
Vår
Tidigt på våren förflyttar sig minkarna långa sträckor över snöfri is och längs iskanterna. Observera detta vid utplaceringen av fällorna. Urinämne från en bytesmink eller en droppe paraffin med körtelextrakt kan ge bra byte. På platser som gett god fångst lönar det sig att placera ut flera fällor med förhoppning om konkurrerande friare. Den bästa tiden för reducering av stammen är kort men intensiv.
Sommar
Spelet är inte förlorat även om vårfångsten skulle misslyckas. Sommaren är en bra tid att söka nya fångstplatser och föra ut fällorna så att de får smälta in i terrängen, eftersom det kan ta ett tag för rovdjuren att vänja sig vid förändringar i livsmiljön.
Den som är uppmärksam kan hitta upptrampade stigar där minkarna ofta rör sig. Invid stigarna finns bland annat spillning, krossade snäckskal, bitar av kräftor och fågelvingar. Dessa fynd hjälper fångstpersonen att välja plats för utplaceringen av fångstanordningarna.
Sensommar
Under sensommaren kan man få en stor bytesmängd på en gång. Kullarna håller ihop länge och rör sig på ett relativt litet område. Om man har fått en ung bytesindivid lönar det sig att lägga ut flera fällor på samma plats.
Höst
På hösten tankar minkarna inför vintern och rör sig i riktning mot övervintringsplatserna. Från de karga stränderna rör de sig i riktning mot frodigare sund, åar och till och med små skogsbäckar. Under dessa vandringar stannar minken inte nödvändigtvis till särskilt länge, men fångst är möjlig om fällorna placeras ut i tid.
Vinter
De säkraste platserna att hitta spår efter mink under vintern är vid öppna platser, till exempel under broar, i vägtrummor och vid dikesmynningar. De är säkra fångstplatser året runt.
På vintern rör sig minken långa sträckor under snö- och istäcket. Den undangömda livsstilen ger ofta felaktigt bilden av att det inte finns mink i området. När vattennivån stiger och sjunker kan minken skickligt utnyttja luftfickor och hålla sig i säkerhet från större rovdjur.
När vattnet stiger och sjunker bildas ihåligheter längs dikesrenar och strandbrinkar. De är ofta väldigt bra fångstplatser. Det är skäl att fästa fällan med ett starkt snöre i ett strandträd, eller placera tunga stenar ovanpå, för att undvika att den förs iväg av de snabbt växlande vattenströmmarna.
En fälla som under midvintern placeras i ett videsnår i närheten av vattenbrynet kan fånga minkar som söker skydd. Det lönar sig att täcka fällan med grenar och ris så att snön inte kommer åt att täppa till öppningarna. Också broar, och granar som växer invid skogsdiken, fungerar som tak för fällorna.
