Låt oss hålla jaktens godtagbarhet på en hög nivå

I pirogboden sorlar det glatt av röster. Där finns folk så det bildas kö och bybor, sommargäster, gränsbevakare och jägare njuter av kafeets delikatesser. Det är älgjaktens premiärdag. Vår familj ska ut och jaga fågel i statens marker. Utöver jaktvapnen kånkar vi på matsäck, svampkorg och ett ämbar för tranbär.

Den här dagen illustrerar på pricken vardagen i min hemstad Kuhmo där jakten inte är ett intresse för ett fåtal. Vi Kuhmobor har, i likhet med alla andra som bor i en kommun som omfattas av jaktlagens 8 §, rätt att jaga i statsmarker. Det innebär 58 000 jägare eller i runda slängar tjugo procent av invånarna.

Här är jakten ofta ett intresse som hela familjen delar, inklusive hundar, bär och svamp, friluftsliv i största allmänhet och aktivt viltvårdsarbete. I regel har ortsborna också rätt att jaga i nationalparkerna och skyddsområdena.

Men jakten är inte enbart ett intresse för oss på landsbygden eftersom många jägare är stadsbor. I Uleåborg finns det flest jägare räknat i antal, cirka 15 000. I storstäderna i huvudstadsregionen bor det drygt 20 000 jägare.

Naturen har ökat rejält i popularitet under de senaste åren. Antalet besökare i nationalparkerna har fördubblats sedan 2010 och naturintresset syns också i statens jaktområden. Forststyrelsens Jakt- och fisketjänster meddelade i september att drygt 100 000 dygnstillstånd hade beviljats för skogshönssäsongen, vilket är tio procent mera än under samma tid i fjol. I de populära områdena i Övre Lappland tog tillstånden hastigt slut på grund av ökad efterfrågan trots att kvoterna låg på fjolårs-nivå.

Forststyrelsens områden garanterar jaktmöjligheter för dem som saknar möjligheter att jaga med exempelvis en förening. I detta nu fördelar sig efterfrågan ojämnt. Forststyrelsen kunde därför i fortsättningen prova på att samarbeta med lokala företagare som erbjuder jakttjänster. Tillstånden som skaffas genom företagarna skulle balansera jaktens fördelning i statsmarkerna och underlätta planeringen av jaktresor.

Ett annat aktuellt samtalsämne handlar om säkerheten. Det är alltid jägaren som ansvarar för säkerheten på jakt och bör därför veta i vilka områden som det finns särskilt mycket annat friluftsfolk. Om pågående sällskapsjakter går det att informera med skyltar i vägkanten.

Likaså är det viktigt att Forststyrelsen ökar informationen om jakten så det inte blir överraskningar för friluftsfolket. Färgstarka kläder ökar säkerheten. Själv använder jag en klarorange mössa när jaktsäsongen pågår. Glöm inte heller att klä barnen färgstarkt när ni rör er i skogen, oavsett om ni jagar eller vandrar.

Dessutom vill jag betona den säkra vapenhanteringen. De flesta olyckorna inträffar beklagligtvis mellan jägare eller så att jägaren skadar sig själv. Jag uppmanar samtliga jägare att satsa på att lära sig vapenhantering med en instruktör!

I vår inhemska jaktkultur ingår att vi hanterar det fällda viltet med respekt och följer jaktens etiska regler. Det här ska vi vårda. Var och en bär ansvar för att jakten bevarar sin godtagbarhet på en hög nivå.