Viltkameran – till både nytta och nöje
Viltkameran gör det möjligt att följa med hur viltet rör sig och beter sig utan att man själv behöver befinna sig i skogen.
Det är väldigt enkelt att använda en viltkamera. Man fäster den stadigt och riktad så, att den inte är vänd mot allmän väg eller plats. Det ska inte heller finnas gungande grenar eller högt gräs framför. Med en gren som gungar i vinden framför sig skulle kameran ju ta bilder nästan oavbrutet, och minneskortets kapacitet är inte oändlig.
Om det händer väldigt mycket framför kameran förmår den kanske inte spara alla bilder. Det går också att ställa in kameran så, att den tar korta videor eller skickar ett meddelande till telefonen när den upptäcker rörelse.
Bilden visar datum och klockslag när den är tagen. Du kan lämna kameran i skogen i flera dagar, i vissa fall till och med i månader.
Vad har kameran fångat?
Under en månads tid ställde jag upp viltkameran på några olika platser för att få bredd på bildskörden.
Jag antog att merparten av bilderna skulle bli tagna i mörker, men till min överraskning var dagbilderna och nattbilderna rätt jämnt fördelade. På en ö är reviren små, så det är samma djur som återkommer.
Den som under flera år följer med ett visst område ser hur djurlivet utvecklas. Han eller hon får se hur kalvarna växer upp och blir lika stora som älgmor, och hur de unga råbockarna får sina första horn.
Den som ställer upp viltkameror på ett större område får en uppfattning om hur viltstammarna mår där. Djuren som bär horn är rätt enkla att följa. Hornen är individuella, så det går att räkna bockarna på det viset. Som ett bonus kan man se när en bock har fällt hornen. Då kan man ta hunden med sig på en promenad för att leta efter fällhorn.
Hondjuren är svårare att förvandla till individer. Men när en älgko, hind eller get har kalvar eller kid ser man på ungarna vem som är vem. En hona kan ju få tvillingar eller till och med trillingar! Trillingar är sällsynta, men då går det redan på våren att känna igen honan utifrån antalet ungar.
Avslöjar vilka som följer stigen
Med kamerans hjälp får vi reda på vilka djur som följer en viss stig. Ibland är det en enda art som använder stigen, men ofta är det flera arter som följer samma stigar. När man bevakar flera stigar får man med tiden en uppfattning om vilka faktorer som påverkar arternas vägval.
Sammanfattningsvis kan vi konstatera att det med en viltkamera går att följa med viltet på en plats och lära sig var de olika arterna helst håller till. När det sedan blir dags att välja pass eller vintermata är kunskapen till stor hjälp.
Har du fångat någonting speciellt eller skojigt med viltkameran? Berätta i kommentarsfältet!
