De jaktbara fåglarnas häckningsdata överförs till kartan

I somras deltog jägare i stora skaror i kartläggningsarbetet för vår fjärde fågelatlas. Observationerna av jaktbara och fredade fåglar som gjordes under häckningen skrevs in i Oma riista och överförs i början av året till fågelatlasen.

Text Matti Kervinen Bild Antti Saarenmaa

Publicerad11.1.2024

Under perioden februari till augusti i fjol skrevs ungefär 11 500 häckningsrelaterade observationer av jaktbara och fredade fåglar in i tjänsten Oma riista. Året innan fick vi in drygt 5 000 observationer av det här slaget. Sammanlagt drygt 4 300 observationer av säkra häckningar, som fågelbon och honor med ungar, antecknades under de två häckningssäsongerna.

Återstoden av observationerna var till största delen sådana att observatören ansåg det möjligt att fågelarten i fråga häckar i närheten av observationsplatsen (en enstaka observation i en för arten lämplig häckningsmiljö) eller sannolikt (fågeln blev sedd på samma plats på olika dagar). Bland observationerna fanns också några flyttande flockar, vilket ändå inte betyder att arten skulle häcka i trakten där observationen gjordes.

Det största antalet observationer som tyder på häckning bokfördes i de arealmässigt största viltcentralsregionerna Lappland och Uleåborg. Även i de övriga regionerna fick vi upp farten med observerandet. I jämförelse med året 2022 blev antalet observationer mer än fördubblat under fjolårets fågelatlaskampanj.

Oma riista – utvecklingsarbete och uppmuntran gav resultat

För fjolårets häckningssäsong utvecklades för Oma riista två nya observationstyper, par och kull, vilket gjorde det enklare att bokföra observationstyperna exakt. Samtidigt minskade utrymmet för tolkningar. Dessutom blev jägarna utbildade och uppmuntrades att anteckna sina observationer i Oma riista.

Den tekniska utvecklingen och den förhöjda motivationen hos observatörerna syntes genast i materialet. Under häckningsåret 2022 bedömdes 7 procent av observationerna som säker häckning. Under häckningsåret 2023 uppgick andelen till 34 procent. Bara vi hädanefter är noga med att anteckna varje observation i rätt kategori så kommer kvaliteten och bruksvärdet på observationerna att bli avsevärt större.

Exaktare data om arternas häckningsutbredning

I Oma riista har jägarna skapat ett material som består av 16 500 observationer, uteslutande av jaktbara och fredade fågelarter som lätt blir förbisedda vid andra inventeringar. Dessutom kan flera jaktbara arter vara sådana som döljer sig under häckningen och är svåra att få syn på. Oma riista-observationerna har gett oss värdefullt vetande om flera försvagade sjöfågelarters häckningsutbredning.

Fågelatlasmaterialet som Finlands artdatacenter har samlat in under häckningssäsongerna 2022 och 2023 överskred i höstas milstolpen en miljon observationer.

Observationerna som har skrivits in i Oma riista i fågelatlasrutor om 10 x 10 km tyder på häckande stjärtand och knipa. De jaktbara arternas antal och levnadssätt påverkar hur lätta eller svåra de är att få syn på. Stjärtanden har enligt inventeringarna minskat under de senaste decennierna och håller sig dold när den har ungar. Knipan är däremot en vanlig art som det är lätt att få syn på.

Uppdaterad information för hållbar jakt

Informationen om fåglarnas häckningsområden och förändringarna som pågår där stöder arbetet med att följa de övriga viltarterna. I synnerhet för sjöfåglarna med negativ utveckling är det nödvändigt att utreda om nedgången som har framkommit vid sjöfågelinventeringen omfattar hela landet eller om arterna utvecklas olika i olika delar av landet.

Nätverket med punkter för sjöfågelräkningen är rätt glest i landets norra delar. Ju sämre kartläggningen av sjöfåglarnas häckningsområden är, desto osäkrare blir underlaget för besluten om jakten som vi fattar.

Med blicken framåt mot våren

Kartläggningen för fågelatlasen kommer att fortsätta i två häckningssäsonger till. Vi har kommit igång och börjar få grepp om var det finns luckor på kartorna. I vår och sommar ska vi styra stegen till områden där det enligt kartan kan finnas häckande sjöfåglar, men där det saknas observationer av försvagade arter som stjärtand och vigg.

Fågelatlasen – vad är det?

Syftet med den fjärde fågelatlaskartläggningen (2022-2025) är att klarlägga förekomsterna av häckande fågelarter i vårt land och häckningssäkerheten. Föregående kartläggning gjordes åren 2006 till 2010. Häckningssäkerheten för varje art bedöms per ruta med ett index som är indelat i tre klasser: möjlig, sannolik och säker. Atlaskartläggningen stöder de årliga inventeringarna av sjöfåglar och ger oss viktig information om förändringarna i arternas häckningsutbredning.

Vi uppmanar jägarna att delta i insamlingen av observationer under våren och sommaren; bokför alla observationer av par, bon, kullar, spel med mera av jaktbara och icke fredade fåglar i tjänsten Oma riista. Observationerna i Oma riista överförs i höst samtidigt efter respektive häckningssäsong. Observationerna för 2024 års säsong kommer att överföras i oktober 2024. Observationerna omvandlas till atlasrutor om 10 x 10 km innan de överförs, men personuppgifterna för observatörerna överförs inte.

 

Mera information om kartläggningen för fågelatlasen (lintuatlas.fi)