Går det att jaga med hund i vargmarker?
Vargarna har inneburit och innebär allvarliga bekymmer för jägare med hundar som arbetar på stort avstånd från husse eller matte. Men det finns några knep som kan göra det möjligt att jaga med hund i vargmarker.
På 1800-talet hade vi en stark vargstam här i landet och det var en medborgerlig plikt att förfölja vargarna. Som en konsekvens blev vargen i det närmaste utrotad. Vargen blev fredad 1973 och sedan dess har stammen efter hand repat sig och vargarna har spritt sig över en allt större del av landet.
Inom vargreviren har det blivit svårt eller omöjligt att jaga med hund. Jägarna har därför börjat kräva att den stamvårdande vargjakten ska återupptas, men även om den skulle bli av så löser det inte vargproblemet för dem som jagar med hund.
artikeln fortsätter
Enligt EU:s naturdirektiv ska vi bevara vargens gynnsamma skyddsnivå på lång sikt. Det kommer alltså alltid att finnas vargar här och vi måste lära oss att leva med dem trots att de gör det svårare att jaga med hund.
Enligt naturdirektivet är skyddsnivån för en art gynnsam när arten bevaras på lång sikt i sin naturliga omgivning utan att dess naturliga utbredningsområde krymper.
Dessutom ska det finnas tillräckligt mycket livsmiljöer för arten för att dess fortbestånd ska vara tryggat på lång sikt.
Så kan du göra jakten med hund möjlig
Även om det är förknippat med risker att jaga med hund inom ett vargrevir så kan det vara görligt under vissa förhållanden. Ändå kan en attack inträffa trots att ägaren har gjort sitt yttersta för att skydda hunden. Det finns flera sätt att skydda en hund, som exempelvis att jaga i den vargfria ändan av ett vargrevir. Det här kräver förstås information i realtid om var vargarna håller till och hur de rör sig inom reviret.
Ett annat sätt är att sätta en vargskyddsväst på hunden. I nästa nummer av tidningen Jägaren berättar vi om hur det har gått i försöket med sådana skyddsvästar.
Ett tredje sätt är att avbryta hundens arbete och kalla in den för att få bort den från en farlig situation.
I den här artikeln ska vi koncentrera oss på det första sättet; hur man gör för att få information i realtid om var vargarna håller hus, så att man kan jaga med hunden.
Lokalisera vargarna med sändande viltkameror
Under de senaste åren har viltkamerorna utvecklats rent enormt och med dagens sändande viltkameror håller vi oss underrättade i realtid om djuren som rör sig kring kameran.
Viltkamerorna avslöjar både var vargarna håller till och vartåt de är på väg. När vargarna rör sig i den ena ändan av reviret så går det att jaga med hundar i den vargfria andra ändan.
Vargrevirens gränser förblir år efter år nästan oförändrade om det inte sker någon drastisk förändring hos flocken. I ett etablerat revir följer vargarna nästan alltid samma rutter när rör sig inom reviret och när de kollar revirgränserna.
På alla platser går det ändå helt enkelt inte att jaga med hundar. Exempelvis i ett typiskt jaktområde i landets södra ända som är mindre än 2 000 hektar stort. Där hinner vargarna i ett nafs från den ena ändan till den andra.
Viltkameror utmed vargens vägar
I praktiken kan vargarna befinna sig var som helst inom sitt revir, men i regel följer de samma vägar. Vi rekommenderar därför jägarna att ställa upp viltkameror utmed de här vargvägarna.
Vargens vägval styrs av terrängens former, som stränder utmed vattendrag, bebyggelse, skogsbryn, diken och bäckar. Vargarna följer också gärna skogs- och åkervägar, stigar och traktorspår i skogen, och stigar som annat vilt använder. I regel undviker vargarna bebyggelse, men där bebyggelsen är tätare vänjer de sig vid den mänskliga närvaron och väljer de mest ekonomiska rutterna utan att bry sig om husen.
Sätt upp tillräckligt många viltkameror
Vi rekommenderar ett heltäckande nätverk av viltkameror inom vargreviret. Ju fler kameror desto bättre.
Ett vargrevir kan sträcka sig över flera jaktföreningars marker. I sådana fall är det förnuftigt att föreningarna kommer överens om att dela på jobbet och kostnaderna. Kanhända har somliga jägare redan egna kameror och då vore det bra att kunna dela med sig av bilderna till samtliga.
Informationen kan delas i exempelvis en WhatsApp-grupp, så når den behändigt samtliga deltagare.
För viltkameraobservationerna vidare till Tassen
Anteckna alltid vargarna och de övriga stora rovdjuren som viltkamerorna fångar på bild i Tassensystemet. Vidareförmedla informationen till rovdjurskontaktpersonen som kan kontrollera observationen och skriva in den i systemet.
Finns inget vattentätt system
Vargarna lever i familjeflockar, men somliga medlemmar kan tidvis ströva på egna vägar. När ungarna växer upp ger de sig i allmänhet iväg för att leta efter en egen partner och ett eget revir, och kan ströva också långa sträckor.
De strövande individerna och de tillfälligt ensamströvande familjemedlemmarna ökar riskerna för jakthundarna. Det finns med andra ord inget vattentätt sätt att skydda jakthundar mot vargangrepp.
Med tillstånd av markägaren och hänsyn till begränsningar
Det krävs alltid tillstånd av markägaren för att få sätta upp en viltkamera. Detta gäller även för markerna som en jaktförening arrenderar, om det inte redan är avtalat om saken i arrendeavtalet.
Lagstiftningen begränsar fotograferandet i vissa situationer och på vissa platser. Dataskyddslagstiftningen och strafflagen fastställer vad man får fotografera, och var.
Bilder och ljudupptagningar räknas som personuppgifter om det går att identifiera en enskild person där. På samma sätt kan det räknas som en personuppgift om en viltkamera står uppställd vid en skogsbilväg och registerskylten på en passerande bil blir synlig.
Beträffande fotograferandet med viltkameror rör vi oss ibland i en juridisk gråzon eftersom det kan hända att en människa råkar ha vägen förbi kameran. Vid valet av plats för kameran bör du därför ha också detta i åtanke. Hemma på egen tomt får man däremot fota utan någon särskild anmälan, bara kameran inte fotar grannens tomt eller annat som omfattas av hemfriden. Trots detta är det ändå förnuftigt att anmäla om viltkameran även när viltkameran fotograferar på egen fastighet, vid egen sommarstuga eller på egen villatomt.
Olaglig blir kameraövervakningen när kameran knäpper utan tillstånd sådant på grannens tomt som omfattas av hemfriden. Fotografen kan alltså göra sig skyldig till brott mot strafflagen och personuppgiftslagen!
Fotograferandet av personer som omfattas av hemfriden kräver alltid tillstånd. I sådana fall är fotografen skyldig att hålla ett register över personuppgifterna. Dessutom ska de fotograferade personerna på begäran kunna få ett utdrag ur registret.
Inspelningar och upptagningar där en enskild person kan identifieras ska förstöras om det inte föreligger någon godtagbar användning för dem.
Viltkamerans viktigaste egenskaper
En viltkamera är utlämnad till väder och vind. Den ska därför vara vatten- och dammtät, och tåla stötar.
Batteriet ska hålla väldigt länge
En viltkamera brukar ha batterier, men det går också att använda solceller som strömkälla. Det sistnämnda minskar på besöken hos kameran, i synnerhet på våren och sommaren.
Bra nätkontakt
En viltkamera ska ha säker och snabb informationsöverföring så att bilderna blir tillförlitligt skickade till användaren. Vilket ju förstås är ett krav för att jägarna ska kunna reagera på vargnärvaro.
Trådlöst lokalt nätverk WLAN
En viltkamera behöver inte nödvändigtvis ha ett eget telefonabonnemang (SIM-kort). En WLAN-viltkamera kan användas på tomten eller på en plats där det lokala nätverket har bra täckning. När du ställer upp en kamera ska du därför ta hänsyn till det lokala nätverket för att förbindelsen ska fungera som den ska.
Fjärrstyrning
En kamera som kan fjärrstyras skickar bilder och videor till användaren via en app eller sms-kommandon. I synnerhet om viltkamerorna befinner sig långt borta är det en fördel om de kan fjärrstyras.
Kvaliteten på bilderna och videorna
Med dagens viltkameror får vi bilder med utomordentlig kvalitet. Dessutom går det att ställa in kvaliteten på bilderna; med lägre kvalitet ryms det fler bilder på minneskortet. Från kameran överförs bilderna till minneskortet och därifrån skickas de till den valda adressen.
En bra viltkamera har också funktionen ”time lapse” där kameran tar bilder med vissa intervaller utan att rörelsedetektorn skulle ha aktiverats.
Tillräckligt med plats i minnet
En bra viltkamera ska ha ett minneskort med kapacitet att spara mängder av bilder och videor.
Kamerans inställningar
I inställningsmenyn bestämmer fotografen bildkvaliteten och om han eller hon vill ha en bild, en bildserie eller en video. Dessutom har funktionerna tidsinställning.
Hur ställer jag upp en viltkamera?
När en viltkamera upptäcker rörelse eller värme så börjar den ta bilder eller filma. Därför finns det mycket att ta hänsyn till för den som ställer upp en viltkamera.
Vartåt riktar jag viltkameran?
Rörelsedetektorn i en viltkamera använder PIR-teknik som uppfattar snabba variationer i den infraröda strålningen, vilket i praktiken betyder vilken rörlig värmekälla som helst. Det här ställer i sin tur speciella krav på vartåt kameran ska vara riktad,
Rikta inte kameran rakt mot morgonsolen! När solens varma och klara strålar träffar kameran så börjar den knäppa bilder.
Vid soligt väder väljer du objektet som ska fotas så, att det inte bildas skarpa kontraster mellan ljus och skugga.
Så hänger du upp viltkameran på en trädstam
Om du hänger upp kameran på en trädstam ska du välja ett träd med så grov diameter som möjligt. En klen trädstam vajar med vinden och då kan rörelsen få kameran att knäppa bilder.
Ta också hänsyn till växtligheten
Ta bort grässtrån och kvistar framför kameran. Om det inom kamerans blickfång finns grenar eller gräs som vajar så kan dessa få kameran att knäppa bilder. Men för att ta bort grenarna behöver du markägarens tillstånd.
Hur högt ska kameran sitta?
Om du vill att bilderna ska se naturliga ut ska du hänga upp kameran i ögonhöjd – alltså ögonhöjden på djuren som du vill ta bilder av. Ibland kan det ändå vara säkrast att hänga upp kameran mycket högre för att inte djuren (eller förbivandrande människor) ska råka rubba den.
Kom ihåg att testa kameran!
Innan du definitivt fäster kameran ska du komma ihåg att testa den så att du med säkerhet vet att den fungerar som den ska; att rörelsedetektorn reagerar på rörelser, att känsligheten är rätt inställd och att kameran skickar bilderna.
Maskeringen
För att kameran inte ska bli stulen ska du maskera den med omsorg. Sätten är många, som att dölja den inuti en fågelholk eller inuti ett kamouflerat fodral.
