Verktygen för att beräkna referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen
Naturresursinstitutet publicerade i september slutrapporten om arbetet med att beräkna ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargen. Projektet, som pågick i två år, tog inte bara fram nya verktyg för ändamålet utan också en mängd ny information om vargarna i vårt land.
Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå beskriver den storlek på stammen där vargen är livskraftig i vårt land på både kort och lång sikt, förutsatt att också de övriga kriterierna är uppfyllda. Definitionen av den gynnsamma skyddsnivån bygger på EU:s naturdirektiv där syftet är att bevara en gynnsam skyddsnivå för sådana växt- och djurarter och naturtypen som medlemsländerna anser vara viktiga.
Det finns inga detaljerade anvisningar för hur referensvärdet ska beräknas. I naturdirektivets anvisningar för rapporteringen nämns generella principer för detta, bland annat att beräkningen ska bygga på ekologiska och biologiska utgångspunkter. Den ska ta hänsyn till försiktighetsprincipen och inkludera en säkerhetsmarginal för stammens nuläge och osäkerheten för framtiden.
Referensvärdet ges två numeriska kriterier; det ska vara större än stammens storlek var när naturdirektivet trädde i kraft och det ska vara större än den minsta livskraftiga populationen, betraktat ur perspektivet för demografisk och genetisk livskraft.
Populationens livskraft en viktig faktor
Kärnan i beräkningen av referensvärdet består av vargstammens demografiska och genetiska livskraft. Demografiska egenskaper som nativitet, mortalitet och vandringar påverkar hur populationsstorleken förändras över tid, liksom även risken för att en population ska dö ut. De genetiska faktorerna som påverkar livskraften inkluderar bland annat den genetiska bredden och de negativa effekterna av eventuell inavel.
Vid bedömningen av livskraften kan vi studera olika tidssekvenser som hjälper oss att förstå förändringarna som pågår i en population. För demografins del studerar man vanligen en tidsperiod (tex 100 år) som populationen borde överleva med en viss sannolikhet. Beträffande den genetiska livskraften skiljer vi mellan långa och korta perioder; en population bör vara tillräckligt stor för att den under en kort period (fem generationer, hos oss 17 år) ska undgå de negativa effekterna av inavel och för att den på lång sikt ska ha förmågan att anpassa sig till förändringar i miljön.
För bägge infallsvinklarna kräver beräkningen att den som fattar besluten ska träffa val om bland annat den acceptabla risknivån. Vid exempelvis en granskning utifrån populationens demografi gäller det att välja periodens längd och den godtagbara risken för att populationen ska dö ut under perioden. Vid en granskning utifrån den genetiska livskraften gäller det igen att välja en godtagbar risk för en underskattning av den genetiskt sett minsta livskraftiga storleken på populationen.
Referensvärdet ska studeras ur flera vinklar
Beräkningen av referensvärdet bygger på forskningsmaterial samt vetenskapliga metoder och verktyg, men kräver också att beslutsfattaren gör ett antal val.
Enligt rapporteringsanvisningarna för naturdirektivet ska referensvärdet vara större än den minsta livskraftiga populationen, betraktat ur både genetisk och demografisk vinkel. Det första steget i beräkningsprocessen är att uppskatta den minsta livskraftiga populationen. När den är beräknad använder vi den som utgångspunkt för referensvärdet.
Vargstammens storlek året 1995, när naturdirektivet trädde i kraft i Finland, utgör den absoluta undre gränsen för referensvärdet. Enligt experternas bedömning fanns det då ungefär 120 vargar utanför renskötselområdet (i början av vintern). Enligt retroaktiva beräkningar utifrån populationsmodellen och ett större material fanns det uppskattningsvis 31 till 65 vargar i november 1995.
På motsvarande sätt bestäms referensvärdets absoluta övre gräns av den ekologiska bärförmågan, det vill säga av livsmiljön och tillgången på bytesdjur. Den ekologiska bärförmågan uppskattar vi med en modell för hur många vargrevir som får plats söder om renskötselområdet med hänsyn till landskapets struktur, tillgången på bytesdjur och vargens krav på sin miljö. Simulationsmodellen tar också hänsyn till att reviren eventuellt kommer att krympa i området med täta hjortdjursstammar. Utifrån simuleringen bedömde vi den ekologiska bärförmågan till cirka 200 revir, vilket skulle innebära mellan 800 och 1600 vargar. Siffran är dock inget referensvärde utan ett teoretiskt maximum. Miljön kan inte försörja en större vargstam än så.
Vargstammens utveckling sedan 1990
Med projektet om referensvärdet utvecklade vi en demografisk populationsmodell för vargstammen i vårt land. Med den kunde vi beräkna den demografiskt sett minsta livskraftiga populationen samt vargstammens utveckling, produktion av ungar och mortalitet. Med modellens hjälp kombinerade vi datan om stammen, den kända mortaliteten och triangelinventeringarna för de senaste tre decennierna.
Enligt modellresultaten har vargstammen i vårt land vuxit sedan 1990 med i genomsnitt tio procent per år, men utvecklingen har inte varit jämn. Där finns både fleråriga nedgångar och snabba uppgångar. Om den genomsnittliga årliga dödligheten stannar på samma nivå som den legat på under de senaste tre decennierna så kommer vargarna enligt prognosen att bli fler.
Om vi inte begränsar tillväxten genom att öka dödligheten eller minska på bytesdjuren så begränsas den till slut av tillgången på lämpliga revir.
Våra vargar är delade på två delstammar
De genetiska analyserna visar att den finska, skandinaviska och ryska vargstammen har kontakt med varandra. Men flyttningsrörelsen mellan Finland och Skandinavien är rätt liten och vargar rör sig bara slumpartat i bägge riktningarna. Däremot finns det en så stark koppling mellan vargarna i östra Finland och ryska Karelen att de genetiskt sett kan betraktas som samma stam.
Trots den starka ryska kopplingen och tillväxten har den genetiska mångfalden hos vår vargstam försvagats under de senaste två decennierna. Det här visar att inflödet av gener från Ryssland inte räcker till för att ersätta förlusterna av genetisk variation i vår nuvarande vargstam. Med tanke på livskraften är den alltså rätt liten.
Enligt resultaten är vargstammen i vårt land delad i två separata delstammar, en östlig och en västlig, med ett väldigt litet genetiskt utbyte mellan dem. Den östra delstammen har en större genetisk mångfald än den västra, vilket främst beror på den fasta förbindelsen med vargarna i ryska Karelen. Vargarna i den västra delstammen parar sig huvudsakligen med individer i de västra reviren, vilket ökar risken för inavel.
Eftersom vargstammen är delad i två delstammar måste de behandlas separat när vi beräknar ett referensvärde utgående från genetiken. En jämförelse med den demografiskt sett minsta livskraftiga populationen är i detta nu möjlig enbart om vi slår ihop delpopulationernas genetiska minsta livskraftiga population.
För att vår vargstam ska vara genetiskt enhetlig också i framtiden borde vargarna vandra mera och para sig oftare med individer från olika delar av landet. Detta kunde bidra till en jämnare fördelning av vargarna här i landet – utanför renskötselområdet. Under de senaste tio åren har tyngdpunkten hos vargstammen förskjutits västerut och i Insjöfinland har det bara funnits ett fåtal revir.
Med verktygen för referensvärdet kan vi pröva olika alternativ
Eftersom beräknandet av den minsta livskraftiga populationen och referensvärdet förutsätter samhälleliga val går det inte att bestämma någotdera värdet enbart på vetenskapliga grunder. Under senhösten publicerar Naturresursinstitutet på sin webbplats ett verktyg med vilket man kan studera hur olika samhälleliga val, som en viss risknivå, påverkar referensvärdet för den gynnsamma skyddsnivån när valen kombineras med data om vargens biologi. Även beslutsfattare kan ha nytta av verktyget.
Vad har vi lärt oss?
Projektet om referensvärdet innebar en uppdatering av dagsläget för vargen i vårt land. Under arbetets gång utvecklade vi nya verktyg och infallsvinklar för den minsta livskraftiga populationen och referensvärdet, med transparens som ledord. Projektet belyste också ställen i naturdirektivets anvisningar där det saknas entydiga svar.
Vi bör hålla i minnet att resultaten bygger på nuläget, vilket innebär att uppfattningen om vargstammens genetiska och demografiska livskraft – och därmed även referensvärdet – kan förändras längre fram. Den genetiska livskraften påverkas både av inflyttningen från andra länder och vandringarna inom landet. Den demografiska livskraften påverkas igen av förändringar i mortaliteten och nativiteten. Vargarnas livsmiljö befinner sig i en omvälvande tid, bland annat för att de små hjortdjuren blir fler. Likaså kan den mortalitet som människan står för förändras.
Referensvärdet kan också undergå förändringar om det införs ändringar i naturdirektivets anvisningar för uppskattningen av en populations livskraft eller hur referensvärdet beräknas. Det är viktigt att vi följer med vargstammens egenskaper och situation, och vid behov uppdaterar referensvärdena och logiken i hur de beräknas.
Frågor och svar
Luke har beräknat att det finns plats för 800 till 1600 vargar söder om renskötselområdet. Är det här institutets uppfattning om hur många vargar det borde finnas här i landet?
Det är det inte. Institutet är en forskningsorganisation med uppgift att ta fram forskningsdata för dem som fattar besluten. Luke tar således inte ställning till samhälleliga mål. Enligt forskningen skulle det enligt livsmiljöns bärförmåga finnas plats för maximalt 800 till 1600 vargar utanför renskötselområdet. Detta är samtidigt ett maximum för referensvärdet.
Varför tar referensvärdet inte hänsyn till sociala och ekonomiska faktorer?
Enligt rapporteringsanvisningarna i naturdirektivet ska referensvärdet för den gynnsamma skyddsnivån grunda sig enbart på ekologiska och biologiska faktorer. Alltså har vi undersökt bärförmågan enbart ur dessa perspektiv.
Vilken roll har Luke i arbetet med referensvärdet?
Institutets uppgift är att ta fram vetenskapliga data om vargens biologi och utveckla vetenskapliga verktyg som kan användas för att beräkna referensvärdet. Med projektet om referensvärdet har Luke tagit fram en metod med vilken referensvärdet kan beräknas sedan vi har gjort några val med anknytning till skyddsviljan. Det är jord- och skogsbruksministeriet som besluter om eventuella val och hur verktyget används.
I Finland klassas vargen som starkt hotad. Är referensvärdet för den gynnsamma skyddsnivån knutet till detta?
Det handlar om en separat process. Arbetsgrupperna med experter gör en utvärdering av hotnivån ungefär vart tionde år och detta görs av miljöförvaltningen. Vid bedömningen följer vi Internationella Naturvårdsunionens (IUCN) klassificering och kriterier. Vid den senaste bedömningen av hotnivån (2019) klassades vargen som starkt hotad i Finland. Den gynnsamma skyddsnivån är däremot ett mål uppställt i EU:s naturdirektiv. Referensvärdet beskriver således en storlek på stammen där den gynnsamma skyddsnivån skulle vara säkrad i vårt land. Detta förutsatt att även de övriga kriterierna är uppfyllda.
