Vargstammen blev ännu starkare
Fler revir än i fjol

I jämförelse med fjolåret har det skett en klar tillväxt hos vår vargstam. Det sammanlagda antalet familjeflockar och par med revir uppskattades i mars i år till 57 medan siffran för mars i fjol var 46. I maj förstärktes stammen med nya ungar och torde i detta nu vara större än någonsin sedan 1800-talet.

Text Ilpo Kojola, Samuli Heikkinen, Mia Valtonen, Inari Helle, Antti Härkälä, Samu Mäntyniemi, Naturresursinstitutet (Luke) Bild Hannu Huttu

Publicerad7.7.2021

I mars bedömde vi att det sannolikt fanns 57 (90 % konfidensintervall 54-59) familjeflockar och par med revir. Det fanns alltså ungefär en femtedel fler revir än i mars i fjol. Troligen överskrider en del av reviren riksgränsen i öster. 35 familjeflockar (konfidensintervall 32-38) påträffades, gränsflockarna medräknade. Av dessa levde uppskattningsvis 28 (25-30) sannolikt helt och hållet innanför östgränsen. Familjeflockarnas sannolika totala antal var 16 % större än i fjol.

Familjeflockarna var i genomsnitt större än på vårvintern 2020 och i mars i år uppskattade vi att antalet individer var cirka 30 % större än året innan, dvs 279-321 vargar. Utan den kända dödligheten (35 vargar) skulle ökningen av antalet individer ha varit cirka 40 %. I likhet med många andra hunddjur har vargen en hög fortplantningspotential, vilket betyder att en årlig tillväxt i den här storleken inte är ovanlig för vargen om den har god tillgång på föda och utrymme för nya revir.

Likaså uppskattade vi att det i mars i år fanns fler parrevir än i mars i fjol. Det totala antalet parrevir var med största sannolikhet 22 (18-25). Av dem låg 20 (17-23) helt och hållet på den finska sidan. Det totala antalet par var 23 % större än året innan.

Vargstammens tyngdpunkt i västra Finland

Tyngdpunkten i vargens förekomstområde flyttade för några år sedan till västra Finland. Att döma av flockreviren har utvecklingen – jämfört med året 2020 – ändå inte fortsatt uppåt; ungefär 60 % av samtliga familjeflocksrevir fanns i västra Finlands stamförvaltningsområde, vilket är samma procent som i mars 2020.

I västra Finlands stamförvaltningsområde framträdde tre starka områden; sydvästra Finland, Södra Österbotten och Norra Österbotten (bild 1). I sydväst var förekomsterna koncentrerade till Egentliga Finland och södra Satakunta, men några av reviren i området sträckte sig till Nyland och Södra Tavastland. Revirkoncentrationen i Södra Österbotten inkluderade revir som sträckte sig till norra Satakunta, Kust-Österbotten och Norra Tavastland.

Typiskt för vargstammens utbredning i vårt land är att det fortsättningsvis saknas revir nästan helt i större delen av Insjöfinland. Reviren bildar en ganska sammanhängande bro som sträcker sig från sydvästra Finland mot Norra Österbotten och Övre Savolax till östgränsen. Vid östgränsen delar sig bron norrut och söderut. Orsakerna till att utbredningen söder om renskötselområdet ser ut så här går tills vidare inte att uttömmande förklara.

I renskötselområdet är vargstammens årstidsvariationer större än i övriga landet, vilket beror på behovet av att eliminera individer under vintern på grund av de avsevärda skadorna. Under fjolåret anmäldes 735 vargdödade renar. Skador orsakades både av vargarna i reviren vid östgränsen och i betydande omfattning även av vargar som vandrat in till renskötselområdet.

Flock- och parreviren i mars 2021. De delade figurerna visar gränsrevir. *) Revirets status oklar eftersom honan dog före mars.

Materialet utomordentligt komplett

Informationsunderlaget för uppskattningen av stammen i mars i år var mera komplett än någonsin förut i vårt land. Vi kunde således fastställa revirens status (familjeflock/par) med 100 % sannolikhet för nästan samtliga bekräftade revir (bild 1).

Täckningen förbättrades i synnerhet för det genetiska materialet, men även antalet observationer som hade antecknats i systemet Tassen var klart större än året innan. 1499 avförings- och urinprov samlades in och ur 1173 av dem lyckades vi utvinna DNA. Mängderna är nästan dubbelt större än i fjol. Vid analyserna identifierades inalles 278 vargindivider, av vilka en del hade dött före mars. Antalet lyckade identifieringar var drygt fyra gånger större än antalet identifierade vargar, vilket visar att materialet är utomordentligt komplett.

Även Tassen-observationerna spelade en framträdande roll vid uppskattningen av vargstammen, i synnerhet för reviren där tillgången på DNA-material var knapp. Vi gick igenom Tassen-observationerna av flockar och par som var gjorda under tiden 1.8-28.2. Rovdjurskontaktpersonerna hade antecknat inalles 1738 observationer av fler vargar än två och 1683 observationer av två vargar. Sammanlagt innebar det här cirka tusen observationer mer än året innan.

Fler vargar än på 120 år

I detta nu är vargstammen av allt att döma större än någonsin sedan slutet av 1800-talet. Av avskjutningsrapporterna att döma gick det vid den tiden brant utför för vargarna. Under de tre sista decennierna av 1800-talet sjönk antalet årligen dödade vargar från 300-400 till några tiotal och stammen förblev liten under hela 1900-talet.

Så sent som på 90-talet inledde vargarna en stabil uppgång. Vid millennieskiftet fanns det ett tiotal familjeflockar och några år senare drygt tjugo. Uppgången pågick i ungefär tio år. Därefter bröts den och stammen återgick till den tidigare nivån för åren 2009-2013. Därefter började tillväxten igen, men minskade på nytt vintern 2016-17 för att återigen börja växa (bild 2).

Prognosen berättar

Vargstammen når under sin årscykel sitt minimum i april innan ungarna föds och sitt maximum i slutet av maj när ungarna är födda för att därefter minska efter hand som ungar dör av naturliga orsaker. Enligt prognosen för början av juli uppgår stammens storlek då med 90 % sannolikhet till 391-515 vargar. Prognosen för den 11 november ger 337-452 vargar. Enligt prognosen för slutet mars nästa år uppgår det sammanlagda antalet flockar och par till 53-83 och antalet individer till 209-366.

Utvecklingen åren 1990-2021 för (A) reviren som ligger helt och hållet inom landet, (B) flockarna, (C) paren och (D) det totala antalet vargar. Vargstammens variationer inom varje år visas med värdet för stammen i mars, maj och november. Bilden bygger på en populationsmodell som beskrivs här: https://riistahavainnot.fi/static_files/suurpedot/kantaarviot/luke-luobio_39_2021.pdf

Tack

Uppföljningen av vargstammen i vårt land har utvecklats till europeisk toppnivå. För detta har vi att tacka de frivilliga provinsamlarna och dem som har antecknat observationer. Över hälften (56 %) av proverna samlades in av frivilliga. Personalen på Institutet och viltcentralen jobbade hårt på en bredare front än förut med provinsamlingen. Vi vill också rikta ett stort tack till organisationerna som framgångsrikt har uppmuntrat folk att börja samla in prover.

Du finner uppskattningen av stammen på adressen https://riistahavainnot.fi. Den inkluderar en genomgång av samtliga revir i landet.

0 Kommenttia
Inline Feedbacks
Katso kaikki kommentit