Valet av skogsbruksmetod kan minska älgskadorna
Vi kan påverka sannolikheten för att odlade plantor ska bli betade genom valet av skogsbruksmetod. Åtgärderna avgör vilka trädslag och mängder som erbjuds älgen.
Älgen betar selektivt. Sommartid äter den främst björk, blåbär och ett flertal myr- och vattenväxter. Vintertid är tillgången på örter knapp, vilket betyder att större delen av födan består av förvedade växter. Som älgens favoritträd räknas rönn, asp och vide. På vintern äter älgen främst tall eftersom den hör till fåtalet gröna växter med god tillgång.
Genom älgjakten minskar vi på mängden växter som blir älgföda. Sedan millennieskiftet har vi genom jakt minskat på vinterstammen från cirka 150 000 älgar till cirka 82 000 i fjol vintras. Det går också att minska på skadorna genom valet av skogsbruksmetod.
Alternativ föda flyttar betningstrycket
Älgskador uppstår när älgens betning på det odlade trädslaget är så kraftig att det inte återstår tillräckligt med odlingsdugliga plantor. Betningen som riktas mot den övriga växtligheten innebär däremot en lättnad i trycket på det odlade trädslaget. Genom att spara föda som älgen gillar går det att minska skadorna på det odlade trädslaget.
Det gäller att ha perspektiv på problematiken. Om man sparar föda på bara några få platser så kan det locka älgar till sig. Födan ska därför sparas på större områden för att nå en jämnare fördelning av betningstrycket.
För att skapa ett utbud av alternativ föda gäller det att undvika överdriven röjning. På det viset finns det för älgen attraktiva men skogsbruksmässigt mindre värdefulla träd att beta medan trycket mot de odlade plantorna lättar.
Likaså utgör hyggesavfall av tall och björk lämplig föda för älgen. På ett vinterhygge lämnas avfallet med fördel i högar eller ovanpå stenar så de inte blir översnöade utan är lätta för älgarna att nå.
Tallen – skaderisken kan förminskas
Vid anläggandet av en plantering är det förnuftigt att eftersträva en stor planttäthet för att tillräckligt många odlingsdugliga plantor ska kvarstå även om älgarna skulle beta toppar. Sådd och naturlig förnyelse är därför alternativ som rekommenderas för tall. Dessutom smakar planterade plantor bättre för älgen än naturligt uppkomna.
Lövträd som är högre än tallarna bör röjas i en plantering eftersom skuggan ökar betningsrisken.
En tallplantering bör inte röjas förrän den nått en 4-5 meters dominerande höjd, då älgarna inte längre når upp till topparna. Spara lövträd som inte stör tallarna som alternativ föda och blandskogsinslag. Lämna också plantorna som älgarna har skadat och fäll dem först vid gallringen. Sådana smakar bättre för älgen än de andra plantorna och är ju redan fördärvade.
Älgen gillar vårtbjörk
Odling av vårtbjörk i närheten av bebyggelse minskar risken för skador. Vårtbjörken infinner sig ofta naturligt i tall- och granplanteringar och utgör ett välkommet inslag. Det avråds från plantering av vårtbjörk där älgarna vinterbetar. I så fall krävs stängsel eller årliga behandlingar med avskräckningsmedel.
Gran äter älgen knappt alls
I en granplantering går det utmärkt att spara som alternativ föda sådana lövträd som inte stör de odlade plantornas tillväxt. För granen rekommenderas en röjning som inskränker sig till lövträden i en cirkel kring plantan. Det återstående lövinslaget erbjuder ju dessutom möjligheter till blandskog. Lövträd som piskar granplantor måste dock röjas för att inte skada toppskotten.
Röj med måtta
Den som strövar i skogen stöter ofta på planteringar där man schablonmässigt har röjt bort allt utom det odlade trädslaget. Det kan stå markägaren dyrt. Ofta räcker det med en lättare röjning för att ge plantorna utrymme eller sikt för skoterföraren i en gallring. Med förnuftig röjning kvarlämnas mera föda av ekonomiskt mindre värde för älgen samt gömslen och föda för de mindre djuren.
Ytterligare information: www.riistainfo.fi/sv/kurs/ skogsvardsmetoder-for- minskning-av-algskador/
