Ut och räkna sjöfåglar

Vid sidan av jakten har jag alltid varit intresserad av att följa med naturens växlingar, kryssa fåglar och ta naturbilder, för vilket våren är en särskilt bra tid. Då är sjöfåglarna aktiva med att söka och välja partner, och de är lätta att observera eftersom sikten ännu inte skyms av strandväxtlighet.

Isarna smälter ofta långsamt, och till en början kan en stor mängd sjöfåglar samlas på mindre, öppna områden. Där är de lätta att få syn på och man har en utmärkt möjlighet att öva sig på artkännedom i praktiken. Så började jag själv observera sjöfåglar.

Det är trevligt att iaktta sjöfåglar för sitt eget nöjes skull, men jag började delta i sjöfågelinventeringar när jag insåg att jag, samtidigt som jag själv följer med vad som händer i naturen, kan göra det systematiskt och på ett sådant sätt att det också är till nytta för viltforskningen. All tillgänglig information om sjöfågelstammarnas utveckling behövs, och därför uppmanar jag jägare och alla andra att ge sig ut i den vårliga naturen och grunda inventeringspunkter.

25.5.2021 – det är viktigt att inventera redan befintliga punkter

Isarna i Kemijoki hade gått redan tidigare, men vid inventeringspunkten vid uppdämningsbassängen for de för ungefär en vecka sedan. Nu var det rätt tidpunkt för inventering här.

I allmänhet rekommenderas att man utför sjöfågelinventeringar på morgonen, men på vissa platser är ljuset bättre på kvällen, så även vid den här inventeringspunkten i närheten av mitt hem. Därför begav jag mig tillsammans med min sambo iväg för inventering innan det skymde på kvällen.

Efter en kort cykeltur och en cirka 700 meter lång promenad var vi framme vid inventeringspunkten. I täta grandungar var det fortfarande ställvis snö, men till största delen var marken redan bar. När vi kom fram till det lugna vattnet började jag gå igenom inventeringssektorn med kikare – och man kunde med blotta ögat se att det fanns fåglar att räkna.

Efter några minuter med kikaren antecknade jag i häftet: två krickpar, ett knippar, en skedandshanne och två honor samt två småskrakehonor och en sångsvan. Väl hemma registrerade jag observationerna via webbplatsen laji.fi. Registreringen lyckades, eftersom punkten hade grundats redan tidigare.

Att ta sig till och från platsen, göra inventeringen och registrera observationerna tog 47 minuter, och samtidigt blev hunden rastad och vi fick njuta av den vårliga naturen.

27.5.2021 – nya inventeringspunkter på ett intressant objekt

På kartan hade jag sett ut en helhet med fem tjärnar, som jag enkelt skulle kunna inventera under en morgon. Därför grundade jag nya punkter. Jag startade tidigt på morgonen och körde 25 km med bil för att ta mig till platsen. Den värsta tiden för tjälskott var förbi, men grusvägarna var fortfarande aningen mjuka. Vädret var lugnt och klart – som taget ur en lärobok för sjöfågelinventering.

När jag kom till den första tjärnen kunde jag höra orrarna spela på andra sidan. Medan de fortsatte spela började jag observera med kikaren, och antecknade i häftet: en gräsandshona, en kniphanne och två honor, ett viggpar och två storlommar.

Med korta förflyttningar med bil och till fots kunde jag också inventera de återstående punkterna, på vilka jag gjorde observationer av knipor. När jag körde hemåt såg jag dessutom ett tiotal orrtuppar på vägen som skyndsamt flög in i skogen och upp på grenarna i några ungtallar. De var tacksamma fotograferingsobjekt, både på marken och i träden.

Bilresorna, promenaderna och inventeringarna tog sammanlagt cirka två timmar. Jag skickade uppgifterna om de nya punkterna till Naturresursinstitutet.

Författaren har verkat som viltplanerare vid Finlands viltcentral i Lappland sedan år 2018.

Varför behövs ytterligare uppgifter om i synnerhet sjöfåglarna i norra Finland?

En stor andel av Europas sjöfåglar häckar i norra delarna av Finland, men hur stor andel? Det behövs mer exakta uppgifter. Det får man med hjälp av sjöfågelinventeringspunkterna, som under de senaste åren har ökat i antal tack vare aktiva jägare.

Det finns fortfarande behov av flera inventeringspunkter i norra Finland! I augusti 2021 publicerade Naturresursinstitutet för första gången resultaten från sjöfågelinventeringarna så att Finland var indelat i tre områden. På kartan på sidan här invid ser man att antalet punkter är mindre i norra Finland än i mellersta och södra Finland. För vissa arter får man, eftersom materialet är för litet, inga siffror som beskriver stammens situation i norra Finland.

Trots att viltcentralsregionerna Uleåborg och Kajanaland i den här indelningen huvudsakligen räknas till mellersta Finland, behövs även i dessa områden fler punkter, liksom i Lappland.

Nu är det sista chansen att grunda nya punkter för i vår, och vi hoppas på aktivt deltagande i inventeringen också vid de redan befintliga punkterna!

Finländsk jakt och regleringen av jakten grundar sig på uppdaterade viltdata. Genom sjöfågelinventeringarna samlar man in uppgifter om förändringar i sjöfågelstammarna. På dessa uppgifter grundar sig tillstånd för och begränsningar av jakten på sjöfågel. Därför är det i alla jägares intresse att uppgifterna om sjöfågelstammarna är så täckande som möjligt.