Tunnhamn – Ett fönster mot framtiden för skärgårdsfåglarna

De välbekanta konturerna av Tunnhamn skymtar vid horisonten. Där har skräntärnan häckat på samma platser i flera år redan. Ejderkullar och ådor flyger upp från strandvattnen och styr utåt öppet vatten. Svärtpar syns både här och där. Det verkar gå bra för fågellivet här i ögruppen.

30 mårdhundar rörde sig här när jakten inleddes hösten 2020. Efter ett intensivt jagande med hundar förklarades området mårdhundsfritt våren 2021. Bara en enda mink syntes till medan jakten pågick och även den avlivades. Därefter övergick området till underhållsladdning, så att säga.

Underhållsskötsel

Underhållsskötseln handlar om att vi på våren åker ut med hundarna och går igenom de öar som vi har noterat som rovdjurstillhåll. Ortsborna är ivriga att bevara fågellivet och rapporterar till oss om de får syn på någon mink eller mårdhund. Erfarenheterna från rovdjursjakten kommer till nytta på många sätt.

I underhållet ingår också att följa med istäcket på vintern. Satellitbilderna och skärgårdsborna ger oss exakt information om mårdhundarnas utbredning. Istäcket gör ju det väldigt enkelt för dem att traska mellan öarna. Om isen ligger länge så bereder vi oss för ett mera omfattande hundjobb på våren. För minkarnas del kan insatserna kompletteras med slagjärn.

När arbetsmängden minskar kan vi övergå till att jaga på andra platser där det fortfarande förekommer minkar och mårdhundar. Med det här receptet har vi kunnat förhindra att de två rovdjuren återinvandrar till Tunnhamn.

Ett projekt som stöder uppföljningen

När trycket från minken och mårdhunden lättar börjar fågellivet så sakta återhämta sig, men uppföljningen kräver att vi inventerar fågellivet under många år. Det krävs dock kunnande och resurser för att hålla kvalitet på inventeringarna.

Vi har inventerat det häckande fågelbeståndet sedan våren 2020, alltså innan rovdjursjakten inleddes. Räkningarna har gjorts enligt Naturhistoriska centralmuseets anvisningar och vi har kompletterat dem med kullkartläggningar i juli och augusti.

Projektet Kovavipe ger SLHSY förmåga att följa med hur fågellivet i ögruppen Tunnhamn utvecklas. I våras var det åter igen dags för en inventering.

Paren blir fler med svärtan i täten

Ett första smakprov på utvecklingens riktning fick läsarna i nummer 6/2021 av tidningen Jägaren. Då lade vi märke till att svärtan reagerade positivt på elimineringen av mårdhundar och utvecklingen verkar fortsätta i samma riktning. En närmare titt på fågellivet som helhet visar en positiv utveckling för det totala antalet par. Men för fågellivet befinner sig återhämtningen fortfarande i början.

Under de tre senaste åren har det totala antalet par för samtliga räknade arter stigit med 35 procent från 717 till 970 par. Det är i synnerhet svärtan, tärnorna och vadarna som står för tillväxten. Förmodligen befinner sig tillväxten fortfarande i sin början eftersom årskullarna som har kläckts till en mårdhundsfri omgivning först nu börjar ingå i den häckande stammen.

Antalet svärtpar ökade med 127 procent. Enligt vår bedömning är det nuvarande antalet svärtrevir betydande; hela 150 revir. När predationstrycket upphörde reagerade arten fort och utgör i detta nu den klart vanligaste andfågeln i området.

För tärnornas del noterar vi att häckningen är utspridd över inventeringsområdet. Antalet revir har på tre år vuxit med 59 procent till 90 stycken. Året 2020 var äggförlusterna och de häckande fåglarna fortfarande koncentrerade till sydkanten på området, men i dagsläget har vi grupper om något tiotal tärnor som häckar runtomkring i inventeringsområdet. Det är möjligt att de här kolonierna kommer att bli ännu större, nu när ungarna får kläckas och bli flygga i fred. Men självfallet finns det många fler faktorer som påverkar dödligheten och utvecklingen.

Samtliga vadare som häckar i området visar en uppgång räknat i antalet par. Vadarna är väldigt bundna till strandkanten, alltså till samma miljö där också mårdhunden helst söker sin föda. Vilket betyder att vadarnas ungar, när de har börjat röra sig utanför boet, blir utsatta för mårdhundens predation. Nu när mårdhundarna inte längre patrullerar längs stränderna vågar vi hoppas på att partillväxten, som hittills har nått 47 procent (27 stycken), ska fortsätta.

De främmande rovdjuren byts ut till inhemska

De främmande rovdjuren i Tunnhamns skärgård är eliminerade, men de inhemska rovdjuren finns kvar. Havsörnens inverkan på fågellivet är uppenbar och synligast för ejdrarna, som har minskat kraftigt i den yttre skärgården. Men havsörnens predation påverkar inte alla arter, vilket svärtorna i Tunnhamn visar.

Uttrarna har under de tre senaste åren blivit klart fler i skärgården, men vi vet knappt någonting om hur arten påverkar fågellivet. Det förekommer uttrar också i Tunnhamn, samtidigt som fågellivet utvecklas i en positiv riktning. Enstaka observationer har gjorts av uttrar som plundrar i fågelkolonier, men arten lever huvudsakligen på fisk. Beträffande utterns inverkan på fåglarna torde den avgörande frågan vara om det i ett Östersjön statt i förändring finns tillräckligt med fisk för uttern på våren när fåglarna häckar.

Vi människor noterar ovannämnda återgång till inhemska rovdjur främst genom ejderns iögonenfallande nedgång. Men under de synliga förändringarna sker det en hel del positiva saker som undgår ögat. I en skärgård fri från mink och mårdhund blir livet bättre också för många andra skärgårdsfåglar. I Tunnhamn öppnar sig för oss ett fönster mot den framtida utvecklingen.