Den 23 juli mottog jag en viltkamerabild för identifiering, skickad från Mattisenlahti i Libelits. På bilden, som var tagen i svag belysning, fanns ett däggdjur i storlek med en katt. Min slutsats, om än osäker, var en katt. I augusti fick jag en bild till, tagen med samma kamera och av bättre kvalitet. Nu identifierade jag djuret som en mårdhund. Men djuret såg egendomligt ut; verkade inte ha någon päls, men var ändå slät. Tänk om den kunde vara en samson?

Fällan slår igen, men observationerna forsätter

Den åttonde september slog kanufällan i närheten av viltkameran igen och det mystiska djuret var fångat. Jag bad fällans ägare att avliva mårdhunden och skicka den till mig för undersökning.

Individen visade sig vara en årsunge, en hona som vägde tre kilo och såg väldigt speciell ut. Den saknade täckhår, så benen och nosen såg oproportionerligt långa ut.

Jag skickade djuret till Livsmedelsverket för fortsatt undersökning. Där bekräftade de att mårdhunden var en samson och alltså född utan täckhår. Mårdhunden hade varken skabb eller trikiner, men konditionen var dålig och den hade kvisslor, skorvar och fästingar.

Fler observationer följde

Den 12 oktober dödade en älghund en likadan samson-mårdhund i samma trakter. Den tredje och sista observationen av en levande samsonmårdhund kom den 14 december. Då hade, fortsättningsvis i samma trakter, en individ utan täckhår dykt upp på gårdsplanen till ett jordbruk.

Sannolikt handlade det om en mårdhundskull med flera ungar som var drabbade av den här utvecklingsstörningen.