Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå för vargen
I början av september publicerades en mellanrapport om arbetet med att bestämma ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargen. Arbetet ska vara färdigt hösten 2022.
Naturresursinstitutet (Luke) har fått i uppdrag av jord- och skogsbruksministeriet att ta fram ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå för vargstammen i vårt land. Uppgiften görs som ett internationellt forskningssamarbete åren 2021-2022 (bild 1). Referensvärdet för en gynnsam skyddsnivå beskriver en storlek på stammen där skyddsnivån bibehålls gynnsam om även de övriga kriterierna, som livsmiljöns tillstånd, uppfylls.
Att fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå är inte enkelt eftersom värdet inte har givits någon exakt definition. Enligt tolkningsanvisningen ska referensvärdet vara större än det som kallas minsta livskraftiga population. Med detta avses den minsta stammen som kan antas överleva med en viss sannolikhet under en viss tidsrymd. Den minsta livskraftiga populationen definieras ofta så, att man bestämmer den acceptabla risken för att populationen ska dö ut till tio procent under 100 år, men i litteraturen förekommer också andra underbyggda alternativ som beräkningskriterium.
Stammens framtida livskraft och överlevnad beror på populationens demografiska och ärftliga egenskaper. De demografiska faktorerna, som nativitet, mortalitet och flyttningar, påverkar stammens utveckling och övriga egenskaper, som åldersstrukturen. De ärftliga, det vill säga genetiska, faktorerna påverkar individens överlevnad: så kan exempelvis inavel försvaga ungarnas överlevnad. Den genetiska mångfalden är dessutom en förutsättning för att en art ska bevara förmågan att anpassa sig till långtidsförändringar i miljön.
Mellanrapporten behandlar arbetet med att bestämma ett referensvärde utifrån vargstammens demografi, livsmiljöer och genetik. Helheterna presenteras separat i rapporten. Resultaten är preliminära.
Vargstammens ärftliga variationer har minskat
Arbetet med att definiera ett referensvärde på genetisk grund inleddes med en undersökning av det genetiska tillståndet hos våra vargar. I dagsläget ligger den genetiska mångfalden hos våra vargar på en betryggande nivå och stammen har kontakt med vargarna i ryska Karelen. Trots detta har mängden ärftliga variationer minskat sedan 90-talet. Den senaste svackan observerades så pass nyligen som åren 2016-2017 (bild 2). Vid samma tid minskade vargstammen på grund av det kraftiga jakttrycket.
Efter svackan stannade nivån på de genetiska variationerna på en lägre nivå än förut, vilket visar att invandringen från Ryssland inte räcker till för att motverka förlusten av ärftliga variationer i en liten population. De preliminära resultaten pekar mycket riktigt på att vår nuvarande vargstam är för liten för att bevara sin genetiska livskraft ens i ett ganska kort (17 år) tidsperspektiv.
Ny populationsmodell som verktyg
Som ett stöd för arbetet med att bestämma ett referensvärde som bygger på stammens demografiska egenskaper och livsmiljöer utvecklade vi en populationsmodell som beskriver den del av vargstammen som lever utanför renskötselområdet, men utelämnar gränsflockarna. Med modellens hjälp kan vi beräkna den minsta livskraftiga populationsstorleken bara vi först väljer en godtagbar förlustrisk och en granskningsperiod.
Med modellen kan vi även uppskatta stammens ekologiska bärkraft, det vill säga den teoretiska nivå som stammen kan tänkas lägga sig på om den tillåts växa obegränsat utan någon mortalitet orsakad av människan. Utgångspunkten för beräkningen av bärkraften var en livsmiljösimulering där vi uppskattade det maximala antalet vargrevir i landet. Uppskattningen byggde på vargrevirens observerade arealer och tätheterna för de viktigaste bytesarterna.
Med populationsmodellen kan vi alltså fastställa referensvärden för en gynnsam skyddsnivå utgående från den minsta livskraftiga populationen och bärkraften.
Allt mer kunskap om vargstammen
Arbetetet med att utveckla analyserna och verktygen för arbetet med att fastställa referensvärdena fortsätter i ungefär ett år till (bild 2). Slutrapporten ska publiceras på hösten nästa år och där ska vi integrera den genetiska informationen med den nuvarande simuleringshelheten som bygger på demografi och livsmiljöer.
Projektet med att fastställa ett referensvärde för en gynnsam skyddsnivå har också – och gör det fortsättningsvis – avkastat avsevärda mängder ny kunskap om vargarna i vårt land.
Vargens ställning regleras av EU:s naturdirektiv
Den gynnsamma skyddsnivån är ett centralt begrepp i den europeiska unionens natur- och fågeldirektiv. Syftet är att skydda arter och naturtyper som bedöms som viktiga av EU. I vårt land hör vargen utanför renskötselområdet till naturdirektivets bilaga IV med arter för vilka ett strikt skydd tillämpas.
Enligt direktivet är skyddsnivån för en art gynnsam när arten på lång sikt bevaras i sin naturliga miljö utan att artens naturliga utbredningsområde krymper. För att en art ska bevaras på lång sikt krävs det dessutom tillräckligt mycket livsmiljöer.
Direktivet ålägger oss att vart sjätte år uppskatta den gynnsamma skyddsnivån för en art. I vårt land svarar miljöministeriet för detta.
