Räntäjärvis guldängar – en fristad för sjöfåglar
Hundra hektar våtmarker, betande boskap och det största specialobjektet i landet med miljöstöd för jordbruk. Så här ser den ut, kronjuvelen i Finlands viltcentrals projekt Sotka-våtmarker. För markägaren Juha Salin är iståndsättningen en hjärtesak.
Objektet i fråga gömmer sig i gränsskogarna mellan Virrat och Alavus. De första ryktena om stället nådde skribentens öron via jägaren Marko Palomaa som är aktiv i sädgåsgruppen. Han ringmärker sjöfåglar och har kring Räntäjärvi hittat en mängd ruggande sädgäss. Så jag funderade att platsen kunde vara värd ett besök och kort därefter befann vi oss en tidig julimorgon där.
Den första överraskningen var storleken på objektet; mosaiken av vattenytor och torvplättar verkade vara oändlig, nästan som en prärie. På de fuktiga ängarna betade boskap och i mitten blänkte den frodiga sjön Räntäjärvi. Även som torrlagd visar den alla de viktigaste karaktärsdragen som en fågelsjö ska ha.
Därefter ringde vi markägaren, som råkar vara en jägare som är intresserad av naturvård och iståndsättning. Strax därpå kryllade platsen av viltcentralens Sotka-våtmarksplanerare som började kartlägga viltlabyrinten med drönare.
Sädgåskullar!
Jag träffar företrädarna för gården, Juha Salin och Timo Myllykoski, vid kanten av våtmarken bland blänkande vatten och böljande gräs. Och blir bjuden på en överraskning så fort jag har parkerat bilen: tjugo sädgäss som inte häckar tar till vingarna ur växtligheten och två stora sädgåskullar simmar omkring.
Så ser vardagen ut i den här våtmarken! Sädgässen har klart och tydligt blivit fler under de senaste tio åren. Gässen häckar också i sydliga våtmarker bara miljön är den rätta och fåglarna får vara i fred.
Själv minns jag att det redan på 80-talet talades om trakten som ett paradis för sädgäss. På den tiden var den närbelägna våtmarken Pirjetanneva en halvhemlig jaktmark för jägarna i Alavus. Som liten grabb smyglyssnade jag på de äldre jägarnas gåshistorier, bland annat i sportaffären i Alavus. Den som gjorde sig besväret att vandra ända bort till myren återvände ofta med en gåsstek i ränseln. Eller ett rejält mått hjortron.
Störst i landet?
Finlands viltcentrals projekt Sotka-våtmarker har ett koncept som direkt fångade Juha Salins intresse. Markägaren får en förstklassig våtmarksplan enligt principen nyckeln i handen. Genom planen hittar han eller hon ofta en lämplig finansiering och kan sätta igång med iståndsättningen.
Så även här. Planen som våtmarksplaneraren Holtti Hakonen gjorde fick finansiering ur medlen för lantbrukets miljöstöd. Enligt förhandsuppgifterna är detta det största objektet som miljöprogrammet har finansierat.
Som helhet betraktat är Räntäjärvi imponerande. Där ser vi själva kärnan i viltcentralens projekt Sotka-våtmarker; närheten till markägarna, omfattningen, den positiva effekten för fågellivet, kostnadseffektiviteten och möjligheterna till annan markanvändning jämsides med våtmarken.
Holtti Hakonen understryker bredden i naturvården på platsen och nyttan för naturen som de betande korna innebär.
På sensommaren uträttar den betande boskapen ett betydande naturvårdsarbete i Räntäjärvi. Våtmarken är planerad så, att den kan torrläggas, en sektion i taget, och därefter får korna beta på den torrlagda ytan och skapa mångfald.
De reglerbara fördämningarna skapar möjligheter att sektionsvis trädeslägga våtmarken, vilket skapar kullmiljöer i superklass för sjöfåglarna. När en sektion är torrlagd kan växtligheten återkomma, och när den åter igen läggs under vatten börjar växtmassan brytas ner, vilket berikar insektsfaunan i våtmarken på nytt. De vattenlevande ryggradslösa småkrypen utgör ju den viktigaste födan för andungarna.
Räntäjärvi – en av tusen möjligheter
Markägaren Juha Salin är nöjd med Finlands viltcentrals våtmarkskoncept. Tack vare konceptet fick han praktisk hjälp med att skapa värdefulla mångfaldsvärden för gårdens lönsamma jord- och skogsbruk.
– De starka vilt- och fiskstammarna kommer med tiden att bli en attraktionsfaktor på landsbygden, som ökar det totala värdet. I bland annat Sverige har viltet redan en stor och positiv betydelse för markägarna, funderar Salin.
Här i vårt land finns tusentals objekt som Räntäjärvi som markägaren kan återställa till sin forna glans med hjälp av en bra plan. Torvproduktionsanläggningar ser karga ut, men kan bli guld värda för sjöfåglarna. Finlands viltcentral har ett smidigt våtmarksteam och erbjuder teamets tjänster till markägarna.
Läs mera och om det känns intressant så anmäl ditt objekt till projektet Sotka-våtmarker på adressen kosteikko.fi > svenska.
Inkludera stjärtänderna och bläsänderna i iståndsättningsplanen!
Viltcentralens specialplanerare Antti Siira gjorde med sina kamrater en runda somrarna 2023 och 2024 för att kartlägga fågellivet i urbruktagna och delvis vattenbelagda torvproduktionsområden. Syftet var att utreda vilka sjöfågelarter som förekommer i sådana och kullmängderna för fågelatlasen. Observatörerna blev överraskade av de stora mängderna med fåglar.
På objekten fanns inte bara de ”vanliga” arterna utan också stora mängder stjärtänder och bläsänder, och dessutom stora kullar! Uppenbarligen finns det på platserna faktorer i häckningsmiljön som tilltalar de här arterna. När torvtäkten upphör och delar av täkten blir översvämmad så återför detta dem till naturliga häckningsmiljöer. Om vi skulle återföra en del av objekten till sjöfågelvatten så kunde bläsandens produktion av ungar ökas med många tusen!
Urbruktagna torvtäkter och sådana som kommer att tas ur bruk hittar vi i hela landet, men mest i landskapen Södra och Norra Österbotten. Norra Österbotten hör till stjärtandens viktigaste häckningsområden i vårt land; om vi riktar iståndsättningarna dit skulle det stärka arten.
Drönarflottan till väders
Med tanke på förvaltningen av sjöfåglarna kartlägger Finlands viltcentral möjligheterna att iståndsätta urbruktagna torvproduktionsanläggningar. Detta sker genom samarbete med intressegrupperna och utredningar av fågelfaunan och produktionen av ungar i de utvalda objekten. Det sistnämnda ska göras med drönare under sommaren. Sjöfågelkullarna ska räknas på drygt 60 objekt med drönare som har värmekamera.
Informationen ska användas till uppgörandet av markplaner i enlighet med EU:s iståndsättningsförordning. Huvudsyftet med förordningen är att sköta och iståndsätta naturtyper som har lidit av den mänskliga verksamheten. Iståndsättandet av nedlagda torvproduktionsanläggningar till sjöfågelvatten vore ett fungerande sätt att uppfylla Finlands skyldighet att omsätta iståndsättningsförordningen i praktisk handling. Man har exakt koll på vattenhushållningen på objekten och ofta räcker det med att sluta pumpa för att åstadkomma en naturlig miljö för sjöfåglarna.
Viltcentralens representanter ställer helhjärtat upp för temagrupperna som gör upp iståndsättningsplanerna; meningen är att jobba för kostnadseffektiva naturvårdsprojekt som drivs av markägare och jägare.
