Markägare gynnas av stora mängder hjortdjur

Ju större bytesmängd hjortdjursstammarna möjliggör, desto större är nyttan för markägarna. Då hjortdjursbytet ökar med en individ/1 000 ha, ökar den ekonomiska nyttan med i snitt 60 euro per 1 000 hektar.

Markägare som jagar får bäst ersättning för sina marker

Den genomsnittliga ekonomiska nyttan av hjortdjursjakt för markägare som får en ekonomiskt mätbar ersättning är cirka 6 335 euro/1 000 ha. Bäst ekonomisk ersättning för sina marker får de markägare som själva hör till jaktsällskap och därigenom får älg- eller hjortkött.

Markägare som jagar får i snitt avsevärt högre ersättning (cirka 6 700 euro/1 000 ha) än markägare som inte deltar i jakt (812 euro/1 000 ha). Den ekonomiska nyttan av hjortdjursjakt beräknad för samtliga markägare är i snitt 3 120 euro/1 000 ha.

Den sammanlagda ekonomiska nyttan av hjortdjursjakt för alla markägare är enligt en grov beräkning 100 miljoner euro.

Ekonomisk nytta av vitsvanshjort- och rådjursbyte

I fråga om bytesmängdens inverkan på den ekonomiska nyttan finns det skillnader mellan olika hjortdjursarter. Sambandet är starkt mellan vitsvanshjort- och rådjursbyte och den ekonomiska nyttan för markägaren. Större bytesmängd ger större ekonomisk nytta för markägaren. Då vitsvansbytet ökar med en individ/1 000 ha ökar den ekonomiska nyttan med cirka 106 euro/1 000 ha.

Motsvarande statistiska samband finns inte mellan älgbyte och ekonomisk nytta. Det finns ingen entydig orsak till detta, men en orsak kan vara att bytestätheten varierar tämligen lite mellan olika områden.

Ersättning ofta i kött

Variationerna är stora bland olika markägare, och för många är den ekonomiska nyttan av hjortdjursjakten liten. Endast två procent av de markägare som svarade på enkäten uppbär arrende i form av pengar. Ersättningen består främst av älg- eller hjortkött.

Enligt resultaten får endast cirka 50 procent av de markägare som arrenderar ut jakträtt på sina marker en ersättning som kan mätas i pengar. Med tanke på vilthushållningen kan det vara problematiskt att hjortdjuren inte har något ekonomiskt värde för en markägare. De kan upplevas som i första hand källor till skador. Då är det enda målet att hålla hjortdjursstammarna så små som möjligt, trots att vilthushållningen kunde ge välfärd och ekonomisk nytta åt markägaren.