Kikare och andungar
På våren återvänder sjöfåglarna från södern till Finland för att häcka. Vi måste följa med fågelstammarnas storlek för att få tillförlitliga data om fåglarnas antal, både regionalt och nationellt. Hur går detta egentligen till?
På min hemort Suomussalmi i Kajanaland grundade jag i våras två punkter för sjöfågelinventering och valde dem för att de var lätta att nå och hade god utsikt. Båda är fridfulla insjöstränder och på åtminstone den ena platsen häckade änder i fjol. Jag mejlade uppgifterna för punkten till Naturresursinstitutet och fick anvisningarna för inventeringen i retur. Till de obligatoriska uppgifterna hör bland annat punktens koordinater, längden på strandlinjen och arean på området som inventeras. Allt detta går enkelt att räkna ut på Karttapaikka.
Parräkningen och kullräkningen
Jag kunde göra parräkningarna i slutet av maj och början av juni eftersom isarna gick upp rätt sent i Kajanaland i våras. Den första parräkningen ska helst göras en vecka efter islossningen, vilket betyder att räkningarna görs vid olika tider på olika håll i landet. Den andra räkningen görs ungefär en eller två veckor efter den första. Kullarna räknas i juli från samma punkter.
Till den första inventeringspunkten promenerade jag hemifrån. Efter en stund såg jag en kniphane simma omkring en bit längre bort. Jag återvände hem och skurrade iväg med skotern till den andra inventeringspunkten. Där tog räkningen några minuter. Med mig hade jag kikare, kamera och anteckningsmaterial. Utöver kniphanen såg jag ett bläsandspar och ett gräsandspar. Jag skrev in samtliga observationer på laji.fi på nätet.
Nu väntar jag otåligt på kullräkningen. De viktigaste arterna som räknas är knipa, gräsand, kricka, bläsand och sothöna, men observationer av andra sjöfåglar noteras också. Det viktiga är att veta fågelarten, antalet och könet på de vuxna. Avstå inte från inventeringen bara för att du inte kan varenda art. Det räcker med att kunna grunduppsättningen.
Ett betydelsefullt arbete
Vem som helst får delta i inventeringen, men de flesta som gör det är jägare eller andra frivilliga. Det är spännande att smyga ner till stranden och observera fåglarna; samma spänning som jägare vill uppleva när de jagar. Samtidigt stärker räknandet ens egen art- och områdeskännedom. Själv började jag räkna sjöfåglar eftersom jag vet att det är ett betydelsefullt arbete. På hösten kan jag sedan med gott samvete jaga eftersom jag har dragit mitt strå till stacken för viltstammarna.
