Förvaltningsplanen för skogsvildrenen uppdaterades

Projektet Skogsvildren Life lider mot sitt slut och som en del av projektet bereddes under Finlands viltcentrals ledning en uppdatering av förvaltningsplanen. Uppdateringen bygger på stammens utveckling under de senaste åren och de senaste vetenskapliga rönen.

Att hålla isär tamrenen och skogsrenen hör fortsättningsvis till det viktigaste för förvaltningen. Det faller på Forststyrelsens ansvar att fortsätta med åtgärderna med vilka man i Kajanaland har lyckats rätt väl med att hindra vildrenar från att nå renskötselområdet.

Vi ska fortsätta underhålla renstängslet som löper utmed renskötselområdets sydgräns och om det är görbart så sätter vi upp ett likadant stängsel också i Norra Österbotten. Vi ska följa med hur skogsrenarna rör sig och om skogsrenar förirrar sig in i renskötselområdet försöker vi styra dem tillbaka till rätt sida av gränsen. Men om ingenting annat hjälper så måste vi avliva dem.

På motsvarande sätt försöker vi tillsammans med renbeteslagen minimera antalet renar som lämnar renskötselområdet. Även Forststyrelsens fältpersonal spelar en viktig roll i arbetet med att bevara tamrenen och skogsrenen renrasiga. På forskningssidan ska Naturresursinstitutet utveckla ett verktyg med vilket vi enkelt kan identifiera eventuella korsningar mellan de två.

Livsmiljöerna förändras

Under de senaste åren har skogsrenens livsmiljöer i allt högre grad utsatts för ett förändringstryck, i synnerhet på grund av omläggningarna i energiproduktionen.

Naturresursinstitutet ska därför forska fram ny kunskap om vindkraftens konsekvenser för skogsvildrenen. Det är viktigt att klarlägga vilka möjligheter och behov vi har för att aktivt kunna ta hänsyn till skogsrenen vid planeringen av olika markanvändningsprojekt. Detta i synnerhet som vind- och solkraften kommer att byggas ut i allt större omfattning i vårt land.

Vi ska ta särskild hänsyn till skogsrenens primära vinterbeten och Naturresursinstitutet ska därför kartlägga dem. Vi uppmuntrar skogsbruket att ta hänsyn till vinterbetena och skogsbruksaktörer och skogsägare ska informeras.

Finlands viltcentrals koncept för viltvänligt skogsbruk ska utvidgas till att omfatta även skogsvildrenen. Där tar vi hänsyn till både vinterbetena och kalvningsområdena på våren och försommaren.

Uppföljningen är avgörande

Stammens utveckling utgör en viktig mätare när vi bedömer skötselåtgärdernas effekt och forskar fram ny information. Den pågående uppföljningen med sändarhalsband fortsätter inom ramarna för våra resurser så att vi kan följa med hur skogsrenarna rör sig och vandrar. Uppskattningen av stammens storlek fortsätter som flygräkning i Naturresursinstitutets regi, men inventeringen ska utvidgas så att den också omfattar de nya återutsättningsområdena. Vi fortsätter följa kalvproduktionen och kalvdödligheten med höstinventeringar i terrängen.

På lång sikt syftar skogsrensförvaltningen till att förena populationerna i Suomenselkä och Kajanaland, och detta ska ske genom att vi stärker båda delpopulationerna. Vi klarlägger behovet av stödande återutsättningar och flyttningar till terrängen mellan populationerna. På samma sätt kan vi även stöda de nuvarande återutsatta populationerna genom fortsatta utsättningar i liten skala.

Jakten och flerartsförvaltningen

Tanken är att skogsvildrenen ska fortsätta vara ett jaktbart vilt i form av småskalig jakt med licenser beviljade av Finlands viltcentral. I mån av möjlighet ska vi vid styrningen av jaktlicenser för stora rovdjur även beakta hur skogsrenen utvecklas i de olika områdena. Undersökningarna av de stora rovdjurens inverkan på skogsrenen fortsätter liksom undersökningarna av hur de indirekta effekterna av åtelutfodringen vid östgränsen påverkar dynamiken mellan rovdjuren och skogsrenarna.

Vid förvaltningen av hjortdjuren kommer vi mer och mer att övergå till flerartsförvaltning och uppmärksamma de eventuella konsekvenserna för skogsrenen. Det här väger vi sedan också in när vi formulerar målsättningarna för områdena med skogsvildrenar. Vid förvaltningen av hjortdjuren kommer vi att använda oss av den modell för flerartsförvaltning som Naturresursinstitutet har utvecklat.

Skogsrenarna har knappt alls vållat några ekonomiska skador, men även i fortsättningen kommer ersättningar att betalas ut i enlighet med viltskadelagen. I de allvarligaste fallen kan tillstånd beviljas för avskräckning eller avlivning av den problematiska individen. Tillsammans med NTM-centralerna ska Finlands viltcentral utveckla förebyggandet av viltolyckor, bland annat genom att utveckla kommunikationen och stöda utvecklandet av ny varningsteknologi. För skogsrenarna är det viktigt att vi förebygger viltolyckorna i trafiken eftersom den mänskliga faktorn och trafiken står för den överlägset största dödligheten.